Här om dagen kom ett paket på posten, det var från bloggvännerna med den fina bloggen Arboarkticum.
Med stor spänning öppnade jag paketet och ut kom en stor rotdel av Bergpion Paeonea officialis!
Jag är ännu stum av förundran över denna oerhört fina gåva.
1000-tack snälla ni.
Jag hade visserligen skickat dem en rotad stickling av Korgvidet 'Katrin', men att de skulle skicka mig en sådan växt som Bergpion, det hade jag inte kunnat ana.
Jag planterade den genast i en av rabatterna efter de anvisningar de skrivit i det medföljande brevet, detta blir nu, om den vill överleva i vår trädgård (Gud hjälpe) den finaste pion som kommer att växa här.
Pionen har nu gjort en resa på drygt 100 mil, dessutom rakt norrut.
Hade den åkt 100 mil till hade den hamnat någonstans i trakterna av Bjørnøya i Barents hav, (halvvägs till Spetsbergen från oss räknat.)
Jag skall viska detta till pionen där den ligger i jorden, kanske den trots allt känner sig tacksam över att inte ha hamnat än längre norrut, och tar fart och börjar rota sig ordentligt redan i höst.
Någon Spetsbergpion är den ju trots allt inte, vår trädgård fick väl genast en sydligare dimension vid den jämförelsen... eller?
En mycket enkel bild för att skrämma den nya pionen till tacksamhet och trivsel här i norr.
För att se en bild på denna primadonna till pion, kolla in länken här nedanför;
http://arboarkticum.blogspot.se/2009/05/snopligt-i-pionuppgorelsen.html
Trevlig helg!
Vårda den ömt!
SvaraRaderaTrevlig helg!
/Ruben
Vilken härlig gåva!
SvaraRaderaTror att den kommer att må väl i er trädgård.
Trevlig helg!
Asch! Du är allt för vänlig.
SvaraRaderaBergpionen längtade efter lite riktiga vintrar helt enkelt.
Våra sex månader långa perioder utan plusgrader (vintern 2010/2011) med temperaturer nedåt -30 grader (vart och vartannat år) och ibland i kombination med barmark började kännas lite halvkvalmigt tyckte han. Se nu till att ge honom vad han förtjänar och lova att rapportera hur det går. Bergpioner från Arboarkticum kommer nämligen med livstidsgaranti.