Vårens Första blomma!

Fantastiskt! (för mig)

Det här har jag väntat på så länge, att vårens första blomma skall visa sig även i vår nordligt belägna trädgård. Jag har längtat i mer än en månads tid sedan vackra vårblommor började visas i bloggar från sydligare breddgrader, och nu till sist så visar sig en Krokus vid husets södra vägg.
För första gången på mycket länge hann en krokus blomma före den ungerska blåsippan som ju alltid brukar vara den som blommar först.
Just nu är rabatten där den växer täckt av nästan 30 centimeter snö, så jag lär få vänta många dagar till innan den ungerska blåsippan blommar.
Under tiden skall jag njuta av den lilla Krokus som nu blommar där snön smält bort vid huset.
På den platsen planterade jag lökar av krokus redan 1995, det är inte varje år som någon blommar, men i år så var en redo.
Att den första blomman visat sig i vår trädgård betyder även att vintern är över även här där växtzon 7 börjar. Hurra!

Så har den lilla krokusen öppnat sin knopp!

Inte så fantastiskt kul...

Idag regnar det så snön lär sjunka ihop ytterligare,
det är bra för nu är jag så less på snön (det var jag redan i december).

Yuccapalm

Yucca elephantipes 

Trots den nordliga breddgrad där vi har vår trädgård så har jag en strävan efter det som ger en exotisk prägel. (Även om det är lättare att odla växter från fjället här.)
Varma sommardagar så är det våra yuccapalmer som får stå för en del av det exotiska.
Men det är förstås inte bara att bära ut yuccapalmerna en solig dag för att få en känsla av medelhav, nej då skulle de stackars yuccapalmerna brännas svårt av solen och få skador som aldrig skulle gå att reparera.
Kanske någon av er tycker att detta är märkligt med tanke på att yuccapalmer växer på platser där vädret är så mycket varmare, och där solen lyser så mycket intensivare än vad den kan göra här.

För att våra yuccapalmer skall klara omställningen mellan det jämna och varma klimatet inne och det mer ostabila väder som en svensk sommar kan erbjuda, så får de först stå några veckor i vårt växthus.
När sedan de kyliga midsommarnätterna övergår till högsommar så får yuccapalmerna flytta ut.
De första fem dagarna så får de stå helt i skuggan för att sakta vänja sig med solens ultravioletta strålning, där står de även skyddade från vindar och regn.
När de så sakta har blivit vana det solljus som råder utomhus så tål de hur mycket sol som helst.

När sedan högsommarvärmen kommer så är våra yuccapalmer redo att ta plats i trädgården, och de vet hur man tar sin plats, de vassa formerna är något som bryter mot de annars så mjuka former som finns i vår trädgård.

Men nu är det ju inte bara att lämna dem där resten av sommaren, vid kyligt och regnigt väder så måste de bäras in under det skyddande taket igen, och om vädret blir för annorlunda mot det tropiska halvöken-klimat som de trivs bäst med så måste de få flytta tillbaka in till växthuset igen.
Regn tycker de inte alls om, för några år sedan fördärvade jag några stackars yuccapalmer som blev gula och fula av det kyliga och framförallt fuktiga vädret.
Dessa hade jag på prov planterat mitt i rabatterna på var sida om grusgången och de var fantastiska tills det regnade flera dagar, kanske veckor i streck.
Jag flyttade in dem i växthuset på sensommaren när risken för nattfrost blev påtaglig, men de stackars yuccapalmerna var då så gula och fula att de aldrig fick komma in till vårt hus igen.
De blev ett fall för komposten.

Yuccapalmen har sitt ursprung i Mexico och Guatemala, de odlas som krukväxter för de vackra bladens skull.
Den är ingen palm, den är inte ens släkt med palmer, utan vi i Skandinavien har gett växten namnet Yucca-palm för dess likhet med vissa palmer.

Jag har såklart aldrig frågat våra yuccapalmer vad de tycker om det att vistas utomhus i en norrbottensträdgård sommartid, och är lite osäker på om de egentligen tycker om sitt ofrivilliga sommarlov utomhus.
Men själv njuter jag av den exotiska känsla de sprider i trädgården under några av sommarens varmaste dagar.

Åh vad jag längtar till dessa dagar nu när snön ännu ligger djup.

Tips och förfrågan.

Här kommer ett litet tips om en tävling som pågår hos bloggen 'Tankar om och från min Trädgård'.
Det är Helen som lottar ut en helårs-prenumeration av tidskriften Trädgård Norr.
Att jag tycker om denna tidskrift har kanske varit svårt att missa för er som har läst här förut.
Nu får jag en chans att puffa för tidskriften igen.

Missa inte denna tävling med sådant fint pris.
Hur man gör för att vara med läser du om hos Helen;

http://helenstrdgrd.blogspot.se/


Sedan en liten förfrågan som jag skickar vidare till alla läsare.

Jag fick frågan om jag hade ymp-kvistar att sälja eller byta av äppelsorten Veiniöun, men själva äger vi inget sådant träd. Den äppelsorten har rött fruktkött och är mycket ovanlig.

Kanske någon av er har ymp-kvistar att sälja eller att byta? 
Lämna meddelande här eller hos Maria med bloggen 'Permakultur'


http://permakul.blogspot.se/

Ha fin dag, och tänk så fint det är med ett nätverk som Blogger.

April

Det är april och vårvinter här i Norrbotten, en vårvinter med betoning på just vinter.
Efter varmt väder med sol och regn som tog hårt på snötäcket så har det åter blivit kallt, och efter de senaste dagarnas snöfall så blev det vinterkänsla igen.
Inget har än börjat att växa ute i trädgården, allt är täckt av snö.
Växthuset är ännu vinterstängt på grund av de kalla nätterna.

Några små penséer som min fru planterat i en kruka ger ändå lite vårkänsla, krukan måste in om natten, för redan har en omgång penséer och påskliljor frusit bort en natt.
Vid dörren har vi våra järnurnor, de har stått tomma hela vintern, men nu har jag planterat in de parkrhododendron som vi brukar ha där.
Det blev trevligt med lite grönska ute i det vita.
Våra parkrhododendron har övervintrat i potatiskällarens svala mörker.

Efter en varm dag rullar kylan in om kvällen och dimma bildas.
Våra parkrhododendron hänger betänkligt med bladen efter en kall natt med -8º C.
Hoppas att jag inte planterat ut dessa för tidigt, men de skall väl tåla lite kyla, även om de inte klarar att övervintra i vårt klimat med någon större framgång.

Bilden här ovan visar vår största rabatt med små träd med gnagskydd. De svarta gnagskydden var nästan alla helt täckta av snön förut i vinter, så visst har snön sjunkit ihop.
Här under en kvist av Manchurisk valnöt som än får stå inuti gnagskyddet för att inte torkas ut av vårsolen. Kanske skyddar det även mot sorkskador, de små odjuren härjade i höstas i den rabatten och lät sig väl smaka av perennernas stjälkar och blad.
Vissa perenner försvann helt, sorkarna hade så mycket att äta där att de inte brydde sig om den ost eller skinka jag laddat fällorna med.
Kanske jag borde ha gillrat fällorna med Fjällvallmo istället?

Det lär dröja innan något blommar ute i rabatten, jag får trösta mig med en blommande krukväxt istället om jag vill se på blommor, men det är liksom inte samma sak...

Chirita 'Aiko'

Nere vid ån ser det ut ungefär som det gjort förut i vinter, men vid forsarna har isen släppt, men inte just här där ån stilla flyter fram.

Teveronika

Veronica chamaedrys

Ibland kan jag tycka det är lite märkligt att vissa växter är vildväxande i de södra delarna av vårt land, men inte här i norr.
Nu menar jag inte de veka växter som är så dåligt härdiga att de ger upp sitt liv på våra breddgrader redan innan vintern kommit, nej jag menar växter som överlever vintrarna fint och som växer sig större för vart år som går här i vår del av landet, men som ändå saknas i vår vilda flora, här i byn där jag bor.
Så är det med Porslinsveronika Veronica chamaedrys som vi nu har i och utanför vår trädgård.

Min fru grävde upp en liten planta vid trakterna av Örebro för många år sedan, hon hade nostalgiska minnen med dessa små fina blommor, och hon ville så ha med dem till sin egen trädgård.
Där växte de vid en väg, här fick de först en plats i utkanten av trädgårdslandet men när den lilla plantan med full växtkraft slog ut i gräsmattan så fick den flytta därifrån till en plats i trädgårdens utkant och till en vägslänt.
Precis som den växte där vid Örebro.
Kanske har de porslinsveronikor som växer vilda i landets södra delar vandrat in söderifrån?
Kanske har de bara inte hunnit så långt på sin väg norrut ännu?
Jag läser i olika böcker att Teveronika förekommer här och där på sina ställen även här i Norrbotten, men då bara på kulturmarker av olika slag där den är en relativ nykomling i floran.
Den växer så långt norrut som vid Korpilombolo, men trakterna runt vår by är en vit fläck på teveronika-kartan.

Den lilla porslinsveronikan blommar så fint mitt i sommaren med små blå blommor. Men hur skall den kunna tävla i skönhet med andra stora blommor som rosor, iris och liljor...
Att kunna njuta av det lilla är en inte alltid lätt, då de små blommorna kan vara svåra att se och ens upptäcka när sommaren blommar som mest.
Jag läste en gång hos någon annan blogg de mycket fina orden att;
 "hur mycket enklare är det inte för en Krokus i april jämfört med en Porslinsveronika i juli".

De gamla bilderna jag har på vår Teveronika hade fallit i glömska och risken finns att denna lilla växt blommar fint även denna sommar utan att jag kommer att visa den här i bloggen för det.

Därför får vår Porslinsveronika nu lysa här på bloggen redan idag, flera veckor innan den första krokus visar sig i vår trädgård.
För än är det bara snö hos oss. Än sover krokus här.


Men vad skall jag då välja för etikett till detta inlägg?
De är ju inte vildväxande här i vår by så därför får det bli perenner, och efter viss tvekan även, ogräs?

Amaryllis

Hippeastrum  'Lemon Lime'

Det ser ut som om våren har tagit paus här idag, för ute så vräker snön ned och jag kanske måste skotta snö för att alls komma ut. Jag har visat nog mycket snö här den senaste tiden.
Därför frossar vi idag i bilder av Amaryllis.

Amaryllis är ju en blomma som vi i Sverige förknippar med julens blommor, men de bilder jag visar här är nästan alla från de amaryllis-lökar som valt att blomma nu under våren istället.
Det är ju inte alltid så att en amaryllis vaknar och blommar just när man själv vill det, även om den vanligaste sorten brukar vara lätt att driva i blom strax efter plantering.

'Green Goddess'

Få lökväxter har så stora lökar som vad Amaryllis Hippeastrum har och de blommar om och om igen, år för år om de fått en tids vila efter de först blommat och sedan grönskat.
Jag som älskar lökväxter har förstås svårt att låta bli dessa stora lökar, även om man i vårt klimat måste odla dem inomhus i kruka.
Amaryllis Hippeastrum har sitt ursprung i Sydamerika.
Det här kanske är en av de vackraste krukväxter vi har när de blommar, men de långa höga bladen som sedan står i månader är inte kul att se på.
Lökar av ovanliga sorter försöker vi spara, men de vanliga sorterna som är billiga i inköp hamnar ofta på komposten, de helröda blommorna vill man ju ha i blom i juletid, med gamla sparade lökar kan det ofta vara så att de blommar denna tid istället, 
kanske det är därför vi säger "julen varar fram till påska"...

Opp Amaryllis!

Vakna min lilla!

Vädret är stilla,

luften är sval.

av Carl Mikael Bellman

När Bellman skaldade om amaryllis här ovan så var det mest troligt en vacker flicka han tänkte på, inte den blomma vi idag kallar för amaryllis.
Amaryllis är ett grekiskt flicknamn, och på 1700-talet så svärmade man för det antika och då kom namnet i bruk igen, som denna gång i en dikt.

År 1737 kom så Carl von Linné att använda namnet om en växt han själv skriver om så här;

"Ingen blomma har fått så hög couleur och lysande glantz som denne skiöna Amaryllis."

Amaryllis heter Hippeastrum på latin, men trots att det numera endast är en art som heter Amaryllis på latin så heter fortfarande hela familjen amaryllisväxter Amaryllidaceae som Carl von Linné en gång bestämde.

'Blossom peacock'

'Lemon Lime'

En amaryllis sätter frö och man kan hjälpa till med pollineringen med en pensel, när fröna mognat så skall de sättas direkt, ungefär en centimeter djupt i såjord.
Från varje frö gror ett blad, sedan kommer fler. Det tar förstås några år att få det lilla fröet som grott att växa upp och bli en lök som blommar fint.
Men om man korsar sorter själv så kan den långa väntan belönas med blommar med nya färger.
Jag har testat detta en gång, och lyckades få en av plantorna i blom. Den blommade fint med vita blommor mitt i sommaren för många år sedan.

Här ovan en nyss inköpt amaryllislök från en blomsterbutik.
Jag hade sett den under lång tid där den låg i en korg tillsammans med många andra amaryllislökar, tänk att den är full av växtkraft fastän den bara legat så sedan i julas...
Att den sedan såldes för enbart 20 kronor gjorde ju inte saken sämre.

Till sist så en bild av en amaryllis vi hade här i julas, jag såg någonstans här på bloggen (har glömt vem som visade det) att amaryllis kan hängas upp och ned och att man fyller vatten i den ihåliga stjälken.
Mitt försök lyckades väl inte så jättebra, blommorna vissnade efter bara några dagar, men de var ett annorlunda inslag bland julpyntet så länge det varade.

Axalunrot

 Heuchera cylindrica 'Green Finch'

Ett av förra årets fina växt-fynd till vår trädgård är en Axalunrot Heuchera cylindrica 'Green Finch'.
Med sina höga axliknande klasar är detta en riktig favorit.då de med gröna nyanser står som ett utropstecken i den rabatten.
Det som bekymrar mig om denna är att alunrot har sitt ursprung i Nordamerika, och växter med ursprung därifrån brukar ibland frysa bort i vårt kalla klimat.
Jag hoppas så att den överlever och blommar fint till sommaren.
Kanske jag borde ha planterat denna planta lite mer väldränerat än jag gjort?

Jag köpte den av Berit med fina bloggen My rented garden,

http://myrentedgarden.blogspot.se/

I sin blogg berättar Berit om sin fina trädgård och de växter som finns där, samt om trädgårdens olika projekt.
Jag hade aldrig sett Axalunrot före jag såg dessa hos Berit, jag var helt betagen av hennes fina planteringar och de plantor hon hade till salu.
Hon visade och berättade om plantor och växter som jag aldrig förut sett, jag är glad att jag började blogga och därigenom fått träffa så härliga människor som Berit med ett brinnande intresse för växter.

Den Axalunrot som syns på bilden här ovanför är inte från vår trädgård utan den är fotograferad hos Ulla-Britt och Stig Hellströms trädgård i Hällfors utanför Luleå.
Bilden finns med i senaste numret av tidskriften Trädgård Norr, och jag har lånat bilden därifrån.
I tidskriften visas bilder från den trädgården.
Den trädgården visades också i Trädgårdstoppen i TV8 för en tid sedan.
Den är ett bevis på att det går att skapa de mest fantastiska trädgårdar även långt i norr.

Vi själva som ju inte har någon riktig trädgård jämfört med Hellströms eller jämfört med Berits får ändå nytt mod av att se sådana fina trädgårdar, och framför allt får man ny inspiration av att se underbara trädgårdar i sin egen del av landet.
Kan dom lyckas så kan jag i alla fall försöka, och om Axalunrot trivs där så kan jag hoppas på att den klarar klimatet även i vår trädgård.

Se inslaget från Hellströms trädgård i Luleå i Trädgårdstoppen - del 4 här under;
http://www.tv8play.se/play/266409/?autostart=true

Har du besökt den nya hemsidan?  http://www.tradgardnorr.se/

Pipranka

Pipranka  Aristolochia macrophylla

Jag har länge haft en dröm om att drapera vårt hus med gröna klätterväxter.
Pipranka Aristolochia macrophylla har stått högt upp på listan över de klätterväxter jag önskat, de stora bladen ger en sådan frodig grönska som jag länge drömt om, men jag lär få fortsätta att drömma för någon Pipranka vill inte växa här i vår trädgård.
Jag har försökt med denna klättrare två gånger, men redan efter den första vintern så har "loppet varit kört" så att säga.

De bilder jag visar här på gröna fina piprankor är inte från vår egen trädgård utan från ett hyreshus vid Kyrkgatan i Boden. Jag fotograferade dessa i höstas, de behöll sina gröna blad långt efter att andra träd och buskar fällt sina löv.
Piprankorna växer där mot en norr-vägg och står planterade tätt intill väggen. Jag gissar att det läcker ut viss värme från huset som gör att tjälen släpper snabbt om våren och därför trivs piprankorna så bra även på denna nordliga breddgrad.

Pipranka räknas vara härdig upp till och med svenska zon 5, men de plantor som finns i Boden trivs bra trots att Boden har växtzon 6.
Hyreshuset är någon form av kommunalt äldreboende.
Det är roligt att parkförvaltningen testar en växt som inte räknas som fullt härdig här.

Piprankan måste ha någon form av spaljé att klättra mot, de kan inte själva få grepp om en vägg, den kan växa upp till sju meters höjd, ibland ännu högre.

Jag hade under flera år vårt andra försök av pipranka planterad i en stor kruka, jag ville ju så gärna ha en pipranka. Den första piprankan hade jag planterat på upphöjd bädd mot söderväggen och hoppades mycket på den, men det gick ju inget vidare.

Det enda som minner om den planteringen idag är de många ståltrådar jag spände upp på husväggen som skulle bära min pipranka.

Därför fick den andra piprankan stå i kruka men efter några år så blev den så stor att den blev svår att hantera, dessutom trivdes den inget vidare i kruka när den blivit stor.

Att jag sedan plockade lös en liten skogslönn som slagit rot i den krukan fick piprankan att se ledsen ut hela den sista sommaren.

Piprankan fick övervintra i potatiskällaren och fick starta våren redan i april i vårt växthus.

Men jag blev less på att bära runt på den stora krukan med de ännu större grenarna, och planterade denna till sist på en väl dränerad plats mot en norrvägg för att slippa den besvärande och ut-torkande vårsolen. Jag hade en teori om att den första piprankan torkat ihjäl av vårsolen, men vad hjälpte det?

Den grova stammen som piprankan fått under tiden som krukväxt är idag det enda som minner om det andra försöket.

Pipranka härstammar från Nordamerika, men där växer den säkert på varmare breddgrader än min.

Växter från Nordamerika har det ofta svårt att etablera sig i vår trädgård, kanske växter från Alaska och Kanada skulle klara sig här i norr?

Det finns även Koreansk pipranka, den skall vara lika härdig som den vanliga.

Några bra bilder på mina piprankor har jag inte, men det andra försöket skymtar till höger på bilden nedan från sin tid som krukväxt.

I ampeln mitt i bilden syns en Surfina och en Klematis av något slag.

Ska mina drömmar om pipranka sluta så här?

Vem vet?

Kanske jag redan till sommaren "snubblar" över någon liten planta med oemotståndligt frodigt gröna blad hos någon handelsträdgård. Kanske får dessa blad mina drömmar om att klä in huset i grönska på kontinentalt vis att vakna till liv igen.

Man kan ju alltid hoppas, men hur skall jag då lyckas att hålla den vid liv?

Uppdaterad oktober 2012.

Visst köpte jag en ny pipranka, den får bo i kruka än så länge...

En liten promenad till skogen i april.

Från skogens dunkel syns vårt hus.

Jag brukar ju mest visa blommande växter från trädgårdens sommarskrud, men idag visar jag något annat;
följ med på en promenad till skogen vid vårt hus.
Det har varit några varma dagar då snön sjönk ihop och sedan frös då nätterna blev kalla.
Snön blev så hård att den nu bär att gå ovanpå utan att sjunka ned, därför kan vi med lätthet ta en promenad in i skogen vid vårt hus, det är faktiskt lättare att gå dit nu än under sommaren, nu finns inte så mycket ris och kvistar att snubbla över, de är täckta av den hårda snön.
Jag kommer inte ihåg när det var sådan skare som det är nu.

Det är en förening som äger den här skogen och de har inte bedrivit något skogsbruk just i denna skog på mycket länge, skogen har blivit lite vild-vuxen på ett sätt som jag gillar.
Än ligger träd sedan förra årets tromb som svepte bort hela skogar på sina ställen.
Här är det kanske 20 träd som fallit och som ännu ligger kvar.

En liten väg öppnar sig där inne i skogen och den slutar lika plötsligt som den börjar.
Vinterns tunga snö har fått de små björkarna att böja sig och sedan frysa fast i snön med sina toppar.
De står nu som små portaler där i skogen.

För någon vecka sedan hade vi sjunkit ned i den djupa snön, men nu när den sjunkit ihop av de varma vårvindar som varit och sedan frusit så bär den bra.
Men helt säker kan man ju inte vara...

Vid den lilla hjortron-myren sjönk min dotter plötsligt ner i snön, även om hennes lillebror blev förskräckt till en början så tyckte hon det hela var så roligt att hon hoppade ned igen efter att jag hjälpt henne upp.

Det växer mycket skägglav, som här i en björk.
En annan lav ger en trädstam ett vackert mönster.

Mitt i skogen finns en gammal väg som förr var vägen till Försöksgården.
Den här platsen tycker jag mycket om.
Det är en stilla plats där själen får ro.

Den gamla ravinen är ett ställe som inbjuder till lek...

På en plats där solen värmt upp har små videkissar börjat att visa sig.
De är de enda vårblommande träd/buskar som vi har vild-växande här.

En av våra katter följer alltid med på promenader som denna,
även om han oftast håller sig på visst avstånd...

I bakgrunden syns vårt hus igen...

Vår katt var för övrigt det enda djur som vi såg under vår skogspromenad.
Med tre lekfulla barn är det svårt att se något annat djur.
Skogens djur ser vi annars oftare i vår egen trädgård, som igår då vi såg en räv från vårt köksfönster.

Den ser lite stel ut på denna bild, men det var det bästa fotografi jag hann få innan den vände sig om och gick in i skogen igen.

Ha en fin dag.

Uppdaterat;

Full fart med cykel på den snö-täckta ängen.

Vincent skriver i en av kommentarerna här under om när han en gång cyklade ovanpå skaren, det går att göra så även här, just nu.
Det är inte ofta som snön är så här hård.

GLAD PÅSK!

Jag vill önska alla en härligt Glad Påsk, hoppas din helg blir toppenfin.

Gul daglilja

Hemerocallis lilioasphodelus

Den gula dagliljan har vi fått av några vänner här i byn, de med byns vackraste trädgård. De får för sig då och då att de inte längre har plats för vissa växter, och delar då frikostigt ut dessa till oss andra.
Det här är en perenn som är en gammal trotjänare i många av byns trädgårdar, men ändå inte så gammal att de finns kvar i de glömda och öde trädgårdarna vid Svanåmyren här bredvid vår by.
Men vad vet jag om det?
Kanske de fanns även där men grävdes upp när folk flyttade därifrån.

Gul daglilja har odlats sedan lång tid tillbaka i vårt land, det finns dokumenterat att den odlades i Uppsala botaniska trädgård redan 1685.
Växten härstammar från Asien.
Den är trots sitt namn ingen lilja botaniskt sett utan hör hemma i dagliljesläktet.
Dagliljor har repliknande rötter, liljor har lökar med fjäll.

För att trivas bra och blomma fint behöver plantan få näring under vår och försommar, vi har äldre plantor som inte alls vill blomma så fint som den här.
Kanske de växer i för mager jord eller kanske de växer på för skuggig plats?
Denna planta står i fin och näringsrik kompost jord sedan sin tid hos våra vänner.

Dagliljans blommor blommar bara en dag men de många knopparna öppnar sig en efter en så man hinner njuta av de gula blommorna några dagar. 

De smala grästuve-liknande bladen är dekorativa hela sommaren, och kan användas som fin kontrast mot andra perenner.

Hybrider av dagliljor finns nu i så många olika färger som kan upplevas som mer spännande än denna gamla torparväxt.

Jag själv skall försöka att uppskatta denna perenn lite mer denna sommar, den har liksom sällat sig bland de gamla perenner som inte längre känns spännande eller ovanlig, och faller lite i glömska trots de signal-gula blommorna.

Nu får den stoltsera här, den kan med sin gula färg lysa upp lite här på bloggen så här i påsktider.