Stadsparken i Luleå.

Följ med på en utflykt till Luleå.
Mitt i stan finns Stadsparken som om sommaren är grön och fin samt utsmyckad med ett stort antal sommarblommor. Men nu är det vinter och parken är ännu mer intressant denna årstid.
Stadsparken har ingen vintervila, snarare tvärtom, nu utsmyckas parken av is-figurer och med belysning.
Under många år har parken haft ett stort djur av is som varit till glädje för alla besökare. I år står där en groda av det större formatet.

Upp till is-grodan leder en trappa för dem som vill testa att åka den is-rutschkana som leder från dess topp.
Det är mycket is så det är att rekommendera att ha hjälmen på.

I bakgrunden syns en del av Stadshotellet.

I Stadsparken finns även en millennium-ark där olika luleå-bor fick lämna saker som sedan stängdes in år 2000. Tanken är att den skall öppnas igen av de som bor där år 3000.
Kanske de då får veta lite mer om hur livet nu är för oss?
I parken finns även flera informations-skyltar, på denna kan man läsa om den stadsbrand som härjade i staden år 1887. branden började i ett kvarter där nu Stadsparken finns.
Det var den nya stadsplanen efter branden som lade grunden och gav utrymme för denna park.

Ett av de gamla hus som finns kvar från tiden före stadsbranden är detta, den Bergströmska gården.
Byggnaden uppfördes 1826 av ryska timmermän och är ett fint exempel på den finsk-ryska träempire stilen.
Här fanns före branden rådhustorget, men det blev till park efter branden.
Här fanns då stadens centrum, det har nu kommit att flytta några kvarter norrut.
Otroligt nog så har denna kåk klarat både stadsbrand och det rivningsraseri som härjat i staden. Mitt i stan finns nästan inga gamla trähus kvar längre. Stadsparken är nu city-kärnans utkant, kanske det är just därför som denna kåk kommit att stå kvar.
Inte ens stadens gamla rådhus som fanns i nuvarande parken fick stå kvar då rivningen av den gamla bebyggelsen härjade på som värst.

Om du kommer till Luleå och vill bo så att du har fin utsikt över stadsparken, så kan du bo i Stadshotellet som står där bredvid parken.

Gamla Riksbanken.

I Luleå finns fler is-skulpturer att se, i Stadsparken finns denna 'Tummen upp' och vid Köpmantorget några kvarter norrut finns denna is-tiger som är skapad av Tim Linhart med assistans av Birgitta Linhart.
Nu får vi hoppas att det kyliga vädret består ännu en tid så den vackra is-tigern får fortsätta spana ut över torget innan vårens varma vindar får det hela att rasa.
Hur har de gjort för att få isen helt genomskinlig?

Klot av is

Det börjar dugga med rapporter om blommande vårblommor här på Blogger. Här i norr har vi än långt kvar tills sådana vårtecken och det är lätt att sucka över snön och kylan.
Men då tänkte jag att kanske man kan använda isen och kylan till något som går visa här istället för vårblommor.
För att förgylla tillvaron i vår trädgård så här i vintertid så har vi gjort klot av is.
För att få en ungefärlig klot form använde vi ballonger som vi fyllde med vatten som sedan fick frysa till is.
Vi hade först tänkt att använda speciella vattenballonger, men de blev så små att vi prövade fylla vatten i vanliga ballonger istället och det gick bra.

Det var lite spännande för min dotter när hon hjälpte mig att fylla ballongerna med vatten, men det gick bra, trots något missöde med vattenballongerna vi testade först.
Sedan fick de vattenfyllda ballongerna stå utomhus i vinterkylan en tid för att frysa.

Helt lätt var det inte att snurra fast snören runt hala is-klimpar, men med lite envishet och mycket vilja så gick det bra. Det här är ett projekt som mer eller mindre engagerat alla i vår familj. När vi fäst snören i alla is klot så hängde jag upp dem i ett träd så det blev en is mobil.
Jag kallar dem för klot trots att de inte fick den där perfekta klot formen som jag väntat mig, men jag är ändå nöjd.

När jag hängt upp alla is klot i trädet så hade vi fått en  is-mobil som fångar solens strålar så fint.
Nätterna är ännu kalla här med temperaturer ned till -20º C och den vinterkylan lär hålla på i mer än en månad till, så is kloten kan komma att bli kvar ännu ett tag.

Till sist, Tack alla ni som röstade på mitt foto på den röda pionen i tävlingen på norska bloggen Moseplassen. Vi var 24 bidrag som gick till final och mitt foto hamnade på en 11:plats.
Jag är otroligt nöjd, jag som inte hade väntat att gå vidare till final, och speciellt inte med den bilden.
Ha en fortsatt fin dag.

Award

För en tid sedan så fick Svanå trädgård en Liebster Blog - Award från två andra bloggar med några dagars mellanrum.
Först från norska BLOMSTERSTJERNEN  http://blomsterstjernen.blogspot.com/ och sedan från Gunilla med bloggen Norrskenets trädgård. http://norrskenetstradgard.blogspot.com/
Tack så mycket för denna uppmärksamhet!
Liebster Blog - Award är på något sätt en muntration som skickas mellan bloggar, i detta fall skall man välja fem bloggar att skicka vidare till, men de får inte ha fler än 200 följare.
Man skall även länka tillbaka till den som sänt Liebster Blog Award, och använda bilden här ovan.

Jag är lite kluven till det här med att skicka Awards för då måste man välja ut endast några av de bloggar man läser, jag skulle vilja välja alla på min blogglista, för de är alla fantastiska på sitt eget sätt, men här ska man då bara välja ut fem bloggar.
Hm...

Efter att ha funderat en tid på hur jag skulle göra så beslöt jag att göra så här:
Jag har några tappra bloggläsare som måste läsa bloggen genom Google translate / översättningsprogram.
Det är en handfull tappra bloggare som ibland härklar sig genom det jag skrivit med den grammatik som blir av ett översättningsprogram.
Jag tycker de är förtjänta av en "Favorit"Award!
Denna Award blir deras.

Den första bloggen jag tänkte på var Pedras, Plantas e Companhia med bloggaren Ze Júlio som gick in som följare här när bloggen nystartad.
Han öppnade mina blogg-ögon för utländska bloggar, och fick mig att finna nya bekantskaper långt bort från Svea rike.
Fint tänkte jag, han blir perfekt att börja med, men då såg jag att han har fler än 200 följare, men väljer att nämna honom här ändå. Han får en "heders- Liebster Blog Award."

http://o-bau-do-zejulio.blogspot.com/  Pedras, Plantas e Companhia  av Ze Júlio från Portugal.

De övriga tappra är;

http://cocosday.blogspot.com/ av  Coco från Japan.

http://gardensatwaterseast.blogspot.com/  av Jack vid Lake Michigan, USA.

http://www.bramble-and-bean.com/  av Michael från New York, USA.

http://thegardenerseye.blogspot.com/  av Michael B Gordon från Peterborough, USA.

Men vänta lite nu, det blir ju bara fyra bloggar om jag måste räkna bort den portugisiska. Nej, jag vill inte räkna bort honom,  jag väljer en till. Jag vet att fler tappra läser bloggen från andra icke nordiska länder, men har ingen större koll på vilka det är.

De bloggare jag valt ut här ovan lämnar spår på min blogg i form av kommentarer då och då, så därför vet jag vilka de är. (Jag hoppas så att jag nu inte glömt någon tapper bloggläsare. )

När jag inte kom på någon fler icke nordisk blogg så väljer jag istället att lyfta fram den senaste blogg som jag lagt till min blogglista, det är bloggen;

http://spettospade.blogspot.com/  Visningsträdgårdens Hällans trädgårdsblogg.


Ha en riktigt bra dag, kanske du upptäcker någon av de bloggar jag nämnt här ovan och att det blir din nya favoritblogg, och om du känner dig bortglömd på något sätt i denna Award utdelning så får även du en Award. Kopiera bilden här ovan och skicka den vidare på detta sätt.
Ha det fint!

Planteringsspade - att göra själv.

För några dagar sedan så fick jag ett mejl från en av bloggens läsare.
Det är Anna-Stina Rammhällen från Gotland som visar och berättar om sin ogrässpade sedan jag skrivit här på bloggen om mina äventyr med Kirskål. Jag frågade henne om jag fick visa hennes allt-i-allo redskap för Er andra bloggläsare, och det gick fint.
Så här skriver hon;

"Så här ser min 'alltiallo' ut - skulle inte klara ogräsrensning utan den, lökplantering m m. Den är tillverkad av ett itusågat vattenledningsrör + snickrat träskaft fastskruvat. Det finns ingen lika bra att köpa, alla är för breda med mindre 'goa' handtag.
Jag surrade i din blogg om detta verktyg och vill härmed förklara mig. Kanske kan du tillverka?"

Ett bra tips på ett trädgårds-redskap som man kan fixa själv.
Tack Anna-Stina!

ogrässpade - undersida

Final - Rösta på din favorit!

På norska bloggen Moseplassen pågår en tävling. En foto-tävling om blommor.
Tävlingen var först indelad i åtta delar, och man fick skicka in ett bidrag till varje deltävling.
Totalt kom det in 780 fina bilder.
Jag skickade in ett bidrag till varje sådan och sedan en jury har plockat ut tre finalister från varje deltävling så ser jag att ett foto från Svanå trädgård gått till final i den röda klassen.
Hurra!
Det var otippat att jag som svensk skulle kvala in på en av de finalplatserna.

Herrgårdspion  (Paeonia × hybrida)

Det är bilden på min Herrgårdspion som nu gick vidare till finalen, (den pion som jag förut trodde var en Dillpion.)
Jag halkade in i denna tävling på ett bananskal så att säga sedan jag läst om tävlingen hos Gunilla med fina bloggen Norrskenets trädgård.
Jag ångrar inte att jag hoppade in i den här tävlingen, alla glada och trevliga kommentarer jag fått av norska bloggare har gett guldkant till den annars så små-tråkiga februari månad.
Takk alla ni!
Nu är tävlingen öppen för alla som vill rösta på sin favoritbild, jag har redan röstat och hoppas på att många av Er lägger en röst på din favorit. Den bild som fått flest röster är vinnaren, och omröstningen pågår till midnatt mellan 24 och 25 februari.

Av de sammanlagt 24 bilderna som nu är i final så är det två svenska bidrag med, mitt och ett av de oranga bidragen.
Norge klår oss i skidor och i Eurovision song contest, och mest troligt så kommer det att bli en norsk seger även här, men skall vi svenskar lägga oss platt redan?
Nej, rösta nu på din favorit och visa gärna för hela Norge att vi svensker 'henger' med en bra bit till.

Här under länkar jag till omröstningen på Moseplassen;


http://moseplassen.com/2012/02/x-faktor-blomsterutgaven-finale/#more-21119


Ny tävling öppnar igen på Moseplassen den 7 mars, kanske fler från Sverige deltar då?

Jag ser att bloggen har fått några nya följare den senaste tiden.
Varmt välkomna hit till min blogg!
Hoppas ni finner något av nytta och nöje här...

Pyrolavide

Salix pyrolifolia

I vår trädgård finns ett litet träd som har sitt ursprung i Finland.
Det är Pyrolavide (salix pyrolifolia), som man bara funnit vildväxande i Kemi älvdals norra del.
När man först ser vår lilla buske så kan det vara svårt att se något speciellt alls med den, men tittar man närmare på buskens löv så ser man att de skiljer sig från andra vide-buskar. Löven påminner om asplöv med sin runda form.
Pyrolavide trivs bäst i kalkhaltig jord, men överlever ändå snällt här i vår kalkfattiga jord. Busken skall så småningom bli ett litet träd med pyramidformad topp och kan nå en höjd av 5 meter.
Med tanke på att Pyrolavide är vildväxande i norra Finland så räknas det som fullt härdig i praktiskt taget hela vårt land.
Att hitta information om denna växt har inte varit lätt, men trots att det knappt finns något skrivet om Pyrolavide så beskrivs det i Finland som sällsynt och unikt av några handelsträdgårdar som saluför det.

Här i Norrbotten startade för några år sedan ett projekt att lyfta fram härdiga men bortglömda växter för spridning till plantskolor och handelsträdgårdar.
Pyrolavide är en av dessa växter och det var så jag kom att få tag på vårt exemplar.
Det är Hushållningssällskapet som med hjälp av växter från Försöksgårdens park i Öjebyn vill berika trädgårdar och parker här i norr.
Läs själva i länken här under;

http://www.kuriren.nu/arkiv/2007/06/30/Nyheter/1471341/H%E4rdiga-och-rara.aspx

Jag hoppas att projektet med att sprida sticklingar från Försöksgården lyckas väl och att Pyrolavide planteras in i fler parker och hittar sin väg ut till vanliga trädgårdar också, kanske det sedan korsar sig med andra salix-arter och nya salix hybrider uppstår.

Kirskål

Aegopodium podagraria

Har ni glömt denna växt nu när vintern härjar på som värst?

Kirskål växer inte naturligt här i Norrbotten, i alla fall inte i byn där vi bor, men helt plötsligt så fanns den i en av våra rabatter en dag.

Hur den hamnat här vet jag inte riktigt, men jag gissar att en liten rotbit eller något frö följt med i jorden när vi köpt eller fått en ny perenn någon gång.

Det tog något år innan vi fattade vilket slags ogräs som kommit in i trädgården, och under den tiden hann kirskålen etablera sig ordentligt.

Vi gjorde ett tappert försök att rensa bort den, men utan att lyckas med det.

För att testa härdigheten hos Kirskål så flyttade jag en planta till en kall och fuktig plats vid en leråker, och den plantan lever än och har nu spridit sig flera meter därifrån. Jag hade alltid hört att Kirskål inte skulle vara särskilt härdigt för våra breddgrader, men det är den.

Så vad göra nu? Kirskål skall ha besvärligt långa rötter som praktiskt taget är omöjliga att bli av med från rabatten när den väl kommit dit.

Ett sådant ogräs är kanske bara att vänja sig vid.

Det var munkar som tog med Kirskål till Sverige för länge sedan, troligtvis från europas mellersta delar. De använde växten som läkeväxt mot gikt och podager (giftsjukdom) och så användes växten även som grönsak i klosterträdgården.

Det kan inte varit kul för de munkarna när de upptäckte livskraften hos denna växt, undrar om de gav upp arbetet med att rensa bort detta ogräs i klosterträdgårdarna eller om de blev glada över spridningsförmågan så länge de åt de späda bladen som grönsak.

Det kanske är så jag får tänka om denna växt, en positiv tanke om att vi nu har en hel rabatt full med ätbara blad, och så är den ju rätt vacker när den blommar.

Men det är svårt att vara så positiv när kirskålen växer över, täcker och kväver små näpna perenner där bredvid.

Jag har börjat ge igen med samma mynt så att säga. Där kirskålen växer har jag planterat in Riddarsporre, Höstsilverax, Buskblåbär och ett Sibiriskt björnbär, alla stora växter som förhoppningsvis kommer ta sådan plats att kirskålen sakta tynar bort.

Jag är osäker på om min lömska plan fungerar, men det är ändå värt ett försök.

Jag har nu plockat bort ordkontrollen som varit på bloggen förut. Jag såg att Blogger ändrat utseende på den och nu är det stört omöjligt att klura ut de ord som skall skilja oss dödliga kommentars-sugna bloggläsare från datorer med ont uppsåt.

Så för att alls någon i fortsättningen skall orka lämna kommentarer här så valde jag att plocka bort ordkontrollen från min blogg.

Ha en härlig dag!



Februari

Det var länge sedan någon av oss hade något ärende till växthuset.
Så kallt och övergivet står det nu under vintern. När jag byggde växthuset så fick det en kraftig trästomme för att klara tyngden av snön, men jag funderar ändå på om det skulle vara läge för att skotta bort snön från taket nu.

Hela trädgården är täckt av snö.

Ännu sitter de små frukterna på prydnadsapeln kvar.

Riktigt besvärligt blir det förstås att skotta bort snön, som här, när vi skottat taket på vår förrådsbyggnad vi kallar för 'ut-huset'. Det var ursprungligen ladugård, men där inne har vi garage nu.
Porten på bilden ovan är ingången till 'hö-bodan', men det var länge sedan det förvarades hö där inne.
Frisen ovanför porten kommer från ett gammalt bankhus från 1897 i Boden som revs för snart 30 år sedan. Jag tyckte den var snygg, och att den passade ganska bra på vårt ut-hus.

Med all snö som skottas bort blir det stora högar där vissa i familjen hellre leker än skottar snö...

Ett av fågel-borden har fått slagsida av all snö som finns ovanpå. Detta är bara till som dekoration, vi matar fåglarna, men inte i trädgården då jag är rädd att spillt fågelfrö kan locka in fler sorkar i trädgården. Kanske sorkarna hittar vår trädgård ändå, men jag vill ju inte bjuda in fler än de som ändå lockas hit av doften från våra växter.
Skogen vid vårt hus är även den full av snö.

Till sist visar jag hur det nu är nere vid ån som rinner förbi vår by.
Inte mycket har förändrats sedan januari, och så här kommer det se ut i nästan två månader till.

Happy Valentines day.

Den senaste tiden, när kylan har hållit vår del av landet i sitt järngrepp och den kärva vargavintern nått hit från Sibirien så har det varit tufft på många sätt, men det har varit lätt att göra islyktor.

Vi brukar låta vatten frysa i hinkar, men nu ville min äldsta son prova göra en islykta med hjärteform.

Vi hade en plastskål som passade bra för det, det viktiga att tänka på när man gör islyktor är ju att formen är vidare upptill än nedtill för annars spricker formen då vattnet fryser.

Sedan gäller det att ändå ha koll så inte hela formen blir genomfrusen, något som lätt kan hända när det är extremt kallt. Vi glömde en vattenfylld hink utomhus över natten när det var -20º C, och den hinken går aldrig mer att använda igen.

Med vår hjärte-islykta vill vi bara önska läsarna av denna blogg en härlig Alla Hjärtans Dag!

En snabb-islykta för att fotografera och visa hur enkelt det är gjordes i skrivande stund. Bara efter tre timmar hade denna islykta frusit så pass, ändå var det bara -8º C.

Islyktan min son gjorde med sin mor frös så mycket mer på samma tid för då var det kallare.

Chokladblomma

Cosmos atrosanguineus

Det finns några växter som har hemska namn trots att de är väldigt vackra, och så finns det de växter som har så vackra namn att man får begär bara man hör talas om växten.

Så är det med Chokladblomma, i alla fall för oss som älskar choklad.

En blomma som om den vore av choklad får det att vattnas i munnen, och tänk att bryta lös ett kronblad och sakta låta det smälta i munnen.

Man kan ju alltid drömma, och växtens vetenskapliga namn Cosmos triggar även det igång fantasin.

Chokladblommans mörka blommor skall vid varmt väder dofta choklad, och har därför fått det namn den har.

Det här är ingen lök- eller knölväxt utan en perenn som vissnar om hösten och efter en sval vintervila så börjar den växa igen när våren kommer med värme. Den vilande plantan mår bäst av att hållas lagom fuktig, blir det för torrt finns risken att den torkar ihjäl, och om det är för fuktigt kan roten ruttna.

Jag har ibland läst rådet att plocka upp roten och låta den övervintra svalt och torrt, men jag orkade inte gräva upp den ur krukan utan ställde ned hela krukan som den var med rot och allt i potatiskällaren.

Jag var rädd att roten riskerar att torka ihjäl under den långa vintern om jag hade grävt upp den.

Vi har vår Chokladblomma planterad i kruka som nu finns i potatiskällarens svala mörker, lätt frost kan den klara, men någon vinter med tjäle vill den inte veta av. Bland olika odlingsråd kan man läsa att chokladblomman kan klara att övervintra ute längst i söder i vårt land, men annars skall man odla den i kruka som får övervintra svalt men frostfritt.

På vissa handelsträdgårdar säljs den som perenn trots att den knappt övervintrar ens i landets södra delar. Chokladblomman räknas inte som vinterhärdig förrän man når sydligare breddgrader i höjd med Belgien och Storbritannien, men den kanske även skulle klara att övervintra på friland i den västra delen av södra Norge, som har ett milt klimat även vintertid.

Chokladblomman kallas även för namn som Chokladskära, Mexikansk aster eller Svartskära.

Växten har sitt ursprung i Mexiko, och är en släkting till den vanligt odlade sommarblomman Rosenskära Cosmos bipinnatus.

Under sommaren gäller det också att vattna lagom mycket, för mycket vatten kan få växten att ränna iväg och bli gänglig. För lite vatten får å andra sidan bladen att gulna, så det gäller att hitta en gyllene medelväg med vattnandet.

De till synes bruna blommorna visar helt plötsligt sin rätta färg när man fotograferar i solljus med blixt...

Ullvide

Salix lanata

Om du i din trädgård önskar någon mindre buske med silverfärgade blad så är just Ullvide Salix lanata ett bra val.
Med sin ljusa färg så drar den blickarna till sig och på våren blommar den med stora guld-ulliga videkissar.
Den är dessutom härdig i praktiskt taget hela landet.
Vi har vi ett litet Ullvide i vår trädgård.
Busken är inte så gammal, den fick ersätta vår förra planta som brändes upp av värmen från en lastbilsmotor-fläkt som stod igång på samma ställe för länge en sommar.
Det återstod bara nakna mörka pinnar av den busken och gräsmattan runtomkring blev brun resten av den sommaren. Det var en sorglig syn, men inget att göra åt när skadan var skedd. Jag bara klippte ned de brända grenarna med en sekatör, jag är en sådan person som ständigt hoppas på att det som ser helt dött ut ändå någon dag skall visa ett livstecken. Därför fick roten vara kvar.
Jag åkte till butiken Blomsterlandet i Luleå och köpte en ny planta, för sedan jag provat denna vackra och härdiga buske så ville jag ha den i trädgården.

Ullvide växer naturligt i vår fjällkedja och vill ha kalkhaltig mark för att trivas bra, så jag har kalkat lite på den plats där vårt Ullvide växer. Ullvide växer som buskar med breda och äggrunda blad som är gråludna på båda sidorna, även unga kvistar är ullhåriga.
Det mest i ögonfallande med denna växt är blomningen på våren samtidigt som lövsprickningen.
De långa upprätta blomhängena/videkissarna är då skimrande gul-ulliga.
De olika buskarna i salix-släktet har en förmåga att korsa sig med varandra så det finns olika varianter av ullvidet på vissa ställen.
Ullvide växer vild på spridda platser i vårt landskap, de är vanligare ju närmare man kommer den geografiska gränsen till Lappland. Här närmare kusten är Ullvide sällsynt, kanske för att de inte trivs i skogens skugga utan vill växa på soliga öppna vidder, något som är bra att tänka på vid valet av växtplats i ens egna trädgård.

Sommaren som var upptäckte jag att det börjat att växa upp nya skott från vårt gamla sönderbrända Ullvide, den som jag nästan gett upp hoppet om. Snacka om seglivad och härdig buske!
Nu har vi två plantor av Ullvide, (även om den ena ännu är mycket liten) inte illa alls.

Torta

Lactuca alpina

Jag fick syn på dessa blommor vid ett besök i Lappland. Första gången jag såg dem så blommade massor av dessa på ett område av några kvadratmeter, men ingen annanstans i närheten fanns det några fler. Inte heller i den by där jag bor.Växten var ungefär en halvmeter hög, men blomstjälkarna kan bli upp mot två meter höga.
Jag såg även dessa blommor vid mitt senaste besök där i juli månad, men då blommade bara någon enstaka blomma efter att de klippt gräset vid vägkanten där de växer och de flesta plantor var nedklippta.
Det var i alla fall det jag antog, men har nu läst att denna växt är favoritmat för älg och björn. Kanske någon nalle just ätit sig mätt där före jag kom dit och fotograferade?
Växtens stjälkar är fullt ätbara, och när Linné gjorde sin resa till lappmarken så noterade han att lapparna åt växten. Han kom att kalla den för Jerja, det namn som växten kallades för av lapparna.
På platsen där denna planta växer har det för mycket länge sedan funnits bebyggelse. Kanske är det just därför den växer här nu, för att den kanske odlades som en form av grönsak då för länge sedan?

Det fanns några små blommor kvar så jag kunde få några bilder, jag lirkade även lös ett litet rotskott, en utlöpare från den stora tuvan, och planterade hemma i vår trädgård. (Får man göra så?)
Jag valde en plats med fuktig jord i halvskugga, för det är så de växer där i Lappland, ungefär 30 mil från vår trädgård.
Den lilla plantan klarade flytten från Lappland utan problem.

Det latinska namnet Lactuca har växten fått av den vita mjölkliknande växtsaft den innehåller.
Torta är främst en fjällväxt men kan på vissa ställen växa även i skogslandet närmare kusten.
Det latinska namnet alpina ger en vink om att det här är en växt som trivs bland berg och fjäll. Alpina betyder alpisk.
Växten har förut gått under namnet Fjällmjölktistel.
I Norge kallas den för Tort eller Torta, men har även lokala namn.

Vår trädgård finns inte så många mil från den geografiska gränsen till landskapet Lappland, och bara två mil härifrån finns en plats som heter 'Svenskudden', det var där svensken bodde när allt annat här var lapp-land.

Växten borde känna sig som hemma också här i vår trädgård

Jag hoppas att den ynkliga lilla plantan jag nu har vill övervintra snällt och växa till sig när vintern är över. Kanske den om något år bli så stor att den kan bjuda på lite av dessa blå blommor...

Idag firar samerna sin Nationaldag, och jag tänkte att det kunde passa bra att skriva om en växt från fjället just idag. Jag själv är inte same vad jag vet, men jag uppmärksammar deras dag ändå, då landskapet Lappland är en så pass stor del av vårt land, och en del av Sápmi (sameland).

Den samiska flaggan.

Vargavinter

Lördag börjar kall här i Brännberg,
vid gryningen så visade termometern hela - 41º C. ( - 40º F )
Idag håller vi oss inomhus, inte vill man vara ute mer än nödvändigt då vargavinterns kyla dragit in hit från Sibirien och Nordpolen.
Kylan är förlamande kall, det hela beskrivs så bra i dessa rader;

Björkalléerna stodo stela och överimmade och då och då föll en kvist,

klingande, bröts av för ingenting och fick bli liggande.

Alla ljud hängde ekande och klara kvar i luften som var grön av ilsken kyla.

Och stadens befolkning höll sig efter råd och lägenhet inomhus.

Februari är en månad som bromsar tiden, en kloss under vagnshjulen,

en press som trycker samman och gör mindre och fattigare.

Ur Eyvind Jonsons roman Stad i mörker.

Det är så kallt att jag inte vill ta ut kameran, så här såg det ut vid gryningen från köksfönstret. Idag stannar vi som sagt inne och håller värmen.
Mina tankar går till de träd i trädgården med tveksam härdighet för dessa breddgrader, kommer de klara denna vinter med alla grenar i behåll.
Hoppas att Er helg blir bra och att ni slipper denna kyla.