Snöbollsbuske

Viburnum opulus ´Pohjan Neito´.

Ute finns nu snö.
Jag tycker ju att det finns så mycket roligare saker här i världen än just snö, så varför inte skriva lite om snöbollsbusken istället, den som blommade så fint i somras.
Ibland när jag besöker en handelsträdgård så finner jag växter som inte går att lämna kvar där för att begäret har väckts till liv inom mig.
Inte för att jag behövde denna lilla buske till vår trädgård, men under ett besök vid min närmaste handelsträdgård i försommartid, så slogs jag av tanken att detta var ju ett fint tillfälle att inskaffa denna buske som jag ju hört talas om förut.
Att finna en buske som denna som skall vara fullt härdig även i vår bistra växtzon och dessutom blomma med vita vackra blommor flera veckor under sommaren, ja det är ett tillfälle som man bara inte får missa.
Jag som älskar vita blommor...
Det fanns inte så många exemplar kvar och om jag inte köpte den direkt så kanske någon annan skulle köpa den istället. Här tycktes det inte finnas någon tid för att fundera, att jag egentligen åkt in till handelsträdgården för att köpa en present till min kusin glömde jag nästan bort, men jag köpte en Snöbollsbuske till och så var presentfrågan löst.

Som nyutslagen hade blommorna en grön nyans.
Den nya snöbollsbusken fick stå kvar i sin kruka under några veckors tid, jag flyttade runt den till olika lägen i trädgården, men jag hade svårt att bestämma mig för vart denna nya buske skulle få växa och förgylla tillvaron för oss.
Till sist blev det semestertider och busken var tvungen att planteras någonstans för att inte torka bort under den vecka som vi skulle vara bortresta.
Jag ville ju dessutom att den skulle synas bra, så att plantera den vid kanten av skogen var inget jag ville. Problemet var då bara att antalet lediga platser för buskar lite närmare vårt hus måste uppfattas som starkt begränsad.
Till sist fann jag en nästan ledig plats just under vår Ullungrönn som med sin höga stam ger plats för något buskliknande där under. Jag var lite tveksam ändå för denna plats, då det är så att bara en meter därifrån står vår stora Bergsknäa, som tar stor plats när den vuxit upp till sin fulla höjd i slutet av juli månad.
Det fick bli den platsen ändå, för när bergknäan brer ut sina kvistar så har snöbollsbusken just blommat över.
Om det var så lyckad placering av den nya busken, ja det återstår att se.
Kanske den får fortsätta att flytta runt till nya platser i trädgården innan busken blir för stor.

Bilden här ovan visar hur vita blommorna blev mitt i sommaren.
Snöbollsbuske Viburnum opulus ´Pohjan Neito'  är nära släkt med eller rent av en variant av Skogsolvon Viburnum opulus, de stora blommande bollarna på  'Pohjan Neito'  är sterila, så den kommer aldrig att ge frön. Vill man föröka denna buske så kan det lyckas genom att lägga ned en gren mot marken, lägga en sten ovanpå för att hålla den kvar så. Efter ett år eller så har den grenen fått egna rötter och är redo att växa på egen hand.
(Jag har förut skrivit om vårt Skogsolvon, om du inte läst det förut så länkar jag dit här nedanför; )
http://svanatrg.blogspot.com/2011/01/skogsolvon.html

Denna variant av Snöbollsbuske kommer ifrån Finland och redan unga buskar blommar fint, som ni ser på bilden ovan så blommade även vår lilla buske bra i år.

Snöbollsbusken kan nå en höjd på ungefär två meter och denna variant anses härdig för växtzon 6, vi har ju ett lite kallare klimat här där vi bor men jag är inte direkt orolig att klimatet skall knäcka vår lilla Snöbollsbuske. Bredvid den står ullungrönnen som anses betydligt mindre härdig enligt vissa källor, men det vet nog inte vår Ullungrönn om än. Den har överlevt fint här under ett års tid nu.
Jag är ändå trots det lite orolig för hur den rönnen skall klara livet här i vårt kalla klimat, men försöker vara optimist och tro på att det kanske går vägen att plantera växter med lägre härdighet än växtzon 7 även här i vår trädgård.


I morse var här - 14º C , men nu är det + 5º C och regn.
Snart är den snö som föll här om dagen borta.

Första Advent

Det har blivit Första Advent och min bloggvila är över för den här gången.
Jag tänkte bara visa lite adventspynt som nu lyser upp tillvaron i en annars kall och mörk trädgård.

Vid vår ytterdörr har vi satt upp granris som vi fäst en ljusslinga i och framför har min fru ställt fram sina egna tomtar tillsammans med en gammal kälke.

Natten mot idag så har det även kommit lite snö igen, men den här gången inte mer än bara lite pudersnö.
Det gör ändå att julstämningen vill infinna sig nu när det är advent.

På vår ytterdörr har vi satt upp en krans av enris som vi fått av min mor, hon och hennes systrar träffas alltid en dag om året och tillverkar sådana kransar. En fin tradition.

Så till sist fick vi även upp adventsgranen, alla lampor lyste och vi kunde gå in och dricka lite varm glögg.
Ha en fortsatt trevlig kväll alla ni.

Jubileum med utlottning.

Här på bloggen hissar jag flaggan för att fira att bloggen fyller ett år idag.
Det var för ett år sedan som jag gjorde försiktig entré i etern med att säga hej.
Ingen läste det förstås, men jag fortsatte att skriva om växterna i vår trädgård ändå och så småningom hittade några läsare hit sedan Helen med bloggen, "Tankar om och från min trädgård" skrivit om att jag startat denna blogg.
Jag är så glad för de läsare bloggen har idag och blir överlycklig för varje kommentar som lämnas under det jag skrivit. Tack alla ni.
Därför måste detta ettårs-jubileum ha med en utlottning av något speciellt för Er kära läsare, något som är förknippat med Svanå trädgård bloggen och som inte går att köpa i någon butik.

Jag har låtit göra en foto almanacka med bilder på växter i vår trädgård, bilder som jag visat här på bloggen.
En Svanå trädgård almanacka för år 2012.
Almanackan är av storlek 20 x 30 cm.
Som sagt, går inte att köpa i någon butik.

Om du vill vara med i utlottningen av denna exklusiva almanacka så lämnar du en kommentar här under, det ger en lott.
Du behöver inte ha någon egen blogg för att lämna en kommentar, du kan kommentera som anonym, men då vill jag att du skriver ditt namn så jag vet vem du är i utlottningen. Om du kommenterar som anonym kan jag inte nå dig om du vinner, då måste du kontakta mig via e-post.

Om du har en egen blogg som du länkar från till denna utlottning, eller om du länkar hit från Facebook så ger det ännu en lott. Om du länkar hit måste du skriva det när du kommenterar här under, det ger alltså två lotter.
När du länkar hit så kan du använda bilden här under eller någon annan bild här.

För att få tre lotter till utlottningen kommenterar du här under och länkar hit enligt ovan och så går du in som följare av bloggen, ni som redan är följare har alltså en bonuslott här om ni deltar i utlottningen genom att kommentera här under.

Den här utlottningen är öppen för bloggens alla läsare.
Utlottningen pågår till den 1 december då vi drar en vinnare på kvällen, fram till dess har jag själv ett litet "blogglov".

Här under visar jag januari- och maj bilderna från fotoalanackan.

Här är alla bilder som finns med i almanackan.

November

Att fotografera vår trädgård denna månad och få bilder som man kan visa här trodde jag inte skulle vara möjligt, mest för att det är mörkt när jag åker till jobbet om morgonen och det är mörkt när jag kommer hem på eftermiddagen.
Men så blev det helg och solen lyste så fint mitt på dagen.
Solen når nu bara till trädgårdens södra del, resten ligger i skuggan av skogen och vårt hus hela dagen.

Det är nästan som om alla färger nu försvunnit ute och att trädgården blivit svart - vit, när skuggorna når så långt.

Bergknäan, Aconogonon framträder tydligare med rimfrost på.

Den sista blommande violen har svårt att stå mot kylan, det är ändå otroligt att den finns kvar så pass när det är november.
I normala fall skulle det ha funnits någon decimeter snö här nu.

Rhododendron PMA Tigerstedth hänger med bladen för att klara kylan.

Det här är en av våra rabatter som under sommaren glädjer oss med vackra blommor, nu ser det inte snyggt ut här.

Här ett blad som stelnat av kylan.

Den enda färgklick som går att finna i trädgården nu är paradisäpplets frukter som ännu hänger kvar och skänker glädje nu, trots att vår trädgård frusit till is.

Mot nordost syns det dimhöljda Brännberget bortanför de sedan länge obrukade ängarna.
Det är tidigt på morgonen och trädens skuggor når långt ut på ängen.

Ny krönika.

Nu är den här, nummer 5 / 2011 av tidskriften Trädgård Norr.

Även i detta nummer har jag haft förmånen att skriva en krönika.

Det händer ju inte speciellt mycket i vår trädgård nu, och själv tycker jag att november är årets tråkigaste månad, tätt följd av januari och februari.

Men det har ännu inte snöat så pass att det blivit vinter, vilket är ovanligt för vår del av landet. Därför känns november lite lättare än vanligt just nu.

Men eftersom hela vintern står för dörren så har ändå krönikan rubriken "En tröst i november".

När jag var barn så minns jag speciellt ett år då snön inte kom förrän den 17 november.

Vägen hem från skolan blev extra besvärlig då en genväg tvärs över en äng nästan blev för mycket då jag fick pulsa fram i en halvmeter snö som fallit under tiden som jag varit i skolan.

Min mamma fyllde 50 just den dagen så därför minns jag 

ännu just det.

Hon hade varit nervös att alla hennes kollegor från arbetet skulle dyka upp hemma hos oss på kvällen, men snöstormen gjorde att de flesta stannade hemma.

I år hoppas jag själv på att snön och kylan dröjer fram till Lucia, jag skulle gärna ha höst i en månad till.

Vintern blir ändå nog lång och kall... 

En tröst i november

Vår trädgård har nu frusit till is, den långa och tysta pausen i naturen och trädgården har börjat sedan en tid tillbaka.

Sedan trädens löv fallit och de perenna växterna vissnat ned så har trädgården blivit tom och kal. De få vintergröna växter som vi har i trädgården förmår inte ta upp sommargrönskans fallna mantel.

De  rhododendron som finns är förvisso ännu gröna, men någon lummighet bjuder de inte  längre på, då bladen rullar ihop av kylan och hänger ned som cigarrer.

Att odla sådana växter i Norrbotten måste ses som en utmaning.

Jag fick tidigt lära mig att Rhododendron inte går att odla i vårt kalla klimat sedan mina föräldrar försökt en gång med Parkrhododendron för länge sedan. De plantorna var stendöda året efter när våren väckte naturen runt omkring till liv igen.

Trots att jag visste om deras försök med Parkrhododendron så ville jag ändå prova dessa själv, och misslyckades förstås även jag.

De hade inte blivit härdigare sedan mina föräldrars försök för 40 år sedan och någon hjälp av växthuseffekten gick inte att se.

Sedan läste jag om de härdiga rhododendron som korsats fram i Finland, sorter som är härdigare än de veka sydsvenska sorterna. Jag ville genast ha någon sådan och lyckades fynda en av dessa för halva priset en höst för fyra år sedan. Jag vet att vintergröna växter som dessa skall må bäst av att planteras om våren, men det gick bra ändå.

Det var en rhododendron av sorten P. M. A. Tigerstedth jag planterade in i vår trädgård då, och den har sedan blommat fint varje sommar utan vinterskador.

Det är som sagt inte mycket mer än rimfrost som förgyller tillvaron i vår trädgård just nu, som en tröst i november så sitter de små frukterna kvar på ett paradisäppelträd, och lyser upp den annars så tråkiga årstid som nu är. November tycker jag är årets tråkigaste månad. Det är kallt och mörkt och hela vintern ligger framför en, men man får försöka förgylla tillvaron så gott det går med olika trädgårdsböcker och med trädgårdstidningar som denna för att hålla trädgårdstankar vid liv.

Ute är mörkt och kallt men det finns en plats där trädgårdslivet är spirande grönt året om.

För lite mer än ett år sedan så upptäckte jag de många olika trädgårdsbloggar som finns och provade även på att starta en egen blogg.

Jag kallar den för Svanå trädgård.

Där skriver jag om vår trädgård i Norrbotten och visar bilder på de växter som vi har.

Jag vet inte om det var för att bloggvärldens grönska fångade mitt intresse men jag tyckte att förra vintern passerade ovanligt snabbt och smärtfritt för en vinterhatare som jag, trots att vintern var kallare än vanligt här.

Kanske kan de olika bloggarna om trädgård även hjälpa fler att uthärda vinterns mörka kyla.

Adressen till min blogg är,

http://svanatrg.blogspot.com/

Välkommen att titta in där när vintern känns lång och kall.

Hälsningar Hans.

Raketporslinsblomma

Hoya multiflora

Så blommar den igen, vår Raketporslinsblomma Hoya multiflora.
Porslinsblommor i Hoya släktet är inte något som vi samlar speciellt på men denna variant tycker jag väldigt mycket om då den blommar flera gånger om året till skillnad från våra vanliga porslinsblommor Hoya carnosa som knappt blommar alls hos oss.
Raketporslinsblommans latinska namn Hoya multiflora betyder helt enkelt flerblommig, en ofta blommande växt.
Jag fick en stambit av växten som skott att rota själv av en släkting som just beskurit sin stora planta. Jag stoppade ned den gröna pinne jag fått i en kruka jord, vattnade lite, placerade en plastpåse med lufthål ovanpå och ställde krukan på fönsterbrädan.
Efter en tid växte det ut nya blad från den stickling jag fått och snart, trots att plantan var liten och ung så blommade den fint.
Växten trivs med att torka upp något mellan vattningarna och vår trivs bra i ett söderfönster, men de skall klara ett norrfönster lika bra. Det var för lite mer än ett år sedan vi fick vår stickling och sedan dess har vår Raketporslinsblomma blommat om och om igen.
Själv är jag lite förvånad över att växten alls överlevt hos oss då vi ibland, och kanske allt för ofta "öken-tränar" våra krukväxter. Under det varma sommarhalvåret vattnar vi inte krukväxterna så ofta som vi borde, då tar ju trädgårdsväxterna den mesta av växt pyssel-tiden,
så nog torkar den upp något mellan vattningarna alltid.

Raketporslinsblomma Hoya multiflora är en art i familjen oleanderväxter. Den har sitt naturliga utbredningsområde från södra Kina till Burma, Thailand och på Malaysia. Där växer den som stora buskar, Raketporslinsblomma klättrar inte på samma sätt som många andra Hoyor gör, ändå så var det under namnet "Klätterporslinsblomma" som jag fick min stickling.
Jag antar att det kan vara så med växter som sprids med sticklingar mellan gårdarna att ibland så får de helt nya namn.

Även när den står i knopp så är den vacker, knopparna liknar nästan små papperslyktor.
När plantan blir för stor och spretig så skall den gå bra att skära ned och på det sättet få nya sticklingar som vi i vår tur sedan kan ge vidare.

Men namnet Raketporslinsblomma, hur bra är det namnet?

Tio, nio, åtta, sju, sex, fem, fyra, tre, två, ett, noll!
hm...

(För översättningsprogram Raketporslinsblomma = Raket - porslins - blomma)

De sista blommorna...

Vår trädgård står tom och kal i väntan på vintern, så grå och trist sedan blomstren frusit sönder och löven ramlat lös från träden.
Jag tänkte att här finns inget mer att visa från vår trädgård denna årstid.
Men så plötsligt fick jag syn på dem, de små violer som ännu blommar trots att de för två veckor sedan var täckta av några centimeter snö under lördagen och halva söndagen..
Violerna har väl aldrig upplevts så exotiska som just nu när de är det enda som återstår av årets blomsterprakt i vår trädgård.
Violer blir tillsammans med penseér sedan de första blommor som vi skaffar under vårvintern nästa år och planterar i kruka för att sedan trotsigt ställa ut dessa vid ytterdörren.
När man väl gjort det så ser man knappt det snötäcke som finns kvar då.
De är starten på den nya säsongen och nu också slutet på denna säsong av blommor.

Pelarasp

Populus tremula 'Erecta'

I vår trädgård finns en Pelarasp som jag planterade för tolv år sedan samma dag som vår äldste son kom hem till vårt hus för första gången.
Han vet att detta är hans eget träd och det växer med rätt bra fart.
En Pelarasp blir här i Norrbotten upp mot 15 meter hög när den nått sin fulla höjd, vår tolv år gamla pelarasp har inte ens nått halva den höjden ännu.

Trädet är en form av Asp och upptäcktes i orten Älgarås i Västergötland för mer än 100 år sedan.
Att Pelarasp är av sydligare ursprung avslöjas på hösten då trädet står grönt och fint trots att de vildväxande aspar som finns här redan fått sin gula höstfärg på sina löv och hunnit tappa dessa innan kylan blir så svår att pelaraspens löv svartnar och släpper.
Det här trädet är ett vanligt förekommande träd i trädgårdar och parker här i Norrbottens kustland.
Trädet anses härdigt upp t o m växtzon 6 här i Sverige men det klarar sig utmärkt här hos oss där växtzon 7 tar vid, fastän att trädet står utsatt för hårda vindar och stekande vårsol.
Trots att det stormat och blåst lite extra i år så står det kvar, det har förankrats väl av ett enormt rotsystem.
Från dessa rötter började det slå upp rotskott redan för några år sedan.
Några rotskott har jag sparat, de flesta kör jag över med gräsklipparen direkt de syns.
De som jag sparat har jag rot-skurit, vilket innebär att jag hackat av den stora rot som skottet växer från, men det lilla rotskottet får stå kvar på samma plats i minst ett år så att nya små rötter hinner bildas under plantan.
Om man hackar av roten för att sedan direkt flytta rot-skottet så är det väldigt känsligt för ut-torkning, jag själv har haft ihjäl många små rot-skott genom att flytta dem för fort.
Det är en nog så traumatisk upplevelse för den lilla plantan att bli avskild från det stora trädets rotsystem, om det får stå kvar hinner det växa till innan det är redo att flyttas på.
Men ibland går det bra att bara hacka loss rotskottet och flytta det direkt ändå.
Pelaraspen i Boden i mitt förra inlägg behandlades så bryskt men klarade sig fint i alla fall.

Pelaraspen på bilden ovan är ett 40-årigt praktexemplar hos våra släktingar i Kopparnäs utanför Piteå.
Tänk när våra blir så stora och höga...

När våra två yngre barn föddes så planterades även träd för dem när de kom hem, det var olika björkar som dog alltför snart genom att en viss storebror bröt av den ena och en älg åt upp den andra, så de fick pelaraspar planterade som sina egna träd istället.
De älgar som finns här i skogarna runt vårt hus är särskilt förtjusta i träd med sydligare ursprung.
Så även i Pelarasp.
Den pelarasp som planterades till vår yngste son hann inte ens växa två år innan en älg knäckte det unga trädet i sin jakt på de saftiga toppskotten högst upp.
Jag hoppades att den brutna pelaraspen skulle ta ny fart och växa upp igen, men efter att ha väntat i två år och bara fått en liten ris-buske så köpte jag en ny i höst när de såldes för halva priset.
Pelarasp är ett ganska dyrt träd annars, i alla fall om man vill ha ett större exemplar.

Vid sidan av den lilla brutna pelarasp som fått stå kvar, så har vi planterat den nya, men nu med hönsnät runt om för att inte hungriga älgar skall förstöra även denna.
Det här är trädgårdens södra utkant, vid ängar som om höstarna lockar fram älgarna ur skogen med grönt och saftigt gräs. det är väl inte så snyggt att bura in ett träd på detta vis, men så småningom kan det slippa buren när det blir så högt och stadigt att älgarna inte längre kan bryta toppen i sin jakt på mat.

Det var kanske ett miserabelt sätt att avsluta inlägget på, så jag visar nu till sist ett par riktigt granna pelaraspar...

Vid Stadshuset i Boden finns pelaraspar planterade, de tar upp byggnadens höga smala form och är riktigt fina där i den lilla parken.

För översättnings program ; Pelarasp = Pelar - Asp

Det lutande trädet i Boden.

Jag har en vän som fått ett problem med ett av träden i trädgården.
En Pelarasp (Populus tremula 'Erecta' ) hade för en tid sedan börjat att luta sedan det blåst ovanligt mycket en måndag i början av oktober.
Och att skapa en för Boden ny turistattraktion i stil med tornet i Pisa var han inte intresserad av.

Den regniga hösten hade troligtvis fått marken att bli lös och mjuk så när vindarna tog tag i trädet så gav rötterna efter och trädet blev stående snett.
Kanske inte så farligt tycker ni, men eftersom vintrarna på dessa breddgrader innebär en massa snö så såg trädets ägare en risk med denna lutning.
När flera hundra kilo snö under vintern riskerade att fastna på det lutande trädets ena sida och sedan knäcka det så var något tvunget att göras, men hur vickar man tillbaka ett ganska stort träd som envist lutar?

Han bad mig komma med bilen, då jag har dragkrok på den.
Vi fäste ett spännband och en kraftig lina runt trädets stam och kopplade fast denna i bilens dragkrok.

Sakta drog vi trädet rakt igen med bilens hjälp, men så fort vi släppte efter linan så återgick trädet till sin besvärande sneda ställning.
Vi gjorde ännu ett försök och drog nu trädet så det lutade åt det andra hållet, visserligen sakta och försiktigt, men det knakade ändå oroväckande från rotsystemet.
Marken är inte lika mjuk längre då det nu slutat regna dag och natt som det gjorde för några veckor sedan.
Det känns som det brådskade att fixera trädets lutning innan marken stelnar helt och fryser till.

För att hindra trädet att återgå till sin östliga lutning så placerades en stock som "stopp-spjärn" för att förhoppningsvis klara att hålla trädet rakt tills marken stelnar och trädet står stilla.
Denna stock bör nog få vara kvar hela nästa sommar så nya rötter hinner växa ut och då kan hålla kvar trädet.
Nu är det bara att hoppas på att vår räddningsaktion fungerar och att trädet överlever denna något omilda behandling.
Ja så slutar då denna korta berättelse för denna gången, och det lutande trädet i Boden lutar inte mer...

Står den fortfarande rätt upp?
En härlig första fråga att ställa varje gång jag nu sedan pratar med honom ;o)

Vad jag menar med det? ja jag menar Pelaraspen förstås!
Kan det misstolkas?

Och vinnaren blev...

Nu är det dags att berätta vem som blev vinnare i den utlottning som varit av boken 'Lökar och knölar'.
Här ovan är de lotter som fanns med i utlottningen.

Jag hade hjälp av mina två söner vid lottdragningen.

Vinnare av boken blev Cika från bloggen Granbo - mitt paradis. Grattis!
Mejla mig din adress, så skickar jag boken med posten sedan.
Här kommer en länk till vinnarens fina blogg;
http://granboparadis.blogspot.com/

Som tröst till alla Er som inte vann så kan jag berätta att en ny utlottning kommer om drygt två veckor.
Ha en bra start på november alla ni.