Poppel

Populus balsamifera eller Populus trichocarpa.

För 20 år sedan planterade jag ett rotskott av Poppel vid trädgårdens gräns mot skogen.
Då var den liten, bara några decimeter hög.
Den växte sakta de tio första åren men har sedan dess vuxit med raketfart.
Mest troligt kommer trädet fortsätta växa och bli ett högt och stort träd i klass med våra stora björkar.
En fullvuxen Poppel kan bli 15 meter hög.

Jag är osäker om det är en Jämtlandspoppel Populus balsamifera eller en Jättepoppel Populus trichocarpa, då jag pillade lös en bit från en rot av ett gammalt ej namngivet träd i Boden.
Den senare skall få smalare form, men det hjälper mig inte så mycket för att fastställa vilken sort detta är, jag kallar den kort och gott för Poppel.
Här har den vuxit utan skador från klimat eller älgar. Trädet doftar gott men det tycker inte älgarna för de har aldrig ens smakat på detta träd. Andra träd bredvid har de gått bärsärkargång på i sin jakt på goda kvistar.
Speciellt om våren doftar trädet, då kletiga knoppar sprider väldoft i omgivningen.
Vår Poppel hamnade långt från trädgårdsmöbler, bilar och cyklar då jag fått höra att rester av de kletiga knopparna trillar lös från poppeln och fastnar på allt som finns under.
Här i trädgårdens utkant kan kletet falla hur det vill utan att förarga någon.

Dessutom har popplar en förmåga att skicka upp rotskott inom ett stort område vid trädet. Sådana rotskott kan ställa till besvär om de kommer upp där de inte skall vara.
Det var en sådan som är ursprunget till vår äldsta poppel.

När naturen runtomkring har förberett sig inför vintern och de ursprungliga träden fällt alla löv så flammar fortfarande vår största Poppel i gult.
Då tycker jag att den är som vackrast.