Vi har en sten i vår trädgård som jag, med lite fantasi tycker liknar en sittande hund. En Pudel.
Stenen består av två olika sorter som sitter ihop. Jag kan ytterst lite om sådant som Gnejs och Granit, men den mörka delen har spetsat den ljusa delen och fastnat där någon gång i urtidens begynnelse.
Hur det har gått till vet jag inget om men jag vet hur jag fått tag i den.
Min fasters man arbetade i skogen när han var ung, en dag hittade han denna sten någonstans i trakterna här runtomkring. Han lyckades att stoppa in den i sin ryggsäck och bära hem den på det sättet.
Stenen är ganska stor så det hela måste ha varit otroligt tungt.
Under hela min uppväxt minns jag att stenen fanns i deras trädgård, och det var med stolthet i rösten som min fasters man berättade om sin bedrift med att bära stenen kilometervis över stock och sten.
Där fanns stenen kvar tills min faster blivit änka. Jag fick den då för att jag tyckte så mycket om den.
Sedan dess har den en framträdande plats i vår trädgård.
 |
| Så här ser stenen ut underifrån. |
Nu har stenen åter tittat fram ur snötäcket när vårsolen värmer och snön sakta försvinner.
Min andra fasters man som också jobbade i skogen gjorde även han en liknande bedrift med att bära hem ett fynd från skogen. Det har jag skrivit om förut, läs om det genom att klicka på länken här nedan.
Vilken läcker sten, du har rätt det ser ut som en hund som stuckit igenom nosen. Kan förstå att den betyder mycket och skogsolvonet likaså. Vilka skatter som går i arv. Skönt att snön börjar att försvinna.
SvaraRaderaHa det gott!
Pella
Hej Hans!
SvaraRaderaJamenvisst är det en pudel... en supersnygg stenpudel!
Gillar stenar som har ovanlig färg och form. Förstår att du är rädd om stenen och stolt över att ha fått den i din ägo.
Ha en fin dag!
Vilken häftig sten! Verkligen trädgårdskonst!
SvaraRaderaVilken prydnad i trädgården och den är ju dubbelt så värdefull när du har historien bakom den ochså.
SvaraRaderaEn lejonklippt pudel, och den behöver ju inte rastas heller:o))
Ha det gott
Gunilla
En riktigt fin och speciell sten, jag har en som litet påminner om den där i min trädgård. En sak som man skall hålla i minnet när man i skogen stöter på dylika nästan osannolika stenar eller trädformationer är, att de ofta varit s.k. "seita" eller samisk offerplats, och man bör nog försäkra sej om att det inte är en sådan man förstör om man tar med sej stenen därifrån.
SvaraRaderamvh smedpeter