Vårteckensutmaningen

Då var den igång, årets vårteckensutmaning.
Jag har valt att vara med trots att jag knappast kommer att kunna imponera med härliga vårblommande växter förrän de redan har blommat ut hemma hos de flesta av er, jag vill istället visa på den skillnad som vi har i landet när det gäller klimatet.

Att söka vårtecken går förvisso även om det är en halv meter snö ute, det första jag visar är de tulpaner som tittar upp ur sina krukor på mitt jobb.
Jag är fritidspedagog och arbetar på en grundskola i Boden.
Varje år när hösten övergår i vinter och marken är frusen får jag tulpanlökar från en affär i Boden, då de inte kan sälja dem längre.
Barnen på fritidshemmet får plantera en tulpanlök var i en kruka, sedan ställs allt undan i skolans kalla och fuktiga källare. Där får de stå tills de i mars - april har vuxit och blivit sju centimeter höga, då är de redo att komma upp ur mörkret, och en vecka senare blommar tulpanen förhoppningsvis.
Barnen får ta hem sin egen tulpan när vi plockar fram dem från källaren.
Detta har vi gjort under många år och de flesta av lökarna blommar bra.
Några lökar vill inte,och för att alla barn skall få med sig en egen tulpan hem ändå så sätter jag några extra lökar i kruka. Barnen tycker att det är spännande att någon gång under vintern gå ned i källaren och se om just deras egen tulpan vuxit sedan sist.
Jag vattnar krukorna några gånger under vintern för lökarna mår inte bra om de får torka för mycket.

Att hitta vårtecken ute går även det.
I lördags så värmde solen så pass att all snö som tyngt växthuset under vintern rasade ned från taket.
Detta brukar hända då och då under vintern men nu var det första gången i år.
Det lär bli fler gånger för än återstår mycket snö att falla på dessa breddgrader.

Om du vill läsa om fler vårtecken runt om i vårt avlånga land, så har jag lagt in en länk här till Humlebackens blogg där alla finns samlade;

http://humlebacken.blogg.se/

Akleja

Aquilegia vulgaris

 För att kunna visa de olika aklejor vi har så måste jag söka fram riktigt gamla bilder då de tio senaste årens blomning spolierats av aklejgallmyggan. Det lilla otrevliga krypet lägger sina ägg i aklejans knoppar och larverna suger sedan musten ur dem. Kvar blir bara förtorkade rester.

När detta problem hade hållit på något år så klippte jag alla aklejor som då var i knoppstadiet och brände dem för att på det sätter bryta en ond cirkel av aklejgallmyggan, men trots att jag även fick klippa hos närmaste grannen, och trots att vi bor rätt ensligt så hjälpte det inte. Aklejgallmyggan kom tillbaka och har härjat på varje försommar sedan dess. Alla knoppar förstörs inte men de flesta sitter kvar som sorgliga rester mellan några få senblommande knoppar.

Det är synd att en gammal mormorsväxt som Akleja har drabbats av denna insekt. Är det någon som vet vart aklejgallmyggan kommer ifrån? Är det bara här lokalt som vi fått in denna skadeinsekt eller härjar de på i era aklejor också? Har ni lyckats få bort dessa insekter och isådanafall hur?

Är aklejgallmygga rätt namn på denna farsot?

 Vi har även Japansk akleja och de berörs inte alls av detta problem, de fortsätter att blomma så vackert någon vecka före de gamla aklejorna skulle börjat blomma.

Den blå aklejan på bilden högst upp är en gammal sort som kommer från skogen vid Svanåmyren. Där har växten överlevt i kanske mer än 60 eller rentav 100 år. Det är svårt att veta när trädgårdsväxterna gjorde sitt intåg där, men de första husen byggdes där för mer än 100 år sedan, och nu finns bara en gård kvar från den lilla by som fanns där en gång. Aklejor växer där allra bäst i lövskogens svala lätta skugga och i små gläntor invid gamla husgrunder.

Japansk akleja - Aquilegia flabellata

Aklejorna på bilderna här under är alla nyare sorter vi köpt eller dragit upp från frö.

Äntligen har den förlamande kylan släppt sitt grepp om oss i Norrbotten.

Det var svårt att härda ut för en annan, och hur har mina nya och kanske till arktiska trakter mindre härdiga träd och buskar klarat denna kyla? Ett riktigt stålbad redan första vintern.

Men nu är det bara -4ºc. Hurra!

Jag ser att jag har fått några nya följare av bloggen, det var roligt. Välkommen hit till min sida alla nya och även gamla läsare.

Trevlig Helg.

Vitklöver

Jag hittade denna gamla bild när jag sökte bilder från vår trädgård.

Vi hade varit en vecka i Stockholm och när vi kom hem så stod gräsmattan i blom. Det var Vitklöver som fått växa ifred från gräsklipparen och fått gräsmattan att ändra färg.

Jag har försökt att få detta att hända igen, men det har inte blommat lika bra som första året.

Att klippa bort Vitklöver är inte alltid så lätt, när de fått smaka på gräsklipparen och om det är varmt och torrt så blommar den på millimeterkorta stjälkar, omöjliga att slå av med gräsklipparen.

På måndag startar Vårteckensutmaningen på Humlebackens blogg, jag fick ett tips om detta från Agneta i Snäckskalsdalen i mitt förra inlägg.

Rolig idé, jag kommer de måndagar jag kan visa hur långt våren hunnit här, även om det till en början kommer att vara mera av "hur långt borta" våren är här i Brännberg.

Kanske någon fler vill vara med?

Här är en länk till Humlebacken;

http://humlebacken.blogg.se/2011/february/varteckensutmaning-2011-startar-den-28-feb.html

Ikväll är våren långt borta, även om det nu inte är kallare än -20ºc.

Trädgård i kallt klimat

Läsvärd bok...

Om du som jag bor i Norrland eller på kalla platser i landets södra del så är den här boken ett utmärkt val.
Maria Sandström skriver och berättar om hur du kan göra för att lyckas bra med din trädgård även där klimatet är lite kärvare.
Det här är säkert gammal skåpmat för många av er, men jag kan inte låta bli att skriva om den då det är en bra bok som visat sig vara helt ny för några av mina vänner.

I boken beskriver Maria hur det är att ha en trädgård i kallt klimat och berättar om olika knep som finns att ta till när du vill prova odla något som är mindre härdigt.
Vidare skriver hon om den viktiga jorden och de olika näringsämnen som dina växter behöver för att utvecklas väl, och för att stanna i tillväxt om hösten och förbereda sig inför vintern.

Boken innehåller också förslag på många växter som är härdiga för landets kallare delar och hon beskriver olika fruktträd, träd, buskar och perenner.
Boken avslutas med ett växtregister med växter för norrländska förhållanden, där många växer finns med. Maria har en särskild känsla för rosor så givetvis ger hon även råd och tips på olika sorter och berättar om dem.

Om du tänkt att du kan fynda bra trädgårdslitteratur på bokrean som börjar idag så tycker jag att du istället bör köpa denna bok. Varför köpa trädgårdsböcker med vackra bilder som ger förslag på växter som utvecklas dåligt hos oss här i norr när en sådan här bok finns.
Om du inte vill gynna din lokala bokhandlare så finns boken att köpa på Internet.
Är du fortfarande lite tveksam om detta är en bra bok?
Låna den på ett bibliotek nära dig och ta reda på helt kostnadsfritt.

Har du redan läst den här boken? Skiv gärna en kommentar om vad du tycker om den...

Här i Brännberg har vi nu på morgonen -35ºc.

Sibirisk cembratall

Pinus cembra ssp. sibirica

Den sibiriska cembratallen, även kallad brödtall är en underart av den centraleuropeiska cembratallen, Pinus cembra. Den sibiriska varianten härstammar från nordöstra Ryssland och Sibirien, där den även kallas för sibirisk ceder.  

Ofta kallas trädet felaktigt för cembratall här, (det gör också jag) men det rätta namnet är sibirisk cembratall. Trädet kan bli 20 meter högt och ha flergrenad topp. Längs hela stammen sitter grenarna kvar så att själva stammen inte syns. 

Den europeiska cembratallen har ett glesare grenverk än den sibiriska, och därför tycker jag att den tätare sibiriska varianten av cembratall är vackrare. Den vanliga svenska tallen har sina barr i knippen om två, men den sibiriska cembratallen har knippen med fem långa mjuka barr.  

Detta träd har funnits länge i vårt län då SJ planterade trädet i sina parkanläggningar för länge sedan. Därifrån har trädet sedan spridit sig, och med fåglars hjälp delvis förvildats.

Det är främst den smalnäbbade nötkråkan som sprider fröna då de vissa år invaderar vårt län i jakt på föda. Speciellt i Boden växer mycket planterad sibirisk cembratall i parker och på kyrkogårdar, därav dessa regelbundna besök av fåglar från öst.

Här i skogarna runt vårt hus hittar man lätt små plantor av trädet sedan det på 1940-talet planterades tre sådana träd hos ett av grannhusen.

Att som barn klättra i dessa träd är lätt med de täta grenarna, men ändå inget att rekommendera då trädet lätt släpper den mest kladdiga kåda på fingrar och kläder på den glade klättraren. Kådan släpper bra om man först gnider sina händer i smör före man tvättar med tvål och vatten. 

Vår egen sibiriska cembratall har snart hunnit bli 15 år och den växer och trivs bra på en plats som är för torr och så utsatt för vind att nästan inget annat träd kan växa där.

Sibirisk cembratall är fullt härdig här hos oss, mest troligt härdig även i zon 8. Det är roligt att ett sådant stort och till formen annorlunda träd trivs så bra här hos oss i norr, många andra ej naturligt förekommande barrträd har svårt att klara sig här.

Nu på morgonen har vi -29ºc här i Brännberg, men det var nyss -30ºc och så faller lätt snö, så det kanske blir lite varmare än så idag.

Hoppas att er måndag blir fin.

Grönlilja

Zigadenus elegans

Grönliljan är en särskilt underbar växt som inte är så jättevanlig i trädgårdsbutiker och handelsträdgårdar.
Det är synd, för det är inte många växter som har blommor i gröna nyanser som den har.
Växten härstammar från Västra Nordamerika och tillhör botaniskt sett familjen liljeväxter.
Jag tycker att denna växt har ett av de mer elegantare namnen på latin,
Zigadenus elegans. Visst låter det vackert.

Nu är det många år sedan jag köpte en Grönlilja.
Jag hade turen att hitta en sådan hos Hedströms handelsträdgård i Råbäcken utanför Boden.
Den växte sig större och större år för år tills det plötsligt blev en besvärande torka i augusti månad för något år sedan. Med tanke på att jag planterat Grönliljan väldränerat enligt givna planteringsråd i en bok så blev det för torrt och året efteråt kom bara några spretiga blad från plantan. Jag borde förstås ha vattnat plantan under torkan men jag anade inte att den var så känslig för uttorkning.
När jag sedan läst samma planteringsråd igen så står där även att plantan är mycket känslig för torka.
Operation räddningsaktion påbörjades för snart två år sedan. Jag grävde fram de delar som ännu var vid liv och planterade om dessa som två plantor i fin mulljord, men inte fullt så väldränerat som förut.
Sommaren som var så hade plantorna börjat att växa igen efter att ha stått stilla som spretiga blad i något år, jag hoppas att de blommar igen nu till sommaren.



Uppdaterad sommaren 2011.

Bilderna här nedan är från den Grönlilja som räddades från tork-döden.
Den belönade mitt slit till räddningsaktion och blommade fint.

Sommaren 2011 bjöd på fin blomning!

Vildvin

Parthenocissus quinquefolia var. engelmannii eller P. inserta  eller P. vitácea ?

Inne i växthuset har en planta av Vildvin slagit rot och växer där sedan många år. För många år sedan så  klippte jag bitar från ett stort exemplar i Boden och satte som sticklingar i krukor. De var lätta att rota, hur jag gör det skall jag berätta om någon annan gång. Jag försökte sedan plantera några vid vårt eget hus men trots att jag försökte under flera års tid så dog alla de små sticklingarna efter den första vintern.
Jag planterade så även en stickling inne i växthuset, och den plantan växer och mår bra. Inne i växthuset får vildvinet växa varmt och vindskyddat och får ungefär en månads längre säsong där inne än om det hade vuxit utanför. Normalt sett får Vildvin en vackert röd höstfärg, men här hos oss blir det inte så inne i växthuset, här blir det bara något orange i september och oktober som ni ser på bilden ovan, och klarar sig från frost fram till mitten av oktober.

I november månad när det varit kallt en period och mina stackars vinrankor som växer intill vildvinet borde ha invintrat så täcker jag rötterna med ett tjockt lager av torra löv, detta mår säkert även vildvinet bra av.
Det är ju egentligen så att jag mycket hellre hade haft en vinranka härinne än ett vildvin, men någon av er kanske hört talas om mina hopplösa försök med vinrankor, om inte kan du läsa om det här nedan;

http://svanatrg.blogspot.com/2010/12/vindruvor.html

Jag får så länge nöja mig med vildvinet som grönskar och frodas inne i vårt växthus. Det är ju ändå väldigt vackert när det hänger ned sina lianer från växthusets innertak.
Det har ännu inte vuxit till den storlek att det lägger hela växthuset i skugga, utan växer rätt sakta.
Vilken sorts Vildvin detta är har jag ingen aning om men kanske någon av er vet...

Lampan eller lanternan till höger kommer ursprungligen från en tysk jagare som sänktes i Nordnorge under andra världskriget. Den är lite rostig och kantstött, men jag skulle aldrig komma på tanken att måla om den, då förloras den ursprungliga patinan.

På glaset finns följande  bokstäver och siffror inristade: KM19265  2  5/3 42 

Här i Brännberg har vi idag fortfarande kallt och solen lyser så fint. Ute är det nu -29ºc,

inne i växthuset är det -27ºc..

Ett riktigt kallväxthus idag alltså...

Iris

Iris germanica ?

Här skall jag visa de olika sorter av Iris som vi har i vår trädgård.

Alla som jag visar här är gamla sorter som vi fått från trädgårdar i närheten av oss.

Irisen på bilden ovan är från en annan trädgård här i Brännberg där de vuxit mot en varm husgrund i full sol. Även hos oss trivs de som vi planterat lika ljust och soligt. Alla våra Iris älskar sol, de som inte får nog sol blommar sämre. Den Iris som är på bilden högst upp har vi på olika ställen i trädgården. En av dessa platser skuggas under en del av dagen av en snabbväxande Näverhägg och om det tycker Irisen inte. På den platsen är det bara en liten rest kvar av det som från början var en stor rugge. För att de alls skall blomma så måste ovansidan av de tjocka rötterna få full sol under stor del av dagen, det är mycket viktigt för dessa damer, att bara bladen får full sol duger inte. Våra började blomma bättre sedan jag försiktigt skrapat bort den jord som fanns ovanpå rötterna.

Iris sanguinea ?

 Här är en Iris som vi fått av vänner som bor utanför Malå i Västerbottens inland. ( Jag skrev förut att våra Iris är från trädgårdar i vår närhet, jag är lite osäker om 30 mil kan räknas som närheten av oss. Allt är relativt.)

Om dessa är Trädgårdsiris eller Violiris vet jag inte, mest troligt är det Trädgårdsiris, men jag är osäker. De överlevde uppgrävda och förvarade i en svart plastsäck en hel vecka, innan vi kom hem och grävde ned dem, och måste därför vara rätt härdiga.

 En lite mörkare Iris från en av Svanåmyrens glömda trädgårdar en kilometer från vårt hus. Den hade överlevt bland gräs och sly i mer än 40 år innan den fick flytta hem till vår trädgård. Här har den nu spridit sig så pass att jag till sommaren kan återplantera en del i den ursprungliga försvunna trädgården igen. Kanske någon annan växtjägare blir lycklig i framtiden när denna Iris då kan blir dagens fynd för henne / honom...

Iris pseudacorus

Den gula svärdsliljan har vi fått av våra vänner som har Brännbergs vackraste trädgård. För att blomma bra vill Svärdslilja ha mycket sol och växa lite fuktigare än Trädgårdsiris. I landets södra delar kan man se denna Iris vildväxande eller förvildad lite här och där, men inte här i Norrbotten, det som man annars upplever som vanligt har en benägenhet att upplevas som tråkigt. Hade Svärdslilja vuxit vild även här i vårt län så kanske jag inte planterat den i vår trädgård. Jag hittade ingen ny bild på Svärdsliljan, nu har den blivit betydligt större än vad bilden ovan visar.

Iris sibirica

Inte heller på Strandiris har jag någon bra bild utan bara denna gamla bild som jag skannat in från ett gammalt fotoalbum. Strandiris är en tacksam och härdig perenn som klarar fuktiga och torra lägen lika bra, men även den föredrar att få mycket sol för att trivas riktigt bra. De smala och gräsliknande höga bladen är dekorativa i rabatt eller som solitär. Förra året köpte jag nya sorter av Strandiris, men de har jag inga bilder av. De är Strandiris av olika färger, vit, rosa och gul.

Här i Norrbotten fortsätter den bistra februarikylan.

Nu på morgonen har vi här i Brännberg -35ºC.

Det är vindstilla, och det är tur. Alltid något att vara glad för en fredag som denna.

Trevlig helg.

Trolldruva

Actaea rubra, amerikansk trolldruva,

I vår trädgård finns Trolldruva, vi har svart, vit och röd trolldruva. Jag tror att den röda är den amerikanska varianten av trolldruva, men helt säker är jag inte då jag köpte dessa plantor på en marknad märkta med endast namnet Trolldruva.
Plantorna är ganska nya och små än så länge, det är bara den röda som hunnit blomma och ge bär.

Trolldruva växer vild i landet och förekommer även upp till Norr-och Västerbotten, men är där ganska sällsynta. Jag har hört att de skall finnas vildväxande på ett sydberg i Älvsby kommun, men jag har aldrig sett någon här i trakterna runt vårt hus, några mil därifrån.
Trolldruva skall föredra att växa i lundmiljö och ger mer bär om de får sol någon del av dagen.

Det första året så plockade jag bort de vackra röda bären för jag hade hört att de skall vara giftiga, och jag var rädd att mina barn skulle äta dem. Jag blev lite lugnare sedan jag läst att bären smakar amöbadysentri (mycket illa) och lät dessa sitta kvar på plantan sommaren som var, efter att ha förmanat de små om de farliga röda bären.
Är det någon som vet hur giftiga bären på Trolldruva är?
Törs jag låta de vara kvar eller är det en onödig risk?

Februarikylan håller oss i Norrbotten i ett järngrepp, här i Brännberg är det ikväll 28 grader kallt, och kylan skall fortsätta några dagar till...

Kirgislök

Allium aflatunense

När kirgislöken blommar med sina lila bollar så har redan bladen börjat att vissna. Det är den enda svaghet denna växt har. Det går kanske att plantera någon frodig perenn framför så de gulnande bladen döljs.

Om du bor i ett kallt klimat som jag och vill att dessa lökar skall återkomma nästa år så bör du plantera dem väldränerat och gärna ge dem näring på försommaren då och då under tiden som bladen är gröna och fina.

Då kan lökarna ladda om, annars är risken stor att växten tynar bort efter något år.

Kirgislök kräver tillgång till näringsrik jord för att utvecklas väl

Men å andra sidan så är dessa lökar lätta att hitta på nytt i butiken om hösten, nya lökar blommar nästan alltid bra första året efter du planterat dem. Mylla ned lite benmjöl eller lökväxtnäring när du sätter lökarna så har de bra tillgång till näring den första tiden.

Jag har aldrig skyddat lökarna med torra löv om höstarna som det rekommenderas i viss litteratur, de överlever ändå kraftig barfrost i november före snön kommer och skyddar lökarna från den värsta kylan.

Kirgislök härstammar från Kirgistans gränstrakter mot Kina.

Lökarna får sidolökar som kan grävas upp och planteras om i näringsrik jord, men det tar några år innan de blommar. Kirgislök sprider sig även med frön men det tar ganska många år innan dessa blommar.
Jag är av den lite otåligare typen och köper nya lökar om hösten istället, när jag vill ha flera.

.

En mycket ljus kirgislök blommade i vår trädgård sommaren 2012.

Jag hade aldrig förr sett en så ljus kirgislök.

Februari



Än är det för kallt för att åka spark.



Vinteräpple...

Snön ligger djup

Döda Yuccapalmer



Björkalléerna stodo stela och överimmade och då och då föll en kvist,

klingande, bröts av för ingenting och fick bli liggande.

Alla ljud hängde ekande och klara kvar i luften som var grön av ilsken kyla.

Och stadens befolkning höll sig efter råd och lägenhet inomhus.

Februari är en månad som bromsar tiden, en kloss under vagnshjulen,

en press som trycker samman och gör mindre och fattigare.

Ur Eyvind Jonsons roman Stad i mörker.

Kallt igen...



Incarvillea

Incarvillea delavayi

Rosenincarvillea är en helt underbar perenn man ibland kan köpa som förpackad rotknöl om våren. Roten påminner om en grå morot och den börjar snabbt att växa efter att den blivit planterad. Jag har planterat roten i kruka då det varit för tidigt att plantera på friland i april månad här där jag bor. Eftersom den har pålrot så går den inte att dela ens om den blivit väldigt stor
De ganska stora rosa blommorna är gula längst in och påminner lite till formen om Streptocarpus - Kornettblomma, men växten tillhör begoniafamiljen och är en trädgårdsväxt.

Rosenincarvillean härstammar från Yunnan provinsen i Kina och fördes till Europa av franska botaniker och missionärer i slutet av 1800-talet. Denna växt vill ha djup och näringsrik jord som samtidigt skall vara ordentligt väldränerad då plantan inte tål någon fukt under vintern.
I trädgårdsböcker ges rådet att täcka plantan med torra löv om hösten för att skydda den från den värsta kylan. Det är dock ett råd som inte fungerar här i norr, alla plantor av Incarvillea som jag planterat på friland har dött under vintrarna, med eller utan skyddande löv. Jag hade länge en sådan planterad i lerkruka för att jorden skulle torka upp om hösten och hållas torr under vinterförvaringen i potatiskällaren, men så ett år måste jorden i krukan ha varit för fuktig för roten hade ruttnat under vintern.

Här i Norrbotten kanske Incarvillea skulle överleva om den står planterad vid en varm husgrund där ingen fukt samlas under vintern. Själv har jag ingen sådan och har gett upp försöken att övervintra den utomhus.
När jag köper mig en ny Incarvillea skall den få stå i kruka, och jag skall noga se till att jorden i krukan är torr när den så småningom skall vinterförvaras i potatiskällarens svala mörker.

För visst är den läcker och lite annorlunda vid de andra små och näpna perennerna.

Hur långt norrut i landet klarar Incarvillea att övervintra?

Är det någon som provat och vet?

Här ovan vackra fröställningar av Incarvillea, den här bilden skickade Anna-Stina i Klintehamn till mig att använda här på bloggen.
Jag håller med henne om att de är väldigt vackra.
Vidare berättar Anna-Stina att Incarvillea trivs bra på Gotland där hon bor och de sprider sig med frö där.
Tack för bilden. / Hans

Syrenhortensia

Hydrangea paniculata `Grandiflora`

En av trädgårdens nytillskott sommaren som var, är en liten Syrenhortensia. Den är inte fullt härdig i vår zon, men jag provar ändå.
För att underlätta en hård vinter här i Brännberg så har jag redan i höstas täckt plantan med fiberduk för att skydda den från den första frosten. På det sättet kanske årets tillväxt hunnit förvedats innan det blivit för kallt, och sedan när snön kom så lindade jag säckväv runt hela plantan för att den inte skall torkas av den varma vårsolen som kommer i mars och april.
När tjälen ännu är kvar så har den ingen möjlighet att ta upp vatten från backen och då kan hela plantan torka ihjäl. Säckväven skall nu skugga och göra det lite kallare så inte plantan lockas att börja växa av tidig vårvärme. Jag har planterat denna Syrenhortensia på upphöjd bädd, dvs. på en liten kulle för att tjälen skall släppa snabbare och på det sättet startar den att växa lite tidigare på säsongen.
På samma sätt har jag även planterat en Katsura för att se om den kan övervintra här.

Jag valde att plantera Syrenhortensian på en vindskyddad plats för att den skall få en varmare plats att växa på så den hinner utveckla blommor före höstens första nattfrost slår till i slutet av augusti.
Syrenhortensia är kanske en mycket vanlig växt i dina trakter men här i Brännberg med tidig höstfrost har de inte planterats i någon större utsträckning. (Jag har aldrig sett någon här förut) Första gången jag såg en vacker vitblommande sådan i Boden tyckte jag att det var något exotiskt över de stora vita blomvipporna när trädgårdsåret går mot sitt slut här i norr.

Kungsbroparken i Boden

I Kungsbroparken i Boden har man planterat in en lite härdigare variant av Syrenhortensia. Den kallas för "Mustila" och är framtagen i Finland. Den skall klara att växa i Zon 6, och de plantor som växer vid Kungsbron i Boden hinner blomma fint innan de fryser om hösten.
Om inte mitt försök med vanlig Syrenhortensia går så bra här så kanske jag får skaffa en "Mustila"- variant istället.

Vad tycker du om Syrenhortensia? Är de vanliga där du bor och därmed även tråkiga?

Lewisia

Lewisia cotyledon

Att hitta en plats där den kräsna levisian trivs är inte lätt. Den måste stå väldigt väldränerad och i soligt läge. Vinterfukt tål den inte. Om våren är det viktigt att skugga de vintergröna bladen mot vårsolen för annars så dör plantan, så har det varit hos oss när vi försökt att få denna växt att trivas. Plantan på bilden ovan dog efter en vinter då vi inte lagt något över den som skydd för vårsolen, när tjälen ännu var kvar.
Stora stenar som om våren blir varma och får tjälen att släppa snabbare är också till hjälp.
Har man inte en plats mellan klippskrevor där vattnet snabbt rinner undan så kanske man kan ordna en liknande för att fjäska för denna lilla kräsna växt.

Lewisia cotyledon

Lewisia kallas ibland även för Bitterrot och härstammar från Nordamerika. Plantan är mycket torktålig och lär ha svårt att torka ihjäl i vårt klimat. Bladen är tjocka och lite "köttaktiga."
Plantan på den nedre bilden är ny och planterad väldränerad efter konstens alla regler, om det hjälper återstår att se.

Uppdaterad 2011;
Ack nej, inte klarade denna plantan vintern med livet i behåll.
Kanske det blir något nytt försök så småningom...

Krollilja

Lilium martagon "album"

I vår trädgård växer några vita och rosa krolliljor, här skall jag berätta lite om dem.
Jag hade under några års tid köpt små lökförpackningar om våren för att få en egen Krollilja sedan jag läst om hur krolliljor blommar i hundratal under päronträden i Klosterträdgården i Vadstena.
Jag ville så ha en egen. Det fanns bara rosa varianter att köpa, men jag hade egentligen velat ha en vit.
Men det var lättare sagt än gjort. De små lökarna dog innan det hann bli något av dem, mest troligt så vattnade jag ihjäl dem innan de hade hunnit börja växa.
Min lycka var fullständig då vi fick en stor planta av en Vit Krollilja våren 1998. Jag kommer fortfarande ihåg hur paff jag blev när jag blev erbjuden att hämta den och andra perenner från en av min mors väninnors trädgård. Hon skulle flytta till lägenhet och visste om att vi var intresserade av blommor.
Hennes stora vita krollilja härstammade från Västerbottens inland så hon var säker på att den skulle klara sig även hos oss i Brännberg.

Inte nog med det, något år senare flyttade några av våra vänner till eget hus. De var och är fortfarande totalt ointresserade av växter och allt som hör trädgård till.
I rabatten runt deras hus växer många stora vackra krolliljor. Även därifrån fick vi plocka det vi ville ha. Jag kände mig nästan som en tjuv som fick hämta hem sådana växter och tog en vit till och en rosa.
Kanske vårt trädgårdintresse har smittat dem lite för jag tror ändå att de numera uppskattar sina underbara krolliljor. De bor i Luleå och där börjar krolliljorna att blomma nästan två veckor före våra.

En vinter för några år sedan råkade vår stora vita Krollilja ut för barfrost i januari. Lökarna var då alltför grundligt planterade. En av lökarna började sedan på sommaren att falla sönder i delar, jag plockade upp dessa och stoppade ned dem i en kruka där mitt Ginkoträd växer. Två år senare hade jag flera små plantor av krollilja som jag i min tur kunde ge bort till en granne som under några års tid beundrat våra krolliljor.
Nu blommar de även så vackert hemma hos henne.

Våra krolliljor har förut varit planterade på olika platser i vår trädgård men har nu fått flytta till rabatten där vår stora vita växer. Den trivs bäst och blommar längst av alla där den står i skuggan av stora träd. De andra som förr fick för mycket sol och torka har inte mått bra.

En av vår trädgårds ståtligaste växter är utan tvekan den vita krolliljan.
När den blommar i juli månad känns det konstigt att resa bort de år vi har sådana planer, för blomningen varar inte så länge, speciellt inte om det är varmt väder.
Den vita krolliljans doft sprider sig runt hela trädgården när blommorna just öppnat sina knoppar.
Människor har sedan länge arbetat med att anlägga trädgårdar, och på det sättet skapat sig en egen blek kopia av det himmelska paradiset här på jorden, i en strävan efter att nå det Gudomliga. När en växt som denna blommar i vår trädgård så känns denna strävan fullbordad. Himlen är nära.

Jag fick lökar av en Svart krollilja av Mona som jag jobbat med förut.
De har blommat så fint, de blommar lite senare än de övriga krolliljorna.

Blå bergvallmo

Meconopsis betonicifolia

Den Blå bergvallmon är gudomligt vacker när den öppnar sina knoppar och vecklar ut de himmelsblå kronbladen.
Blomman har sitt ursprung i Västra Kina och Tibet.

Jag har de senaste 15 åren nästan vart år köpt en ny för jag klarar inte att övervintra denna växt. Ibland har detta lett till att grannar imponerats av att de trott att den klarar sig här. Men det gör den inte. Vad gör jag för fel?
Blå bergvallmo blir dyrare att köpa för vart år som går men jag envisas ändå med att skaffa en ny varje år.
Jag har rådfrågat våra vänners granne i Boden, som utan problem har dessa plantor, år för år. Hon får även fröplantor som sedan växer upp. Hon trodde att problemet var jorden de står planterade i.
Blå bergvallmo vill ha kemiskt sur jord.
Endast ett år har en planta överlevt här och den stod väldigt väldränerat. Den började sedan växa på våren och blommade sedan så underbart, men så under den sommarens varmaste vecka var vi bortresta och när vi kom hem hade den torkat till oigenkännerlighet, och var sedan borta.
Detta hände två år på rad, ja inte att den blommade utan att den torkade.Så året efteråt beslutade jag mig för att välja en riktigt fuktig plats för den att växa på.
Den plantan dog inom loppet av en vecka. Jösses! Det blev en rekordkort Blå bergvallmosommar det året.
Kanske den plantan kvävdes av fukten?
Att den Blå bergvallmon vill ha fuktigt om sommaren men torrt om vintern är något som är svårt att ordna med här.
Jag kan lättare erbjuda motsatta förhållanden, tyvärr.

Den senaste i raden av mina försök har jag planterat i rhododenronjord som skall hålla kvar fukten om sommaren, samtidigt är platsen en upphöjd bädd för att dränera bort fukten om vintern. Jag har sedan i höstas täckt plantan med torra löv och en plexiglas-skiva över dessa för att platsen skall bli så torr som möjligt vintertid.
Kan detta fungera?

Uppdaterad 2011,
Ja visst fungerade det med allt fjäsk för den Blå bergvallmon.
Den blommade fint.
Kommer den överleva ännu en vinter i vår trädgård?