Kall sommar.

I krukor framför huset har vi även i år törnrosaskjortel som klättrar i wig-wams.
Alla andra år har de vuxit sig högre än pinnarna de klättrat på, men så inte i år.

De värmeälskande törnrosaskjortel ser beklämmande ynkliga ut.
Ändå har jag fjäskat mer för dem i år, då de åter fick fly in i växthuset för att inte frysa ihjäl i slutet av juni, då dess blad började bli röda av kylan.
De fick stå i växthuset halva juli, men det blev ju inte särskilt varmt därinne heller. 
När värmen kom tillbaka så fick de flytta ut igen med en försiktig anpassning till solens uv-stråling ännu en gång.

De började ta fart igen i slutet av juli för att stanna av helt i mitten av augusti. 
Nästa år tror jag att vi sätter sockerärtor där istället. 

För att se bilder på hur de vuxit alla andra år vi haft detta, klicka här.

Ynkligt!

Rysk oliv

Elaeagnus angustifolia

Ja, egentligen heter detta lilla träd 'smalbladig silverbuske' här i Sverige, men namnet rysk oliv är ett bättre namn på detta träd som ju har helt andra egenskaper än den invasiva silverbusken som sprider sig åt alla håll med rotskott.

Den smalbladiga varianten sprider sig inte med rotskott.

Silverbuskens enda fördel förutom färgen är väl annars att de är så härdiga att de kan odlas i hela landet.

Tyvärr är inte den 'smalbladiga silverbusken' lika härdig.

Trädet påminner om olivträd till form och växtsätt, men någon riktig oliv är det ju inte.

Men namnet rysk oliv låter ju mer spännande än smalbladig silverbuske.

Jag har kollat upp och funnit lite olika uppgifter om trädets härdighet.

Det stod att trädet klarar växtzon 5 på handelsträdgården där jag köpte det, har även hört att det växer och övervintrat vid kusten i Västerbotten, men det kanske är på gränsen till en än mildare växtzon?

Västerbottens kustland ter sig ju subtropiskt jämfört med klimatet i vår trädgård.

I en bok jag har hemma anges trädet bara härdigt för svenska växtzon 4.

I en annan bok om träd över hela världen anges världszon 7, och det är ett dåligt omen, då det är i höjd med norra Turkiet.

Hur ska jag göra nu?

Jag kan ju inte plantera det nya trädet där jag först tänkt, tänk om denna ryska oliv inte alls motsvarar härdigheten jag förväntat mig.

Jag tänkte att i Ryssland är det väl kallt om vintern?

Men kanske den ryska oliven bara trivs i trakterna vid Svarta havet, och i USA där den trivs för bra och har förbjudits i vissa delstater.

Nej, nu får jag göra plats på trädgårdens soligaste och mest vindskyddade ställe, på en upphöjd bädd där ingen fukt kan samlas som kan frysa till besvärlig tjäle.

Kanske, kanske kan den ryska oliven överleva där bredvid en av klimatet svårt sargad äkta kastanj?

Snyggt gräs!

Ett högt gräs som mest troligt är vildväxande bergrör Calamagrostis epigeios står som ett utropstecken vid vår infart.
De höga vipporna blir än högre då de står på en kulle bakom en tuva hängstarr som böjer sig ned i kontrast till detta höga gräs.
En bergknäa med mjukare form vid sidan om gräsen gör att det höga gräsets vippor sticker upp.

Den förmodade tuvan med bergrör hämtade vi hos våra vänner Eva och Jan i Boden, där växer en stor rugge på vägen ner mot Svartbyträsket, och från den tuvan fick jag ta en bit för några år sedan.

Jag är inte duktig på att artbestämma gräs så därför gissar jag lite om namnet, och eftersom det inte har varit helt enkelt att plantera in olika gräs med sydligt ursprung här i norr så tänkte jag att det kanske skulle gå bättre att använda ett vildväxande gräs från närområdet.
Och visst, det gick ju mycket bättre.

Varför betala dyra pengar för höga gräs med tveksam härdighet när man kan få tag på vildväxande gräs med snygg form?

De ljusa gräsvipporna syns bra mot garagets faluröda vägg, så även från köket syns detta gräs bra.

Dryck med smak av ängens drottning.

Jag provade göra en dricka som är smaksatt av älggräs.

En dryck som fungerar bra att dricka till maten.

Älggräs, Filipendula ulmaria

Älggräset växer runt omkring vår trädgård och blommar mitt i juli månad med gräddvita blommor.
Just med dessa blommor kan man krydda upp sin citrondricka, som man enkelt tillverkar själv.

Älggräset ansågs en gång vara ängens vackraste växt, och fick tillfälligt namnet Regina pratensis ett namn som passade för ängens drottning.
Älggräs är en vanligt förekommande växt i hela Norden.

För att göra dricka som du kryddar med älggräsets blommor så behöver du förutom vatten även citroner, citronsyra, kanelstänger och socker.
Du skivar citronerna som du lägger ned i vattnet, och lägger sedan på nyss plockade blommor av älggräs.
Sedan tillsätter du sockret.
Ställ undan byttan på ett svalt ställe, låt den stå där några dagar, rör om i byttan då och då.
Sila och häll upp på flaska så har du en dryck med smak av ängens drottning att njuta av även sedan älggräset slutat att blomma utomhus.

Förr så kryddade man även sitt te med älggräsets blommor, då fick det en smak av mandel.
Växten har även används som brännvinskrydda.

Recept på älggrässaft hittar du här.