Längs vägen förbi vårt hus står sedan i somras stora burar av hönsnät runt frösådda äppelträd och små rotskott av pelarasp.
Fruktansvärt fult enligt min fru, fult men absolut nödvändigt enligt mig.
Dessa små äppelträd har under flera år blivit mat åt områdets älgar, som smyger fram i sensommarens mörker och äter upp all tillväxt som blivit under året.
Inne i trädgården har vi ett lika gammalt äppelträd som nu är ungefär tre meter högt, och ungefär så höga hade nog även dessa varit också om de inte ständigt blivit förstörda av älg och sork.
Men vackert, nej det är de inte.
Min fru tycker gott att älgarna kan få äta av dessa små träd, bara hon slipper se burarna.
Hon klagade värst från början, så jag gissar att hon vant sig vid eländet nu, eller så river hon burarna själv när tjälen släpper från marken.
Här under en sommarbild då burarna just kommit på plats.
Nu återstår det att se hur de små äppelträden själva trivs med att stå inne i burar,
Men jag gissar att de skyddas lite från vinden av burarna på denna så ofta blåsiga plats.
Jag har förut provat att försöka hålla borta älgarna med diverse knep som fungerat lite si sådär, om de försöken kan du läsa om här i Älgsäkert läge, del 1.
Om knepet med burarna fungerar så kommer ju snart nästa problem när träden växer ut ur burarna.
Hur stora burar måste jag då göra? och framför allt vad säger min fru om det?