lördag 19 november 2016

Restaurangen är stängd.


Traktens fåglar har redan insett att det knappast går att finna mat i vår trädgård längre, vi slutade mata fåglarna redan innan vintern förra året och sedan dess har de annars så välfyllda fågel-matar husen stått tomma och öde..
Inga fler frön, jordnötter eller talgbollar går att finna här längre.


Vi hänvisar fåglarna till vår granne 150 meter bort om de skulle klaga.
Där står fågelmatningshusen fyllda till bredden som vanligt.


 Men inte hos oss.


 Här ekar det tomt mellan träden, inget fågelkvitter alls.






Till och med vårt fågelbad har blivit till en plats som knappast lockar småfåglar längre, helt fruset till is.

Ett och annat bär går säkert att finna här i vår trädgård för hungriga fåglar, men inget annat.



Kanske ni tycker att jag blivit ovanligt kallhjärtad och inte längre bryr mig om traktens småfåglar?
Kanske det är så, men jag vet att de får mat hos grannen en bit bort, och jag vet också att fåglarna spiller och dräller omkring med frön och bitar av jordnötter till den grad att alla traktens sorkar lockas hit av vetskapen eller doften av den fågelmat som fallit eller blåst till marken.

När sorkarna väl kommit hit så fortsätter de att kalasa på många av trädgårdens växter,
och att se skador av sorkarnas härjningar sedan då snön smälter bort är inte kul.

Så har det varit förr, läs om den senaste gången här.

Men inför förra vintern så slutade vi att mata fåglarna, och skadorna av sorkar på buskar och träd upphörde direkt.

Så därför slutar vi med att locka hit alla sorkar med fågelfrön, och vi hoppas därför få ha buskar och träd ifred.
Det blir dessutom billigare, då fågelmaten blivit dyrare för vart år, och om små buskar och träd klarar sig undan hungriga sorkar så blir det ju också billigare då jag slipper att köpa nya.

På vissa träd fungerar gnagskydd bra, men sådana är svåra att fästa på en lågt förgrenad buske.

Jag saknar såklart fåglarna, men vill absolut inte locka hit traktens sorkar, så jag antar att jag får gå över till grannen då min längtan att få se småfåglar blir för stor.



Så här ser det ut i vår trädgård nu.

Viktigt att tänka på är att om du börjat att mata fåglarna vintertid så bör du fortsätta med det fram till våren, så de inte stannar kvar och väntar på mat och svälter och fryser ihjäl när ingen mat kommer.

Nu tror jag ju ändå att eftersom fåglarna välsignats med vingar och flygförmåga så kommer de att flyga till en annan plats där mat finns, de inhemska stannfåglarna är ju inte helt hjälplösa även om du skulle glömma lägga fram frön någon dag.

onsdag 2 november 2016

Tuja

Thuja occidentalis

I gjutjärnsurnorna vid entrén står två tujor och skänker viss grönska denna tid på året.
Tuja som ju är en relativt vanlig och alldaglig växt i större delen av landet har svårt att överleva här i norr om den planteras på fel plats.

På platser här där marken är fuktig och tjälen ligger kvar om våren dör tujan, då den inte kan dra upp vatten från rotsystemet från den hårt frusna marken.
Speciellt illa är det om den planterats på en plats där solen lyser om våren.


Vår största tuja står vid husets norrvägg, så den slipper den värsta vårsolen.
Men den tujan börjar bli lite för stor där vid väggen, så den måste vi nog snart ta bort därifrån.


Det finns några stora tujor i Boden, så helt omöjligt är de ju inte att odla här i norr, men jag har haft problem att etablera tujor som jag planterat i fullt solsken.

Tuja med ursprung från Nordamerika är trots allt ganska ovanlig som större träd här i Norrbotten.


De tujor som växer i gjutjärnsurnorna hos oss hade jag planterat i en sandsluttning förra vintern för att de inte skulle frysa fast i marken och frystorka om våren, och det fungerade perfekt, de båda plantorna övervintrade utan skador så jag kunde plantera tillbaka dem i urnorna i våras.
Sandjorden i sluttningen binder inget vatten som kan frysa till is under vintern.

Om jag hade lämnat kvar dem i gjutjärnsurnorna hela vintern så är jag ganska säker på att rotsystemet skulle ha frusit ihjäl,om inte så hade de säkert fått skador då de frystorkat av att jorden i urnorna blivit frusen till is.

Förut hade vi  parkrhododendron i urnorna, men de är svåra att övervintra här i norr, men jag har ju aldrig testat att övervintra dem på detta sätt förut.

Säker övervintring av tuja i norr, tillfälligt planterade i en sluttning med sandjord.
En butik i Boden har de senaste veckorna sålt ut tujaplantor för bara 40 kronor styck, och jag köpte tre plantor för att ha två nya mindre till urnorna nästa år, samt att göra ett nytt försök på friland.

Kanske jag till slut kan hitta en plats här där tuja trivs bra? 

Nya tujor till nästa säsong.