Palmkål, still going strong!

Brassica oleracea var. sabellica

Ikväll så fotograferade jag en palmkål i vår trädgård.
Resten av trädgården har gått i vintervila, men denna planta känner inte av att den långa pausen börjat i vår del av landet för några veckor sedan.

 I skenet av bilens strålkastare så lyser snön på bladen i den mörka kvällen.
För en vecka sedan så var det -18º C. här, men palmkålen har kvar samma form som förut.
Andra växter som utsätts för sådan frost säckar ihop när de sedan tinar, men palmkålen står kvar som om inget sådant hade hänt.

Än har det inte varit så mycket snö så att plantan blivit hoptryckt, utan den reser sig ännu trotsigt upp från den frusna marken.
Undrar hur mycket snö och kyla som den tål utan att tappa formen.

Jag smakade just på plantan, och den smakar bättre nu än förut.

 Palmkål kallas även för svartkål  ibland, och mot snön så ser den ovanligt mörk ut.

 Denna planta har varit fin hela hösten och gett trädgården ett stilleben, en rest av sommarens grönska då allt annat vissnat.

I somras så upptäckte jag plötsligt att någon hade ätit stora hål i några av bladen, kanske hade jag kunnat skydda plantan från hungriga kålfjärilar och dylika vandaler med en fiberduk, men då hade vi ju inte sett palmkålen under fiberduken, så det var inget alternativ.

Istället sprutade jag på såpvatten på kålplantorna, och angreppet upphörde direkt.

Kanske inte kålfjärilen och dess larver tycker om en kål som smakar grönsåpa?
Då denna kål bara står där till prydnad, så gjorde det ju inget för oss att den fick en smak av grönsåpa.
Huvudsaken var ju att den fick stå kvar utan fortsatt angrepp.

Jag köpte några färdigt uppdrivna plantor i våras, och planterade ut dessa i rabatterna vid grusgången mellan huset och garaget.

Tanken med att plantera in palmkål i rabatterna var just att de skulle stå kvar då allt annat vissnat och frusit bort, och visst, det fungerade ju bra.

Dessutom så var de ju fina i rabatten redan i somras.

Blommig Fredag - Höjdare

En iskall stjärnflocka.

Det känns inte riktigt som om trädgården klarar av att leva upp till rubriken "Blommig fredag" idag, och någon speciell "höjdare" är liksom svårt att finna där idag.
Jag hittade en infrusen och översnöad stjärnflocka som får duga som dagens blomma till"Blommig fredag".

Vissa av er kanske skulle uppleva snön som en höjdare, men det gör inte jag.

Nu är det här den tredje dagen med snö, jag tittar ut och suckar.
Jag kan inte hjälpa det, jag gillar inte snö och framförallt så tycker jag illa om vinterns kyla.

Inte heller vår sköldpaddsört trivs med kallt väder. De hann inte blomma alls i år då det var för kallt.

En snögubbe som min dotter byggt trivs bättre med kylan.

Men så till dagens "höjdare", och det får bli trädgårdstidningen Trädgård Norr  som kom i postlådan.

Nummer 5, 2015

Det blev en bra dag att få söka tröst i en trädgårdstidning, när ens egen trädgård tagit paus för vintern.

I detta nummer kan man läsa om en trädgård i Obbola utanför Umeå, få odlingstips för grönsaksodling från Bromma och Vällingby, och läsa om En trädgård i skogen utanför Falun i Dalarna.

Vi får vidare läsa om en trädgård "östan om fjäll - västan om skog" vid Karats utanför Jokkmokk.

Att något överhuvud taget går att odla där på en höjd av 412 meter över havet är fascinerande, men reportaget därifrån innehåller till synes lika mycket bilder på praktfull blomning som de övriga.

Alla reportage innehåller många bilder och är flera sidor långa. 

Till sist så finns krönikan som jag även denna gång fått nöjet att skriva.

Men detta blir sista krönikan från mig (i alla fall på ett tag).

Jag börjar få lite brist på nya idéer om vad jag ska skriva om, så nu får någon annan ta över det skriveriet.

Men det har varit väldigt kul att få skriva krönikan under fyra och ett halvt år. Det har hunnit bli hela 23 krönikor med denna, och nu finns alla att läsa här  på bloggen.

Den långa pausen.

Årets föreställning i trädgården är över och nu är det mellanakt fram till nästa vår.  Kvar i trädgården finns bara spår som minner om den glansfulla blomningen som nyss var. Det gröna intensiva och blomstrens färger har avlöst varandra i några månader för att avslutas med ett sista färgsprakande fyrverkeri i höstas, då träd och buskar flammade av varma höstfärger. En sådan föreställning kräver sin energi, är det därför som naturen vilar nu? Man undrar om detta mörker verkligen är nödvändigt?

Den långa pausen för trädgården har börjat, och där är nu tyst och stilla. Allt är fruset och till synes dött. Men så länge det går att alls gräva i jorden håller den sanne trädgårdsentusiasten igång ändå. Höstlökar, träd och buskar kan slumpas iväg i butiker denna tid på året, och som sagt, så länge det går att gräva så finns det ju hopp om att plantera mera. 

Vårens ljusa kvällar känns ohyggligt långt borta när novembermörkret växer större och längre för var dag som går, och kanske man sedan köper hem några amaryllisar. Det mörka blir lättare att uthärda med lite färg inomhus. En svällande amaryllislök är ju full av liv och energi. Att plantera en sådan kan bli en tröst för gröna fingrar som längtar efter jord under naglarna.

Knappt hinner vi sedan fira jul innan frökatalogerna lockar med nya utmaningar. Naturligtvis köper man sedan hem lite mer än vad man rymmer att förvara sedan man sått fröerna, att sedan några frösådder kan ta en sådan plats, ja det kan ju vara lätt att glömma.  Dessutom vill ju de plantor som måste börja växa i februari ha solljus då, för att börja växa så att de alls ska hinna blomma lagom till sommaren. Då är det lättare med de frösådder från perenner som man bara kan gräva ned under snön mitt i vintern och sedan låta dessa vakna när vårens varma vindar väcker dem och den övriga trädgården.

Senare så kommer bokrean då ju alltid några intressanta trädgårdsböcker finns med, med dessa startar lätt nya drömmar för den egna trädgården, och knappt har man hunnit läsa dessa innan butikerna lockar med fröpåsar och gladioluslökar igen.

Nej, den långa pausen kanske bara gäller för trädgården, den flitige trädgårdsentusiasten tar aldrig någon riktig paus. Under vinterns pysslande av krukväxter inomhus och bläddrande i frökataloger och trädgårdstidningar, så trissas trädgårdsintresset och upp på max igen, för att åter nå höga höjder efter månader av längtan, då i den tid när krokus åter blommar. Då blir det åter ett nytt trädgårdsår, och nästa års föreställning i trädgården tar vid. Redan nu undrar jag vilken blomma som blir den förste att öppna sin knopp i trädgården då, och därmed öppna upp trädgårdsårets show. Kanske blir det krokusen eller den ungerska blåsippan? Eller blir snödroppen först även nästa år?

Men nu är det tid för den långa pausen ute i naturen och trädgården, och även jag tar nu en paus i mitt skrivande av krönikan. Kanske även vi alla hinner vila lite nu under den långa mellanakten?  Kom ihåg sedan att om längtan efter den gröna världen blir för svår under vinterns mörker så kan vi ju i alla fall trösta oss med att vi slipper rensa ogräs, för även de mest svåra och besvärliga ogräs vilar nu.

Blommig fredag pågår för fullt idag, kolla in hos fina bloggen Bland rosor och bladlöss för att se alla som är med.

Nu ska jag sätta mig ned och läsa den nya Trädgård Norr lite mer noggrant, och tänk ändå. I morgon fyller bloggen fem år.
Tiden går fort när man har roligt!

Trevlig helg!

Den första snön.

 När vi vaknade i morse så var vår värld vit, den första snön hade kommit.

Jag gick ut och fotograferade i trädgården och en bit därifrån.

Vid växthuset så syns den mörka sibiriska cembratallen väl mot den vita snön.

Hos grannarna finns två större sådana träd, men de riktigt stora gamla sibiriska cembratallar som fanns där fälldes för snart 20 år sedan, då de skuggade väldigt mycket.

Från dessa finns det nu mängder av fröplantor i skogarna bredvid.

Sibiriska cembratallar hos våra grannar.

Små plantor av sibirisk cembratall i skogen där bredvid.

Längst med vägen till vårt hus har jag planterat små pelaraspar, som nu skyddas av hönsnät för att inte skadas av älg.

 Trädgårdslandet är sig inte längre likt sedan det gröna vissnat och snön täckt allt.

På uteplatsen har ett mönster bildats.

Snön som ligger på grenarna får dessa att synas än mera.

Än står palmkålen fin i rabatten.

 När snön ligger pudrad över trädgården så förändras den.

Vissa växter försvinner i det vita, och andra lyfts fram mot det vita.

 När det mörknar ser man längre än förut då den första snön förändrar och lyser upp.

Men helt kul tycker jag ju inte att det är med snön.

Vintern är ju lång här i norr, och våren känns oändligt långt borta.

Nu börjar den långa pausen i trädgården.

Parasollpil

Salix 'Blanda'

Ibland så lyckas man ju mindre bra med de olika försök man planterar in i trädgården. Vi har en parasollpil som jag nog hade trott skulle klara sig bättre än vad den faktiskt har gjort.

Här visar jag några sommarbilder av vår parasollpil, nu är den ju avlövad sedan länge och inte mycket att visa upp.

Jag köpte vår parasollpil i mitten av augusti 2010 och planterade den då.

Det mesta av trädet dog redan efter den första vintern, men stammen är vid liv en halvmeter upp från roten, ungefär så högt som snötäcket skyddade. Det växte ut nya grenar där, och de har klarat de senaste vintrarna bättre.

De första åren frös även det mesta av den nya tillväxten tillbaka om vintern, men nu har en gren utvecklats från stammen som klarar att övervintra.

Kanske har trädet klarat livet bättre de senaste åren då roten vuxit och utvecklats?

Men av de drömmar om en pil som med långa hängande grenar nästan tar i marken, så blev det bara en gren kvar.
Kanske kommer den grenen att i framtiden orka nå en sådan höjd så att drömmen om ett hängande pilträd i trädgården blir till verklighet?

Det gäller att kunna glädjas åt det små sakerna i livet, och här får jag ju välja att tänka på att den ju faktiskt ännu är vid liv, och ju ännu har en chans att utvecklas till ett fint träd, om typ 20 år kanske.
Hm, ja om inte nu någon älg kommer och äter upp det som finns kvar av trädet.

Jag har fasat lite inför tanken att det bara är från grundympen som trädet växer, men trots idogt sökande efter ett ympställe på den döda stammen, så har jag inte hittat något sådant. För om det är grundympen som växer så skulle det ju innebära att den överlevande grenen är något helt annat än Salix 'Blanda'.
Men eftersom det inte finns något ympställe, så antar jag att detta återstående gröna från stammen faktiskt är av sorten parasollpil.

Kanske man inte ympar pilträd?

Jag brukar ju ta sticklingar från de olika pilträden och rota dem, för jag har aldrig hört talas om att det skulle gå att ympa grenar av salix-släktet.

Jag har däremot inte lyckats att få någon stickling av parasollpilen att klara vintern här, trots att jag försökt.

 Den gamla stammen har fått stå kvar som en relik av mina stora drömmar om parasollpil.

Arboretum Mustila har skrivit lite fakta om detta träd, det kan du läsa här.