Svenskudden, den yttersta utposten.

Svenskudden

Ungefär 20 kilometer från vår by finns en plats som heter Svenskudden. 

Jag fick berättat för mig att det är platsen där den förste svensken bodde i området när allt annat i regionen var lapp land. Sedan dess har platsen kallats för Svenskudden.

Kanske var Svenskudden en gång den ytterst utposten av Svea rike mot Lappland, som då inte med någon självklarhet ansågs som en del av Sverige, men det kom ju att ändras.

Så flyttade fler och fler svenskar in i området och lapparna trycktes tillbaka, bort från sina gamla marker.

För mig har den berättelsen gett platsen Svenskudden en status av nybyggarland och varit ett levande bevis på den svenska koloniseringen av Norrland.

Jag hade aldrig varit där förut, men en höstdag åkte jag närmaste vägen ditåt för att se den platsen, för den närmaste vägen ditåt når inte riktigt fram till Svenskudden, men man ser platsen över sjön vid vägens slut.

Spegelblankt Junkerträsk med Korpfligget i bakgrunden.

Jag gick in i området från en vägbom bortanför byn Åkerholmen, och fick gå någon kilometer.
Sjön låg spegelblank, och där på andra sidan sjön såg jag Svenskudden.

Om jag skulle köra bil dit från den plats där jag stannat och fotograferat så skulle det bli en omväg på nästan sju mil (70 kilometer!) innan jag skulle komma fram till Svenskudden där på andra sidan sjön.
Tvärs över sjön var platsen bara två kilometer bort, och om vägen bara fortsatt 1500 meter till så hade jag kunnat promenera runt sjön.
Så nära, men ändå så långt ifrån.

Junkerträsk med Lappträskberget i bakgrunden.

Berget bakom Svenskudden heter Lappträskberget, och när man ser på en karta så ser man att namnen på bergen bakom det bär samiska namn som Paktevare, Roavvegielas och Stuortjåkkå.

Där börjar nog det mentala Lappland, även om gränsen till landskapet Lappland finns många mil därifrån.

Där vid Lappträskberget sköts en varg för några dagar sedan av Länstyrelsen, läs mer här.

Kanske markerar denna vägbom ändå gränsen till det mentala Lappland? 

Det kändes nästan så.

När jag kom hem så undersökte jag vad jag kunde finna om Svenskudden, var det verkligen så att detta en gång var den yttersta utposten av Sverige, där områdets enda svensk bodde?

Då fann jag följande notis:

Svenskudden, Överluleå

'Svenskådda, grundläggaren var en på sin tid beryktad lappman Lars Svensk.

Ja, där ser man.

Platsen är uppkallad efter en man som hette Svensk i efternamn, och han var ingen inflyttad svensk utan en same.

Hur som helst så hade jag en härlig promenad där och visst är Svenskudden ännu den ytterst utposten, men inte av Sverige, utan av Bodens kommun.

Svenskudden finns just i kanten av Bodens kommun, gränsen till Älvsby kommun går uppe på Lappträskberget, och till bebyggelsen i Svenskudden når man bara via Älvsbyn.

Junkerkölen

På vägen till Svenskudden ser man berget Junkerkölen på en mils avstånd, berget sägs ha fått sitt namn av att det liknar en upp och nedvänd båt.

Däruppe fanns för länge sedan en liten tjärn, men en kvinna som hade sina kor på bete däruppe var orolig att korna skulle gå ner i tjärnen och drunkna, så hon började gräva för att sänka vattenytan i tjärnen.
Det bar sig inte bättre än att vattnet skar upp en stor fåra i sin väg nedför berget, och av den lilla tjärnen på bergets topp finns sedan dess endast en liten pöl kvar.

Från den före detta tjärnen rinner än idag en liten bäck (dike) och på en plats på bergets sydsida faller den nedför en nästan lodrät vägg.
För många år sedan var jag där, och där vattnet faller ned för berget kan man gå in bakom vattenfallet utan att ens bli våt.
Utsikten över området tillsammans med vattnet som faller gör det till en av de mer märkliga upplevelser som går att finna i vårt närområde. Bästa tiden för denna upplevelse är vid vår- och försommartid då bäcken är fylld av vatten.
Kanske inte lika storslaget som det här men ändå något åt det hållet.

Men det var ju förstås en helt annan historia.
Kanske jag gör en ny utflykt dit upp på berget någon annan gång, då kan jag ju ta med kameran och fotografera.

Ha en toppenfin dag!

Julens ljus från Betlehem.

I vår trädgård lyser nu ett speciellt ljus.
Det är ljuslågan från fredsljuset i Betlehem som glimmar så fint.
Där har ljuslågan brunnit sedan år 565, och igår så kunde man tända sitt eget ljus med en ljuslåga därifrån på torget i Boden.

För att inte denna låga ska slockna innan julen är över så lyser den nu på flera ljus i vår trädgård.

Bor du i närheten och vill ha fredens låga från Betlehem hemma hos dig, så är det bara att höra av dig om du vill komma förbi och tända ett eget ljus med denna speciella låga.

Som ni ser så får vi en vit jul i år, jag har aldrig varit orolig för att något annat skulle inträffa här, vi bor ju rätt långt norrut, så chansen/risken för snö i december är ju så gott som 100% här.
Vintern har hittills varit lång här, och när snön kom så försvann inspirationen att skriva här på bloggen.

Därför har det varit ovanligt glest mellan inläggen här den senaste tiden.

Kom ihåg att inget mörker är så stort att inte minsta lilla ljus kan lysa upp och förändra för en stund.

Med dessa bilder vill jag önska Er alla en God Jul.