Gräslök

Allium schoenoprasum

Vår gamla gräslök försvann då det förra trädgårdslandet förtvinade och försvann under ogräs och vanvård för några år sedan.
Nu har vi en ny liten planta i det nya trädgårdslandet som med tiden kanske blir lika stor som det vår gamla planta var.
Att ogräset kunde kväva vår gamla stora planta, ja det var kanske inget jag hade räknat med, men så var det, den stora plantan försvann av konkurrensen av gräset.

Lite nostalgisk blir jag ändå när jag ser bilden av vår gamla planta, men nu hoppas jag som sagt på vår nya och än så länge lilla planta.

Vår gamla planta...

Djävulsklubba

Oplopanax horridus

Vissa växter tjusar trots att de kanske redan från början måste ses som en omöjlighet att odla så här pass långt norrut i landet.
Trots att denna växt bara anses som härdig för växtzon 4 så får den nu prova på att klara sig här i vår trädgård, i ett betydligt kallare klimat än vad södra Norrlands kustland kan erbjuda.
Och även där, 60 mil söder om vår trädgård anses den som en ovanlig exotisk växt.

Denna planta har med blotta förskräckelsen överlevt i en trädgård vid Piteå så den är ju van en hel del snö och kyla, men nu är växtplatsen än kallare, Piteå kommer av djävulsklubban hädanefter att betraktas som ett subtropiskt paradis jämfört med det kalla inlandsklimat som råder i vår trädgård.
Inte ens de vassa taggarna hjälper mot kylan, (men områdets älgar lär ju få något vasst att bita i så småningom).

De vackra stora bladen är även de fulla av sylvassa taggar, både på över- och undersidan.

Denna växt tillhör araliasläktet, och har sitt naturliga utbredningsområde i västra Nordamerika, och där är ju klimatet av ett annat slag än i Norrbotten.

Djävulsklubban kan nå en höjd på två meter, men kanske inte den blir så stor här i norr. För om den alls bara vill övervintra här hos oss så är jag nöjd.

Är det någon som vet hur växten har fått sitt svenska namn?
Jag själv har ingen aning.

Jag har läst att denna Oplopanax trivs bäst i skugga/halvskugga, så här har nu djävulsklubban hamnat i halvskuggan av några träd och buskar, i skydd från vind och sol, men den har ändå södersol under förmiddagarna.

Den har fått en upphöjd plantering där den kan söka värme från en svart sten som kanske kan lagra värme när kylan rullar in om kvällen.

Växten är något av det mest spektakulära som vi nu har i vår trädgård, de tropiska bladen med de sylvassa taggarna har inte sin motsvarighet i något annat som finns här.

Jag tvekade om jag skulle plantera ut djävulsklubban i trädgården, jag kanske borde låtit den växa kvar i sin kruka för att kunna bära in och övervintra den i vår potatiskällare.
Men att bära omkring på en sådan taggig sak är nog inte kul, och dessutom så har den ju faktiskt övervintrat i Piteå,bara åtta mil härifrån.

Men kanske jag till hösten ändå av oro för hur den ska klara vargavintern, hackar upp djävulsklubban ur frusen jord och planterar den i kruka, för att så ändå bära ned den till potatiskällaren?
Sådant kan man ju inte veta redan nu när högsommarvärmen bjudit på näst intill tropiskt klimat i flera veckor.
Vem vill tänka på vintern nu?

Ängsnävan 'Splish splash'

 En näva blommar nu i vår trädgård, men jag har inget minne av att jag skulle ha planterat in den här hos oss.

Den har liksom bara dykt upp, kanske den följt med i någon kruka med en annan växt?

Den är så fin att jag vill visa den här.

Kronbladen är vackert melerade, växten påminner i stort om ett midsommarblomster, men de har ju blommat över för flera veckor sedan, så jag kollade upp och såg att det här är en ängsnäva med namnet 'Splish Splash'

Än är natten ljus i norr.

Jag kom just in efter att ha fotograferat lite för att visa hur ljus natten ännu är i Norrbotten.

Jag älskar ljuset om natten.

Ännu en tid finns den ljusa natten kvar för att så sakta mörkna mer och mer.
Men det tänker jag på en annan gång, just nu badar jag i ljuset som kommer från midnattssolens land några mil norr om vår trädgård.
Där, norr om Polcirkeln där solen aldrig går ned om sommaren.

Vem kan sova när natten är så här ljus?

Solnedgången, som var den första  av dessa som jag fotograferade, bilderna på växterna fotograferade jag en halvtimme senare...

Knölal

Alnus incana f. Gibberosa

Här visar jag nu en riktig favorit, som jag önskat till vår trädgård i många år.
Jag vet att knölalen har en viss samlarstatus bland oss växtjägare, för den finns inte till salu hos varje handelsträdgård direkt. Och där den går att köpa så kan den vara ganska dyr.
Men nu när jag fått en så har jag haft svårt att bestämma mig för vart jag ska plantera den.

Än är ju vår knölal ganska liten men jag vet att den så småningom kan växa upp till ett ganska stort träd, som fullväxt kan den visst nå en höjd av åtta meter, så det gäller ju att tänka på att den ska få det utrymme den kräver.

Knölalens blad påminner mer om gråal än klibbal, så det känns bra, då gråal klarar kallt klimat bättre än klibbal.
Knölal kanske är en knölig variant av gråal?
Jag läste att gråal inte vill växa direkt i lerjord, så då föll liksom den nedre delen av trädgården bort som möjlig plats för knölalen. Där finns bara lerjord.

Eftersom stam och grenar är täckta av knölformade utväxter så är knölalen ett spektakulärt träd som kräver sin plats så att man kan se trädet hela året, den vackra stammen är ju inget man vill gömma i trädgårdens bortre delar, nej den måste ju få stå så att den alltid syns.
Problemet var att alla sådana platser redan var upptagna av andra växter, men nu har ett ullvide fått flytta på sig så att knölalen ska komma till sin rätt så småningom.

Vår knölal har jag fått av min trädgårdsvän Kjell-Benjamin, den har klarat att övervintra utomhus i kruka hos honom i Piteåtrakten, så den borde ju klara klimatet även här i vår trädgård.
Tack än en gång för det fina trädet Kjell-Benjamin!

Brekkavide

Salix phylicifolia ´Brekkavier´

Vår senaste nykomling bland trädgårdens växter kommer från Island. Där kallas den för ’Brekkuviðir’

En växt med ett sådant namn känns exotiskt och spännande, trots att detta bara är ett vide. På Island används viden för att skapa lä och just denna sort passar bra att anlägga häckar med.
En islänning borde väl klara vårt kalla klimat utan att klaga?

Brekkavide ska klara klimatet i praktiskt taget hela vårt land, upp till och med växtzon 8.

Bladen är glansigt gröna och busken bryter lätt nya skott om man klipper den, kanske just därför som den passar bra som häckväxt?

Ja, egentligen kommer vår nykomling bara från Skellefteå och Rydlinge plantskola som vi besökte här om dagen. Men ursprungligen kommer brekkavidet från Island, det hittade vägen in till vårt land via försöksgården i Öjebyn, och sedan några år ingår det bland härdiga växter som förökas och säljs på vissa plantskolor i norra Sverige.

Nu växer den på en av trädgårdens mest blåsiga platser, med mager och eländig jord mellan stora björkar, för att så småningom förhoppningsvis växa upp och skydda andra växter från den jobbiga vinden.

Näckros i kruka.

En näckros blommar nu i en vattenfylld kruka, den skänker lugn och ro där den flyter på ytan.
Näckrosen hämtades hem för två år sedan, men blommar först nu när den fått en större kruka att växa i, en som kan erbjuda ett visst vattendjup.
Där bredvid blommar sköldmöje, som ger ett visst oborstat och vildvuxet intryck bredvid den perfekt formade näckrosen.

När man inte har något vatten i trädgården så kan en vattenfylld urna ge ett vattenblänk som för tankarna till en liten skogstjärn långt borta från stress och krav.
Med lite fantasi så kan man se gammelgäddan som lurpassar där under, men som sagt, då behövs en stor portion fantasi.

Esox lucius

Nej, gäddan bor inte i vår vattenfyllda kruka, just denna bor i akvariet på Lycksele djurpark.

Den vita näckrosen hämtades från en sjö i närheten där de växer i tusental.

Näckrosen växer i en mindre kruka som har övervintrat mörkt och svalt i vår potatiskällare.
Jag provade en gång att försöka vinterförvara en näckros i ett dike här bredvid vår trädgård, men den plantan dog, kanske för att där bottenfrös på vintern.
I naturen växer den vita näckrosen så djupt att där aldrig fryser om vintern.

Vi badade just i denna näckrosornas sjö, och där har knappt någon näckros hunnit börja blomma ännu.
Men om en vecka står nog sjön i sitt vackraste flor,
Men nu får vi tjuvstarta och se lite näckrosblomning här hemma.

Näckrosen är den största vildväxande blomman i Sverige, och att den kan blomma i en liten kruka gör att ett visst skimmer av det vackraste vilda nu finns i trädgården.
Om än i mycket blygsam skala.

Den stora svarta krukan har givetvis inga hål i botten, och den såldes ut mycket billigt förra sommaren hos en av stadens blomsterhandlare.
Jag såg direkt vad jag kunde använda den till, för en glaserad kruka ger ett lugnare intryck än vad en hink hade gjort.

Det gäller ju förstås att tömma den stora krukan på vatten när nattfrosten kommer på riktigt, men just nu känns det väldigt långt borta. Som om sommaren kommit för att stanna för alltid.

Sköldmöja

Ranunculus peltatus

I en vattenfylld urna blommar nu sköldmöja här hemma hos oss.

Jag fick syn på de vita blommorna när barnen badade i en sjö utanför Lycksele för några dagar sedan.

Längs med hela stranden fanns uppspolade revor med vita blommor.

Där på stranden skulle de ju ändå inte klara att slå rot, så några revor fick följa hem till oss i en vattenfylld försluten påse.

En bra bit ut i sjön fanns massor med vita blomster av sköldmöja, trots att denna växt räknas som vanlig i nästan hela landet, så har jag inte lagt märke till att de växer i sjöarna runt vår by.

Något svårt ogräs såg det ju ändå inte ut att vara där i Lappland, och vita blommor är ju fina,  kanske jag på prov planterar in någon reva bland de vita näckrosor som finns i en av de sjöar där vi brukar bada.

Men jag tror att sköldmöjan vill kanske växa ganska djupt, så att det blir frostfritt under vintern för rötterna. Det kanske inte blir så enkelt att plantera in dessa blomster som jag först tänkte att det skulle vara...

Jordgubbar, nej tyvärr!

Igår och idag så har folk ringt mig och undrat om vi säljer jordgubbar.
Jag frågade mannen som ringde senast varför han trodde att vi sålde jordgubbar, och han förklarade att vi heter ju Svanå trädgård, och en trädgård kanske har sådana att sälja.
Hm...

Nej tyvärr, vi har knappt några plantor ens, och bär blir det inte många av.
Jag förklarade att det här ju bara är en trädgårdsblogg som ju inget har till salu.

Sedan sökte jag och såg att bloggen finns att hitta på Gula sidorna på Eniro.
Det ser precis ut som om vi hade en handelsträdgård där, även om adressen till bloggen också finns med.

Men för att kanske upprepa mig nu så vill jag förtydliga att Svanå trädgård är endast detta, en trädgårdsblogg.
Sedan är det ju förstås trevligt om någon fler hittar till bloggen och gillar det som finns här.

Hur är det med Er andra som bloggar om trädgård, finns ni också att finna på Eniro?
Nej något inlägg om hur man odlar jordgubbar blev ju inte detta, det måste vi nog lära oss själva först.

Några ovanligt knöliga jordgubbar fick plastögon för att fotograferas och blev genast små lustiga figurer som får vara med här.