Therese Bugnet

Blommig Fredag - Kärlek

Kärlekens blomma nummer ett är nog ändå rosen, och just denna ros fick mig att falla handlöst i somras när jag såg den för första gången.

Vi var på besök hos handelsträdgården Astrant plant utanför Piteå, jag sökte egentligen efter Örtträskrosen , men fick först syn på denna ros.

Det är en ros av sorten Therese Bugnet som blommade överdådigt där vid en husknut, och det lär vara en riktig tuffing till ros som ska klara sig bra här i norra Sverige.

Jag läste någonstans att rosen blir vackrare ju längre norrut den växer. Det blir intressant att se om det stämmer...

Jag tror det var så att denna ros har sitt ursprung från Kanada.

Jag fann en Örtträskros, men även en liten buske av denna ros blev den dagens lyckliga inköp.
Hos oss hann den lilla rosbusken inte blomma förra året, men de rosor jag visar här är den rosenbuske jag såg och föll för hos handelsträdgården utanför Piteå.

Jag gillar handelsträdgårdar med visningsträdgård, då kan man se hur växterna blir så småningom.
Dessutom så fick just denna handelsträdgård sälja en ros extra den dagen för att jag såg denna Therese Bugnet i visningsträdgården.

Om du vill läsa om hur andra bloggare knyter an till kärleken idag, så besök Hélena med fina bloggen Bland rosor och bladlöss  där finns en samlingsplats för de som gör denna fredag lite blommigare än andra dagar.

Ha en underbar helg!

Nytt nummer!

Trädgård Norr, Nr.1/ 2014

Nu kommer årets första nummer av tidskriften Trädgård Norr.

Tidskriften har de senaste åren vuxit i antalet sidor och nu är den 40 sidor tjock, jämfört med de 16 sidor som var när tidskriften startade.

Den var bra redan då, och den har ju inte blivit sämre av att ha fått fler sidor med fler reportage från trädgårdar i kallt klimat.

Här får vi följa med till familjen Brembergs trädgård vid Arjeplog och läsa om hur de lyckas så bra med grönsaksodling där vid Hornavans strand.

Kjell Olsson berättar utförligt om hur han förökar orkidéer, ett projekt som för en okunnig som mig till synes verkat omöjligt, så det är intressant att läsa.

Vi får läsa vidare om EllaMaj Wikström Johanssons och Thure Johanssons vackra och innehållsrika trädgård i Lycksele, som för tankarna till sydligare breddgrader, sedan får vi lära mer om kornettblommor av Ingrid Lindskog och sedan se och läsa om de underbara dagliljorna som finns i Ingrid Moholms trädgård vid Piteå.

Det är det jag gillar bäst med denna tidskrift, att den har med reportage från vanliga och ovanliga trädgårdar här i norr där klimatet är kallt.

Nästa gång kanske en trädgård nära dig är med?

Vem vet...

Vi får i detta nummer även lära mer om de fåglar som finns i trädgården om vintern, denna gång berättar Jan Andersson om mesar och tuffingar vid fågelbordet.

Även i detta nummer har jag haft förmånen att få skriva en krönika som handlar om vad man kan göra för att uppskatta det vintern har att ge till trädgården, även om man som jag själv tycker illa om denna årstid.

Vintertrist eller vinterlek?

Varje vinter så blir den trädgård som vi har mer att likna vid en öken, en karg plats utan någon växtlighet att glädjas åt. Det känns som en evighet tills de första vårblommorna visar sig i vår trädgård.

Jag gillar inte vintern men trots det så bor jag i en av de byar som har det kallaste klimatet i Norrbottens kustland.  Det är ofta några grader kallare i vår by än vad det är nere vid Luleälven.

Mörkret gör en inte särskilt glad, och snön är bara i vägen för mig, och medför ett tungt arbete som snöskottning allt för ofta.

Men allra värst är kylan.

Jag hatar sträng kyla, något i min kropp skriker då att det är fara och färde, och jag håller andan mentalt sett för att klara denna svåra tid. Vad kan man då göra för att stå ut denna vintertid om man som jag älskar värme och växter?

Den hemska vintern beskrivs så bra i dessa rader av Eyvind Jonson;

Björkalléerna stodo stela och överrimmade och då och då föll en kvist,

klingande, bröts av för ingenting och fick bli liggande.

Alla ljud hängde ekande och klara kvar i luften som var grön av ilsken kyla.

Och stadens befolkning höll sig efter råd och lägenhet inomhus.

Februari är en månad som bromsar tiden, en kloss under vagnshjulen,

en press som trycker samman och gör mindre och fattigare.

Ur Eyvind Jonsons roman Stad i mörker.

Att emigrera som vad Eyvind Jonson gjorde är ju inte något alternativ just nu, så jag fick tänka i andra banor. Tänk om man kunde använda sig av vinterns ruskigheter för att ha lite kul?

Man kunde kanske använda den jobbiga snön och besvärliga isen för att göra trädgården till en mer intressant plats att vara i (om det nu inte är för kallt förstås) men då var frågan, till vad jag skulle använda den ruskiga snön.  Att åka skidor på? Nej knappast, det ligger liksom inte för mig, möjligtvis kan man ta sig någon kortare tur med skidorna framåt slutet av mars månad, men något i stil med vasaloppet är det ju liksom inte frågan om.

Jag har alltid beundrat trädgårdar och parker i södra Europa som ofta har vita statyer av marmor, de verkar så kulturella på något sätt som jag aldrig ens kan komma i närheten av i vår egen till synes fattiga trädgård. Att lägga ut tusentals kronor på ett inköp av marmorstatyer finns inte i min budgetplan, så sådana planer är ju bara att glömma. Eller?

Då kom jag på att jag kanske ändå kan få en trädgård med vita statyer. Snön är ju vit.

När jag hade testat och sett att det var fullt möjligt att bygga liknande statyer av snö, och när jag bestämt mig för att våga leka med snön trots att jag är vuxen så växte det fram några vita statyer även i vår så ökenkarga vinterträdgård.

Nu håller jag inte längre andan när jag passerar genom trädgården, nu ler jag istället, och hoppas på fortsatt kyla som gör att de vita statyerna av snö kan stå kvar hela vintern lång.

Till sist ett litet tips till dig som kanske inte vill fylla trädgården med stora statyer av snö, men som ändå vill göra något med snön (annat än skotta undan den) gör då snölyktor istället, eller varför inte lyktor av is? Vi gör fina islyktor genom att fylla ballonger med vatten som sedan får frysa några timmar utomhus. De ger ett fint sken, och när de lyser i vintermörkret så kom jag att tänka på att inget mörker är så stort att inte det minsta ljus kan lysa upp och förändra för en stund.

Ja, nu går vintern lite lättare att uthärda, men jag längtar förstås ännu efter vårens första blommor i vår trädgård.

---

Jag skriver även om våra islyktor som man lätt gör av ballonger, men den bilden fick inte plats i tidningen, så den kommer här istället:

Lär mer om hur du själv kan göra sådana islyktor.
Se filmen själv hos Moseplassen, Norges största trädgårdsblogg.

Kanske även du vill bli prenumerant på denna utsökta tidskrift, som riktar sig till oss som odlar trots att klimatet är kallt...

Läs mer om hur du gör på Trädgård Norrs hemsida.

Silverbuske

 Elaeagnus commutata

I vår trädgård finns växter som kan ge ett synnerligen svagt intryck för besökaren, men som för mig själv har stor betydelse.

Våra silverbuskar är sådana växter.

De växter som finns i trädgården utgör en slags väv av minnen av de som gett oss just den plantan, eller från just den plats där plantan kommer ifrån. En väv av livets minnen i form av växter.

Silverbuskarna påminner om en plats där jag bodde under mitt första år. Jag själv har såklart inga egna minnen kvar från den tid då jag var spädbarn, men jag har ju fått berättat för mig om den platsen där jag då bodde.

Jag har en gång för ganska många år sedan besökt den platsen, (jag kör annars ofta förbi där på lite avstånd) jag gick då runt huset som ännu finns kvar, då var huset tomt och låst.

I ett hörn växte en stor silverbuske och några små rotskott hade sökt sig över till andra sidan staketet, till en tomt som då var öde.

Mitt trädgårdsintresse hade just vaknat så jag pillade lös två små rotskott av silverbusken och planterade de sedan i vår egen trädgård. Här lever de ännu och har nu börjat att skicka upp små rotskott i gräsmattan just bredvid.

Silverbuske är alltså inget att plantera i rabatten, då den ger många rotskott.

Silverbuskens blommor är inget som heller bländar besökaren i form av prakt och överdåd, men på mycket nära håll är de fina.

Men det är ändå för den silvergröna färgen som denna buske är mest omtyckt, och även för dess förträffliga härdighet.
Få andra växter i vår trädgård tål så kallt klimat som vad silverbusken gör.
Ett bra alternativ till silverpil eller silverpäron för trädgårdar i det riktiga Norrland, typ Lappland och inlandskommuner i fjällnära områden, (och för vår trädgård).

Minnen om en plats från det dunkla förflutna första levnadsåret finns sparade i de mest enkla och obetydliga buskar som finns i vår trädgård, våra silverbuskar.
Därför ger de extra skimmer i den livets väv av växter som vår trädgård består av.

Sommarens favoritbild.

Blommig Fredag.

Jag söker en riktig favorit bland alla bilder från i somras, och fastnar för denna bild på en av våra vita krolliljor.
På något sätt så visar detta högsommarens totala urladdning, när blommornas vita kronblad sedan föll till marken så var de ljusa sommarnätterna lite mörkare än förut, och sensommarens morgondagg gjorde sitt intåg i vår trädgård,trots att det ännu fanns tid för sommar kvar.

För att freda de vita blommorna från blomsterplockande barn så kom vi att kalla denna planta för 'Trädgårdens drottning', sedan dess har blommorna fått vara ifred.

Om du vill se andra bloggares favoritbild från sommaren som var, så kika in hos Helena med fina bloggen Bland rosor och bladlöss.
Där finns en samlingsplats för trädgårdsbloggar.

Ha en härlig dag!

-32 º C

Här är några bilder från igår, en vacker men kall dag.

Solens svaga strålar når knappt in i trädgården just nu, men på några ställen ger de ett magiskt sken.

En annars så tråkig knäckepil, får helt andra dimensioner med fluffig snö på.

Inne i växthuset är det lika kallt som utomhus, ett riktigt kallväxthus just nu.

Solens ljus når bergen norr om trädgården, men än ligger dalen i skugga av skogen här bredvid.

Jag själv hatar sträng kyla, de enda som trivs bra med den eländiga kylan är våra isbjörnar av snö.

Författaren från skogsbygden.

Birger Vikström 1921 - 1958
Foto från boken Gårdarna vid älven.

För några år sedan läste jag i tidningen om en författare som föddes i en av byarna i trakten, han hette Birger Vikström och föddes i byn Långsjön vid Bredåker 1921.
Från den plats där jag bor är det ju bara lite mer än en mil till byn Långsjön, den byn ligger bortanför Svanåmyren härifrån sett.
Ändå hade jag aldrig förut hört talas om honom.

Birger Vikströms familj kom att flytta till byn Granbergsträsk i norra Västerbotten redan när Birger var i unga år, och familjen hann däremellan bo även här i byn där jag nu bor. Fadern arbetade en tid vid det sågverk som fanns här förut.
Märkligt att jag aldrig hört talas om den här författaren, som ju faktiskt bott i denna by, om än bara för en kort tid för länge sedan. Redan i grundskolan borde vi väl fått lära om Birger Vikström, som ju faktiskt kom att ge ut flera böcker.
(Det känns nästan skamligt att jag inte fick lära om honom under min uppväxt.)

Fadern dog en kort tid efter flytten till Västerbotten, och modern dog när Birger endast var 14 år gammal.
Han kom då tillbaka till Norrbotten och till släktingar i byn Bredåker vid Lule älv där han fick tjänstgöra som bonddräng, en tillvaro som han aldrig skall ha trivts med speciellt mycket.

Han visade tidigt sina förmågor att uttrycka sig med det skrivna ordet, han läste tidningar och böcker på all sin lediga tid och ansågs lite annorlunda av sin omgivning.

Här nedan kan ni läsa om när Birger en gång besökte byn där jag nu bor för att vara med på en skidtävling; och detta blir därför en slags berättelse från byn där jag bor.

Glada grabbar i Brännberg på 1930-talet.  (ingen av dessa är Birger)

På skidtävling i Brännberg.

"-Vi anmälde oss till en skidtävling i Brännberg. Inte var vi några skidåkare, men vi fick för oss att vi skulle vara med så vi skrev och anmälde oss.
På söndag morgon när vi kom till Brännberg gick vi in på caféet.
Där plockade vi fram en litersflaska med mjölk ur ryggsäcken och ställde den på bordet och så hade vi med oss limpa och smör.
När servitrisen kom med kaffet tittade hon lite undrande på oss.

-Er känner jag inte igen, sa hon. Vilken idrottsförening tävlar ni för?
Birger och jag såg på varandra. Inte var vi med i någon förening.
Storheden drog Birger till med. Vi tävlar för Storhedens idrottsförening.
-Den föreningen har jag aldrig hört talas om, sa flickan.
Var ligger Storheden?
Åh, den ligger långt härifrån. Långt borta i skogen."

(Storheden var en plats vid byn Åkerby vid Luleälven, där Birger och hans arbetskompis jobbade med skogsarbete./egen anm.)

Järnvägsstationen i Brännberg vid tiden för Birger Vikströms besök.
Nu finns byggnaden vid travbanan i Boden, tyvärr så har den inte kvar detta utseende längre.

Utdrag ur ett ode av Birger Vikström;

"Åkte vi Brännbergsloppet även med mycket möda.

Fyllde vi före loppet med svällande föda.

Svettigt och svårt det var att följa den krokiga banan.

Slokade snart betänkligt den idrottsliga fanan.

Fjärran syntes oss målet, benen vek sig inunder.

Konkurrenterna körde förbi med brak och dunder.

Aldrig kom jag till målet i denna sorgliga tävlan.

Rulle och Arne avstod även från fåkunnig ävlan

efter usla pokaler som delades ut omsider

till de energiska djävlar som åkt på skapliga tider."

Detta skrivet till Rulle och Arne med anledning av att de fyllt år.

Utdrag ur boken Gårdarna vid älven, tryckt vid Beckmans tryckeri i Boden

 Klarakvarteren i Stockholm, här vid Sergels torg.

Birger Vikström kom att tillbringa slutet av sitt liv i Klarakvarteren i Stockholm, där han träffade likasinnade och där fanns även tidningsredaktionerna. Han trivdes där, men kom ändå aldrig att rota sig i Stockholm.
Han kom att tillhöra den sista gruppen av bohemer som bodde i stadsdelen innan nästan allt revs och det nya city växte fram, med Sergel city som det absoluta centrum.

Birger Vikström smittades av tuberkulos 1949, och han tillbringade lång tid på olika sanatorier, för att lindra smärtan användes morfin, något man tror ledde till författarens död dagen före julafton 1958.
Han hittades död i ett rum på Hotell Saga i Stockholm, han blev endast 37 år gammal.

Här är de böcker av Birger Vikström som jag lånat från biblioteket.

Jag har nu lånat några böcker på biblioteket för att lära mer om vem Birger Vikström var.
Det liksom glimmade till i bibliotekariens blick när jag frågade efter något av Birger Vikström.

Jag har även hittat en till 'berättelse från Brännberg' där han skriver om en händelse från tiden när han var liten och familjen bodde här i Brännberg.
Han grävde då en grop framför grannens dörr så denne trillade däri.
Efter den händelsen fick Birger betydligt mer respekt för den ilskne grannen, något han målande beskriver i sin biografi Mitt namn är Birger Vikström, så enkelt är mitt elände.
Gropgrävandet skall ha inträffat 1924.
Man skulle kunna tro att boken är skriven på en svår och gammaldags svenska, men så är inte alls fallet, faktiskt så glömmer jag bort att dessa texter är nedskrivna för länge sedan, de känns förvånansvärt moderna.

Birger Vikström hann ge ut åtta böcker och den postumt utgivna 'Den svenska människan'.
Han ansågs vara en unik begåvning i det Svenska litterära landskapet.

"Birger Vikström har sin givna plats i vår moderna litteratur som en självständig tänkare, en avvikande gestalt och en god människa."

Olof Lagercranz

Jag ska fortsätta att läsa de böcker jag lånat på biblioteket, kanske jag måste uppdatera detta inlägg allt eftersom jag får lära mig mer om författaren Birger Vikström...

Vill du lära mer om denne författare, så kan du ju börja med denna artikel från Norran.

Senaste nytt från Brännberg är att just nu har vi -32 º C
Jag stannar inomhus tills vidare!

Tulpanens dag!

Idag är det tulpanens dag, det firar vi genom att njuta av en bukett med tulpaner som sprider lite vårkänsla.
Det behövs, för utomhus är det långt kvar innan det första vårtecknet syns.
Just nu är det - 24º C. här i Brännberg, det är myggfritt!

Amaryllis 'Neon'

Vi njuter förstås även av några amaryllisar som blommar så här på Tulpanens dag.

Amaryllis 'Tango'

Enda fördelen med kylan som annars lamslår ens kreativitet är väl att våra snöskulpturer kommer att stå kvar ännu en tid.

Ha en härlig kväll på alla sätt och vis.

Våra snöskulpturer.

Polarbear in the garden of Svanå.

Blommig Fredag - Trädgården 2014

Här kommer en glimt från vår trädgård just nu. Trots att det är omstart för 'Blommig Fredag så har vi ju inga blommor att visa, men vi har snö, så vad sägs om en rundvandring bland snöskulpturer istället?

De senaste veckornas blida och ledighet har resulterat i lek med snön, i år har det vuxit fram snöskulpturer som aldrig förr.

I vår nordliga trädgård har vi nu också en känsla av polarnatt då två isbjörnar vuxit fram ur snön.
Jag såg fina isbjörnar av snö på en bild från Icehotel i Jukkasjärvi och prövade på att göra egna här hemma i trädgården.

Förra årets staty av David har återuppstått, för att få honom att stå har jag använt mig av plankor som stomme i benen, de smala benen skulle annars aldrig hålla för den tunga överkroppen.
Alla snöskulpturer har en stomme på något vis för att inte rasa direkt som det drar in varmare vindar.

Ni har säkert redan sett skulpturerna av Venus de Milo (Afrodite) och den lille Havsfruen, de är nya för i år.

Under ett träd har barnen byggt den största snölyktan i landet (?, det finns ju knappt snö i söder...) och den tillsammans med snöskulpturer gör trädgården till en helt annan plats nu än den sommarträdgård som jag saknar hela vintern lång.
Den totalt ointressanta och fattiga ökenlika vinterträdgården har blivit bra mycket mer spännande med alla de figurer som finns här nu.

Igår kom en granne förbi för att se på snöskulpturerna, hon hade sett dem här och ville se dem med egna ögon.
Hon blev varken förskräckt eller generad av dessa, utan gillade dem, undrar om andra grannar tycker likadant?
Men det spelar inte så stor roll, jag bestämde mig för att man faktiskt får leka med snön, trots att man är vuxen.

Nu har det blivit kallare igen, just nu -10º C. så snöskulpturerna lär klara sig ännu ett tag, förhoppningsvis fram till april.

Kanske det var meningen att även presentera planer och tankar för det nya året som rör ens trädgård, ja under snön ligger vårt trädgårdsland och sover sin vintersömn, min förhoppning är att kunna färdigställa det och lära mer om grönsaksodling så vi kan skörda något ätbart där till hösten.

Trädgårdslandet januari 2014.

För att läsa mer om vad andra bloggare har för drömmar och planer detta år, kika in hos Hélena med fina bloggen Bland rosor och bladlöss där finns en samligsplats för bloggar, och där pågår nu Blommig Fredag som bäst.

Hoppas din dag blir fin!

Gulstrimmig svärdslilja

Iris pseudacorus Variegata

Här kommer lite grönskande bilder från sommaren, gröna blad med ränder i olika gröna nyanser.
Det här är en av mina favoriter bland våra perenner, vår gulstrimmiga svärdslilja.
Den förekommer även under namnet 'Variegerad svärdslilja', men på etiketten vid vår planta används namnet 'Gulstrimmig'.

Jag gillar växter som bryter av mot det vanliga gröna.
Plantan finns i en relativt nyanlagd del av trädgården, och är ännu ganska liten, men den har ändå visat upp sina avvikande ränder i gröna nyanser.

Den kallas ju för gulstrimmig, men vår planta har aldrig visat några gula strimmor, men lite gul-grönt är det nog i vissa ränder. Plantan har heller aldrig blommat här hos oss.

Svärdsliljan tillhör iris släktet och just svärdsliljan vill växa i fuktig jord för att trivas.
Men det är en ganska tacksam växt som klarar allt från att växa på ganska torra platser, till att periodvis växa i vatten. De svärdsliljor som får den fukt och näring de kräver blir större och vackrare än de som växer i för torr jord.

Svärdsliljan får ungefär en meter höga blad, och just dessa blad bryter av snyggt mot övrig grönska och vågar ta sin plats som blickfång.

Den lille Havsfrue av snö.

I vår trädgård finns nu ännu en snöskulptur, den här gången är det min version av den Lille Havsfruen som vuxit fram.
Kanske blev denna snöskulptur lite väl rakryggad jämfört med originalet, jag hoppas ingen tar illa vid för det.

För att vara januari så är det otroligt milt väder här, det brukar som oftast vara 20 grader kallare denna tid på året. Om det varit så kallt så hade det varit omöjligt att bygga snöfigurer, men just nu så går det bra.

Nåväl, nu sitter i alla fall den lille havsfruen med blicken vänd mot söder.

Kanske saknar hon havet, eller är det mot Danmark som hon spanar?

Venus de Milo av snö.

I vår trädgård står ännu en staty av snö.
Det är min version av Venus de Milo som nu är klar.

Dagens varma vindar med några plusgrader gjorde det möjligt att bygga en till snöfigur.

Vår vinterkalla trädgård får en tillfällig glans av antikens Grekland.

En ny version av David står framför den isbjörn som jag visat förut.

Jag har redan fått reparera Davidstatyn som höll på att smälta bort för några dagar sedan, och nu är den i riskzonen igen om inte det fryser på, men det blir nu långsamt kallare.

Snart är det minusgrader igen.

Kanske jag har gått över Jante-gränsen med dessa snöskulpturer?

Vad ska grannarna tycka? Blir det för mycket naket?

Hm...

Nu glimmar bilden lite extra. Tack Google+

Jag själv hoppas nu på minusgrader så kanske snöskulpturerna blir kvar fram till april.