Aster

Aster

Varje år när frosten hotar så ringer vår 'nästan granne' Siri och ber oss komma och plocka en bukett av sommarblommor, så även i år.
Vår dotter cyklade över dit och fick hjälp att plocka en jättebukett.
Vi delade den och lät astrarna stå i en egen bukett.

Siri är en riktig blomsterälskare och hon drar upp mängder av sommarblommor till trädgården.
Förutom sommarblommor och perenner så delar hon även med sig av kunskap.
Vad vore vår trädgård utan det vi fått av Siri och hennes man?

Enkel aster

Siris astrar syns till vänster i bild.
Jag älskar deras stora perennarabatt som syns mitt i bilden.

Siris enkla astrar blommade flera veckor före de dubbla/fyllda astrar som vi har i vår trädgård.
De har länge stått och segat men inte riktigt börjat blomma förrän nu.

Jag har ingen aning om vilken sort av aster vi har, då jag köpte plantor av astrar på en marknad som elever och personal ordnat vid vår dotters skola i början av sommaren.

En kall natt då frosten var snubblande nära plockade jag in alla våra astrar.

Dubbel/fylld aster

Nu pryder de sin plats i köket och här ser vi dem, ute i den höstkalla trädgården har jag inte längre ro att njuta av astrarnas prakt.

September

Blommig fredag - September

Här i Norrbotten är det nu höst på riktigt, löven täcker gräsmattan och temperaturen sjunker.
Det är som det alltid är i september, det är faktiskt bara den riktiga nattfrosten som saknas, för det har varit en ovanligt varm och mild månad här.

Annat var det 1939 då det var -15,2º C. den 29 september här i byn där vi bor.
Brännberg har sedan dess Sverige-rekord vad gäller kyla i september.
Men det var då det.

Kakalians ulliga fröställningar pryder den annars så höstskräpiga plantan.

Sköldpaddsörten är en av få plantor som blommar nu, och Ginkon har övergått i gult.

Den manchuriska valnötens blad gulnar mer och mer, så här långt in i september har vi aldrig varit utan nattfrost på många år, de stora löven brukar alltid trilla av vid den första frostknäppen, men än sitter de kvar.

Vår nya manchuriska valnöt för någon dag sedan, och så nedan i början av september.

September har i år bjudit på både brittsommar och höst.

Här under visar jag några bilder från samma plats i trädgården, för att visa hur hösten smyger sig på och hur vår trädgård förändras i september.

2 september

10 september

15 september

18 september

27 september

Än knoppas vårt höstsilverax 'Brunette', men jag törs ändå inte hoppas på någon blomning, då ingen knopp ännu hunnit att öppnas, och då nattfrosten nu kan komma när som helst.

För att se hur andra bloggare visar sin september, kika in hos fina bloggen Bland rosor och bladlöss.

Där pågår Blommig fredag som bäst.

Hängstarr

Carex pendula

I vår trädgård finns ett gräs som gracilt böjer sina vippor, det är vår Hängstarr Carex pendula.
Den blev en favorit direkt den kom till vår trädgård, så enkel men samtidigt så annorlunda jämfört med de gräs som finns i naturen runt vår trädgård.

Plantan står mycket väl dränerat just vid infarten till vår trädgård, den växer bra trots att den praktiskt taget är planterad i kanten av en kulle med sandjord.
Kanske skulle hängstarren bli större om den fått mer näring och fukt?

När jag ser det vackra gräset så undrar jag varför vi har så få sorters gräs i vår trädgård.
Gräs är ju så vackra.

Vår hängstarr har vi fått av Helen med fina bloggen Tankar om och från min trädgård.
Läs mer om Hängstarr här.

Vad är det här?

Stjärnlik knopp.

Vi har en krukväxt som vuxit upp frän en liten stickling.
Växten är en klättrande ranka med ganska tjocka blad, som om den skulle klara av en torrare period utan att torka ihjäl.
Vi har dessvärre ingen aning om krukväxtens namn.

För ett år sedan planterades den lilla sticklingen, och nu blommar den för första gången.

Kanske någon av Er käre läsare kan hjälpa oss med att bestämma vad det här är för växt?

Här under visar jag några närbilder på den egendomliga blomman...

Olivträd

Olea europaea

Blommig Fredag - Om jag var en blomma så skulle jag vara en...

I vårt växthus finns ett litet Olivträd , eller litet och litet, det är ungefär en meter högt.
Det lilla olivträdet står nu så grönt och fint, annat var det i början av sommaren när det räddades ur en sopcontainer.

Trädet såg i det närmaste dött ut, det hade kasserats ur en butik dit de just kommit med vissnande blad.
Tillsammans med det här trädet fanns säkert 20 andra olivträd som såg anskrämliga ut.
De flesta var kanske döda, men jag tyckte att detta olivträd hade lite liv i grenarna trots att de små löven och blommorna/knopparna hade torkat.

Olivträdet slapp ut ur sopcontainern i tid.

Jag frågade en ur personalen om jag kunde få ett av olivträden i containern, och visst fick jag det.
Han tittade ändå lite fundersamt på mig då jag plockade upp vad som i hans ögon nog bara var skräp.
För mig var det ett nytt projekt, och ett olivträd, något som inte jag annars skulle ha köpt då de är ganska dyra.
Min fru har hört att ett olivträd aldrig kan dö, men de kan de bevisligen göra då vi förut lyckats med att ha ihjäl små olivträd i krukväxt-storlek.
De har dött trots att vi försökt hålla dem vid liv. Därför var det spännande att testa ett olivträd igen för att se om vi lyckas bättre denna gång.

När jag började vattna försiktigt i krukan så föll de torra löven till marken.
Olivträdet hamnade i skamvrån i vårt växthus då det var så fult. Jag tvivlade på min egen optimism, om nu butiken hade kasserat olivträdet så var det säkert redan dött. Hur kunde jag tro något annat?
Men grenarna var ännu mjuka, kanske det fanns hopp?
Men vad vet jag om olivträd egentligen? Svar: mycket lite.
Det fick stå kvar i skamvrån, och har stått i där sedan dess.

Nu har olivträdet grönskat igen och ser riktigt bra ut om man jämför med hur det var i början av sommaren.
Tänk att det fanns så mycket livskraft kvar i olivträdet.
Varför tog jag inte hand om alla olivträden? Jag undrar, men jag tvivlade nog ändå på att olivträden alls var vid liv.

Att olivträdet efter en så svår torka ändå kunde återuppstå till sin forna glans var nästan mer än vad jag själv hade vågat att hoppas på.

Om jag själv skulle vara en växt så kanske jag skulle välja att vara ett olivträd som klarar svåra kriser och grönskar igen efteråt.

Fanns det hopp för ett litet olivträd så finns det nog hopp för oss andra, det viktiga är att inte ge upp.
Ha en härlig dag!

För att läsa om vilka andra blommor/växter som  olika bloggare skulle välja att vara, kika in hos Pilgrim med fina bloggen Bland rosor och bladlöss.

Nattfrost - var god dröj!

Ännu blommar sommarblommor i vår trädgård trots att det varit lätt frost.
Men frosten var inte värre än en kall vind som drog genom trädgården en natt.
Tagetesrabatterna ser utblommade ut men de är ändå vid liv.
En nattfrost får tagetes att ändra färg till svart, de klarar ingen frost.

Här i vår trädgård är det ovanligt att vi klarat oss från nattfrost så långt in på säsongen, det fryser oftast i slutet av augusti, men det har det inte gjort i år. Inte än.
De milda nätterna gör mig glad, för då kan vi njuta av sommarens flor trots att höstlöven börjar täcka vår gräsmatta.

Jag håller tummarna för att vårt höstsilverax ska hinna blomma i år, men än är det nog veckor kvar innan de små knopparna öppnas. Hur länge till kommer vi klara oss från frost?

Vårt höstsilverax för någon vecka sedan, det ser nästan likadant ut ännu..

Här nedanför, vårt höstsilverax idag.

Hösten är här och vår Näverhägg övergår i gult.
Näverhäggen är fantastisk, en av mina absoluta favoriter.

Inte för att det kanske är så intressant, men här kommer ändå lite statistik över när nattfrosten kommit till vår trädgård de senaste åren:

År
2000,  3 september  -5º C.
2001,  22 september  -1º C.
2002,  15 september  -6º C.
2003,  31 augusti  -2º C.
2004,  13 augusti  -1,5º C.
2005,  10 september  -4,7º C.
2006,  14 september  -5º C.
2007,  28 augusti  -1,7º C.
2008,  30 augusti  -2,6º C.
2009,  19 augusti  -3º C.
2010,  18 augusti  -2º C.
2011,  17 september  -3º C.
2012,  9 september  -2º C.

Som ni ser så börjar vi i år närma oss rekord för att få en höst utan tidig nattfrost.
Det känns lite ovanligt. Ovanligt bra.

Plantskolans bästa val

Gunborg Mattson och Anna Skog, Prisma Förlag, Stockholm 2006.

Så är det dags för ett boktips igen, denna gång den bok som inspirerat till flest inköp av växter det senaste året.

Det är boken Plantskolans bästa val som jag köpte på Åhléns förra våren som jag nu vill skriva några rader om, trots att boken är några år gammal.
Den här trädgårdsboken är både uppslagsverk och inspiration för form och färg i ens trädgård, kanske känns indelningen av kapitel lite ovanlig, det kan vara svårt att hitta tillbaka till en växt som man redan läst om förut i boken då man kanske inte kommer ihåg i vilket kapitel just den växten finns beskriven.
Det är tur att boken har ett innehållsregister.

I de olika kapitlen beskrivs många växter som är riktiga favoriter hos plantskolan Zetas, och som nu även har blivit till mina egna favoriter.
Växterna presenteras allt utifrån bladens färg och form, vacker blomning, vacker bark, vackra solitärer, prydnadsgräs, ormbunkar och så mitt favorit kapitel; Trädgårdens juveler.
Där visas perenna växter som är lite mer sällsynta än andra i olika handelsträdgårdar, och kanske dessutom lite mer svårflirtade än de flesta andra växter, men ändå alldeles underbara.

I just det kapitlet visas 21 perenner som får samlarinstinkten att ta ett glädjeskutt!
Jag tar ett djupt andetag, och tänker på att få ned pulsen till normal nivå. Det är inte så lätt, för även i de andra kapitlen visas många oemotståndliga växter som man genast börjar att drömma om.
Inget syns omöjligt tills de många vackra träden presenteras.

Det är nu mina problem kommer, helt klart har jag en annan växtzon här än den som favoriterna från Zetas trivs att växa i.
De flesta träd och buskar som visas i boken är härdiga för växtzon 3 eller 4, någon även för växtzon 5.
Jag tror det skiljer 60 mil mellan vår trädgård och växtzon 4, men jag drömmer ändå om de vackra träden som visas i boken.
Några av dessa träd finns redan i vår trädgård, om än små och obetydliga, andra är nyss inköpta och ännu gröna och granna före de mött den kalla och långa vinter som snart kommer till oss i Norrbotten.

En av de bäst härdiga vedartade växter som presenteras i boken är Pipranka som ju inte klarar klimatet här i vår trädgård.
Den anses härdig till växtzon 5.
Men inte kan man låta sig nedslås för det när boken är fylld av så många vackra perenna växter som har så mycket lättare att överleva här än vissa känsliga lignoser.

Det här är en bok man öppnar och läser lite i om och om igen.
Boken Plantskolans bästa val, blir ofta bästa valet från bokhyllan då man vill få inspiration och frestelser i form av de mest fantastiska växterna för trädgården.

Nu blommar löken...

Allium cepa

Blommig Fredag - Här blommar just nu...

Gul lök Allium cepa

På höga stjälkar blommar nu löken.
Det är gul lök som jag planterade i trädgårdslandet i maj månad som belönar mig med blommor nu.

I normala fall så skall man väl plantera små sättlökar för att få fin matlök denna årstid, men de lökar jag petede ner i jorden för lite mer än tre månader sedan var då redan stora lökar som legat så länge i svalen att de börjat få gröna blad och så hade de börjat att bli mjuka.
De gula lökarna rensades ut ur kylen, men eftersom de ändå var vid liv så fick de en ny chans i jorden.

Så jag odlar gul lök som prydnads-blomster, och det fungerade ju bättre än vad jag hade vågat att hoppas på.

Nästa år måste jag plantera många fler stora gula lökar om våren för att åter få blommande lök denna årstid.

I trädgården blommar annars bara ölandstok, stormhatt och sommarblommor, så därför blir lökarnas blommor ett fyrverkeri som sätter punkt för säsongen.

Jag tror inte att de nu blommande lökarna kommer att klara att övervintra, men de får vara kvar i jorden så får man väl se om de är vid liv även nästa år.

Grand finale i trädgården?

De blommande lökarna står i stark kontrast mot den döende och vissnande höst-trädgården, de små knopparna öppnas nu på lökarnas blommor, de har nog tänkt att blomma någon vecka till.

Hoppas frosten dröjer några dagar till, den frost som varit hittills har varit så lätt att den inte skadat lökens blommor. 

Här brukar ju annars frosten komma i slutet av augusti, jag är så glad att lite sommarfägring ännu finns kvar i trädgården, en frostnatt förstör så mycket flor i ett svep.

Gul lök blommar mot höstgula löv.

Gamla kasserade lökar, någon är ännu vid liv.

Här blommar löken nu, (nästan inget annat) om du vill se vad som blommar i andras trädgårdar så kan du spana in länksamlingen hos Pilgrim i fina bloggen Bland rosor och bladlöss.

Där pågår nu Blommig fredag som bäst.