Törnrosas kjortel

Rhodochiton atrosanguineum 

Den senaste sommaren har vi för första gången testat klätterväxten Törnrosas kjortel.
Det är svårt att förstå att vi aldrig prövat den förut, det är en av sommarblommorna som syns mest och blommat bäst.

De två plantorna kommer från en växtmarknad hos Helen. som jag besökte i juni.
Läs här om hur hon gör.

 

De svarta blommorna med de rosa foderbladen är en spektakulär tillställning som är svår att missa om man kommer hit.
Törnrosas kjortel växer i krukor framför vårt hus, de klättrar uppför wigwam liknande ställningar, och har nu på sensommaren blivit som två blommande obelisker framför vårt hus.

Jag har någon gång fått för mig att Törnrosas kjortel tål viss frost, men jag börjar förstå att jag fattat fel då denna växt härstammar från Mexiko, och helst av allt vill ha det varmare än 5º C.
För någon vecka var här kallare än så (-0,2º C ) men det berörde inte våra plantor alls, de blommar ännu fint.

Kanske borde jag bära in plantorna i växthuset så de inte fryser ihjäl någon natt?
Jag vill ju försöka spara dessa plantor till nästa år, och ska nog försöka förvara dem i den svala men frostfria potatiskällaren under vintern.

Nu har Törnrosas kjortel fått favoritstatus här, istället för den sommarblomme status den hade förr.

Gröna vinbär

Gröna vinbär  Ribes nigrum 'Wilma'

För snart två år sedan så läste jag om gröna vinbär i boken Trädgårdens bär av Leif Blomqvist.
Jag hade aldrig hört talas om dessa bär förut.

Gröna vinbär är en variant av svarta vinbär, en naturlig mutation,  men de saknar den mörka färgen.
De mörka fröna syns inuti bären.

Förra året så köpte jag en buske av Blomqvist plantskola då de var på Noliamässan, men den lilla busken gav inga bär då.
I år så ger den sina första bär.
De smakar ungefär som svarta vinbär, (kanske lite sötare smak) men de lämnas kvar på busken då våra barn tror att de är omogna.
Kanske även fåglarna tror att de är omogna?

Om man skulle koka saft på endast gröna vinbär, hur kommer den då att se ut?
Blir den grön?

Svarta- och gröna vinbär.

Nu i Hus & hem, trädgård.

Idag kom nya numret av tidningen Hus & Hem Trädgård i postlådan.
Mitt i tidningen finns ett reportage från vår trädgård.

Det är intressant att se sin egen trädgård från någon annans kamera.
Text och bilder är av Susanna Rosén.
Reportaget är sju sidor långt och jag måste säga att jag aldrig trott att de skulle fylla så många sidor med bilder härifrån.

Å andra sidan så är väl detta ett bevis för att alla kan visa upp sin trädgård, jag menar om vår enkla lilla trädgård får detta utrymme så kan man göra ett reportage om varenda trädgård i landet.
Alla har ju något att visa.

Nummer 5, 2013

Igår kväll så visade sig ett halofenomen på himlen över vår by, lite märkligt och kul att se.
Den lilla 'extrasol' som syns till vänster på bilden ovan var synlig ungefär en timme.
Jag försökte fotografera rakt mot solen för att visa, det blev kanske inte så lyckat, men visar ändå på ett ungefär hur det var.

Ha en härlig kväll!

Vaxklocka

Kirengeshoma koreana

En av de vackraste skuggväxterna blommar just nu i vår trädgård.

Det är en planta av Vaxklocka Kirengeshoma koreana som just öppnat sina knoppar.

När de flesta av trädgårdens blommor redan sedan länge blommat över så visar vaxklockan upp sin bästa sida, jag är fylld av beundran när de blekgula klockorna ännu ringer in förhoppning om en lång och skön sensommar.

Kirengeshoma palmata

Jag har under många års tid beundrat den vaxklocka som finns hos våra vänner i Boden (de med den stora manchuriska valnöten).

Jag beundrar denna planta för de vackra bladens skull, och för att den är så pass ovanlig och sällsynt i de flesta handelsträdgårdar, och numera så beundrar jag den även för att plantan är så stor.

Det är två plantor som står där i rabatten och som trivs hur bra som helst, trots att de växer i svenska växtzon 6.

Vaxklockan växer i rabatten norr om huset, så den skuggas hela dagarna.

Wow!

Skuggrabatten i Boden.

När jag så förut i sommar fann just Vaxklocka till salu hos handelsträdgården Smultronstället så fanns ingen tvekan, jag köpte mig en egen planta.

Fylld av förhoppningar av den stora vaxklockan i Boden så har jag planterat vår planta på en plats där marken är fuktig och träden ger skugga.

I flera veckors tid så har jag väntat på att vår vaxklocka ska öppna sina knoppar...

Kirengeshoma koreana

Vaxklockorna har sitt ursprung i Korea och Japan där de växer i skogen, plantorna blir stora och buskliknande.
De blommar som sagt sent på säsongen, plantan i Boden har aldrig hunnit ge mogna frön innan nattfrosten gjort slut på sommarens flor. De är tydligen väldigt känsliga för frost.

Här hos oss är jag lycklig att den nu hunnit öppna sina knoppar innan nattfrosten är här, för nu är frosten nära. Vilken natt som helst kommer frosten bita hårt i våra växter och öppna dörrarna för nästa årstid, hösten.

Ring klocka, ring.

Ring in en tid av förhoppning.

Ännu är det sommar.

Brunört

Prunella vulgaris

En av trädgårdens riktigt små växter har just blommat över.
Det är Brunört Prunella vulgaris som jag fick med i ett paket med växter från Anna-Stina på Gotland i våras.

Jag hade aldrig förr hört talas om brunörten så jag läste lite om den, det står att den är allmän i hela landet utom allra längst i norr och i fjällregionen. Hm, jag har aldrig sett någon brunört häromkring, kanske jag sökt dåligt eller så har vi ett klimat som gör att brunörten inte valt att växa just här.
Jag själv gissar på att jag inte riktigt har fullständig koll på vad som växer häromkring.
Blommorna är ganska små, men är fina ändå.

Förr användes växten mot halsbränna och i viss del även till behandling av sår.
Jag läser vidare om brunörten att den sprider sig lätt likt ett ogräs på de platser där den trivs, och jag som planterat dem i rabatten!
Kanske de måste få flytta?

Nu har de flesta blommor fallit, men jag är inte så ledsen ändå.
Kanske den överblommande plantan är allra finast när gröna ax-liknande rester återstår.

Jag sorterar in brunörten under 'vilda växter' trots att jag aldrig sett dessa i naturen här runt omkring.
Hoppas den trivs och sprider sig ut till naturen vid vår trädgård.

Pelarrönn

Sorbus aucuparia 'Fastigata'

Ibland blir det ju så att man köper växter man inte riktigt hade planerat att köpa.

Så är det med vår nya Pelarrönn Sorbus aucuparia 'Fastigata'

I juni så började utförsäljningen av växter för halva priset på handelsträdgården bredvid min arbetsplats.

Jag var ju givetvis där och fyndade då, men när jag åter besökte handelsträdgården för några dagar sedan så fanns där inte mycket kvar av träden.

Nästan allt var slutsålt.

I ett hörn fanns denna pelarrönn kvar som ingen hade köpt, trots att den var till salu för halva priset.

Ordinarie pris var 998 kronor, så ingen vettig ville väl betala så mycket för en rönn, som ju växer i skogen.

Men jag föll för dess smala form.

Jag kunde ju inte låta bli att köpa den då det är en smalväxande variant av rönn, som jag hoppas ska överleva vårt kalla klimat. Den anses härdig upp till växtzon 6, men jag hoppas den klarar lite mer än så.
Trädet ska bli 6 meter högt som mest, men ska växa sakta.
Vanlig rönn växer ju i skogen, men det här är ju något annat, jag har planterat den vid växthuset där marken oftast är torr på grund av all sand.
Rönn trivs ju inte med lera och ständig fukt.

Samma rönn från olika vinklar.

Just intill denna pelarrönn finns gröna fina ängar. De snälla markägarna slår ängarna varje år så det blir öppet och fint vid vår trädgård.
Tyvärr tycker även traktens älgar att ängarna är fina, och speciellt goda.

De kommer i skydd av höstens mörker och har svårt att hålla klövarna borta från vår trädgård när de är så nära.
Jag har provat många metoder för att hålla älgarna från vår trädgård, förra årets parfymdoftande älgskrämma  fungerade inte så bra som jag tänkt, men nu har jag en ny idé som kanske håller älgarna borta.
Jag vill ju inte att vår nya pelarrönn blir älgmat.
Har jag sagt att älgarna också älskar rönn?

Inne i växthuset har jag en radio igång på hög volym hela natten lång, kanske det ljudet får älgarna att nervöst backa då de närmar sig vår trädgård?

Radions prat hörs lång väg, vad ska grannarna tro?
Tur att det är glest mellan gårdarna här...

Porlinsklocka

Codonopsis viridiflora

En av trädgårdens mest svårupptäckta växter blommar nu.
Det är en porslinsklocka som slingrar sig uppför en snöbollsbuske.
Där inne bakom buskens löv syns små ljusa klockor, men de är inte helt lätta att se.

Om denna växt vet jag egentligen inget, men då jag sökt information har jag läst att den kan bli två meter hög och kan sprida sig med frön på platser där den trivs.
Porslinsklockan kommer ursprungligen från Kina.
Jag hittar denna växt även under namnet grön porslinsklocka.

Jag hoppas den sprider sina frön runt snöbollsbusken så att hela busken i framtiden står översållad av små klättrande porslinsklockor.

Vår planta köpte min fru av Berit med bloggen My rented garden.
Den övervintrade i sin kruka som jag sänkt ned i jorden i trädgårdslandet, vi hann inte med att plantera allt vi köpte av Berit förra året, men i år fick den en plats vid en lagom hög buske.
Busken är ganska gles så kanske porslinsklockan finner sig tillrätta där.

Jätteverbena

Verbena bonariensis

I år är det första gången som vi har en jätteverbena i vår trädgård.

Högt över de andra sommarblommande krukväxterna svävar jätteverbenans blomställningar.

På mycket nära håll är de små blommorna väldigt fina, där de blommar tätt tillsammans. Men jag måste erkänna en sak, jag gillar inte denna växt så särskilt mycket.

Jag har alltid tyckt att det är något ogräslikt över denna växt som får den att likna de blommor som finns i naturen här omkring, den är fin på sitt sätt men jag har aldrig liksom fallit för dess skönhet.

Jätteverbena klarar inte vintern i vårt klimat, därför har vi vår jätteverbena i en kruka.

Jag ska prova att övervintra plantan i potatiskällarens svala mörker, vi får se hur det går.

Kanske den börjar växa redan i februari? Växter med ett sydligt ursprung kan ha svårt med att förstå hur länge de ska sova under vintervilan, och att sedan vakna instängda i en mörk källare blir knappast lyckat om de förblir instängda i månader sedan de börjat att växa.

Vi får se hur det går.

Vi får även se hur vår jätteverbena klarar de kyliga nätterna nu i augusti.

I natt var det bara 2.1º C.

Nåväl, nu blommar den vid våra trädgårdsmöbler ovanför våra fuchior.

Jag närmar mig med kameran och försöker fånga dess tveksamma skönhet...

Favorit i augusti.

Juglans mandshurica

Manchurisk valnöt

Nu när det blivit augusti så är min favoritväxt våra två små träd av Manchurisk valnöt.
Kanske valet av min favoritväxt denna månad tycks konstigt då de båda träden är små och tillsynes ynkliga jämfört med storleken på sådana fullvuxna träd.

Ändå blir de mina favoritväxter nu då de trots allt ännu är vid liv.
Det är ju ingen självklarhet att de ska klara klimatet här på gränsen till Norrbottens inland, och de små träden med sina stora löv ger en exotisk känsla som inte går att finna i naturen här vid vår trädgård.

Vårt mer än tio år gamla träd har bara nått en höjd av ungefär en meter, ynkligt men som sagt, finns det liv så finns det hopp.
Många många år skadades trädet svårt av klimatet och fick börja om från början varje vår, men de senaste åren så har det börjat att växa från den gamla veden, och i år så var just våra träd av manchurisk valnöt några få av trädgårdens 'finträd' som klarade vintern utan några skador alls.

Vårt nya träd.

Manchurisk valnöt kallas ibland för 'Nordens palm'.

Här är vår gamla manchuriska valnöt.

Det var inte helt lätt att bara välja ut en favoritväxt den här månaden, men att vänta med favorit utmärkelsen till september för denna växt är osäkert, då den första nattfrosten får de manchuriska valnötsträden att fälla alla löven direkt.
Här i byn där jag bor kommer nattfrosten tidigt vissa år, att det blir nattfrost redan i slutet av denna månad är inget ovanligt.
 (Rysningar svallar vid blotta tanken.)

Jag hoppas att nattfrosten dröjer i år.

För att läsa om andra bloggares favoritväxt nu i augusti, kolla in denna länksamling hos

 Anna vattenkannas trädgårdsblogg.

Sideneternell

Rhodanthe manglesii

Min fru älskar Sideneternell Rhodanthe manglesii och har odlat dem ofta sedan vi flyttade hit för mer än 20 år sedan.

Den första rabatt jag fick bygga till henne kom att innehålla just sideneterneller det första året som vi bodde här.

Ibland hinner de just öppna sina knoppar innan frosten tar dem, men de senaste åren så förodlar vi dem inne i växthuset om våren för att de ska starta tidigare än annars.
Vi bredsår fröna i plastlådor och pillar ned färdiga småplantor vid midsommar.

Nu har de just börjat att blomma, om de skulle ha väntat i två veckor till innan de öppnat sina knoppar så smyger sig risken för nattfost allt närmare. Men då de blommar nu så kommer min fru hinna plocka många buketter att torka och spara.

Sideneternell trivs i lätt men näringsrik trädgårdsjord, de vill inte torka men samtidigt får det inte samlas fukt där de växer. Bilden ovan visar de som just börjat att blomma.
Vi sådde frön från en fröpåse.
Nu växer våra sideneterneller i vårt halvfärdiga trädgårdsland.

När hon plockat buketter så hänger hon dessa upp och ned för att torka, de behåller sin färg och spröda form under lång tid. Ett riktigt härligt minne från sommaren när vintern plågar som värst.

Här ovan är en bild från vårt halvfärdiga trädgårdsland, den högra sidan är färdig men än återstår den vänstra att bygga. Bilden är från juni före allt hade hunnit att växa sig så högt.
Sideneternellerna växer i den rundel som finns mitt i bilden (även om den syns dåligt på bilden ovan).
Jag hoppas kunna visa det färdigbyggda trädgårdslandet innan snön faller...