Jättestånds

Senecio doria

För några dagar sedan fick jag svar på en fråga som jag ställde här på bloggen redan i november förra året.

Jag visade bilder från Svanåmyrens glömda trädgårdar och undrade över namnet på denna växt.

Jag fick svar från Kristina i Luleå som skrev att denna perenn heter Senecio dorio/doria och är en vanlig perenn i Tornedalen och Finland.

Tack för ditt svar Kristina.

Jag sökte vidare på det namnet och hittade det svenska namnet Jättestånds.

Hm, kanske jag börjar förstå varför denna växt saknas i den trädgårdslitteratur som jag har.

Namnet kanske upplevs som stötande för någon, eller så anses inte växten fin nog att vara med i böcker om perenner?

Växten tillhör korsörtsväxterna, läs mer om de här.

Kanske Jättestånds påminner lite för mycket om ett ogräs för att få vara med i uppslagsverk om perenner?

Det är i sådana fall synd, för växten som blir drygt en meter hög är riktigt fin när den blir stor och vid.

Vår planta av Jättestånds var förr mycket större, men för snart två år sedan dränktes den av allt regn som föll den hösten, så allt utom en liten del ruttnade bort.

Jag flyttade det lilla som återstod av den före detta jätten, och nu trivs vårt jättestånds utmärkt på en väl dränerad plats, inte långt från vårt jätteslide.

Det var denna bild jag visade i höstas från en av de gamla övergivna trädgårdarna.

Tack även ni andra som svarade i november, men när jag sökte på de namnen så stämde det inte med denna planta.

Vårt jättestånds hösten 2011, innan regnet föll...

Även på hösten blir växten fin då den översållas av de utblommade frökapslarna.

Hänggran

Picea abies 'Inversa'

Efter det senaste årets bakslag på trädfronten i vår trädgård då klimat och älgar orsakat död och förödelse, så har jag nu skaffat ett träd som ska klara sig bättre än de veka och välsmakande lignoser som försvunnit.
Det nya trädet är en Hänggran, picea abies 'Inversa'.
Den är en vanlig gran med hängande grenar som borde klara vårt klimat bra samtidigt som ju älgarna avskyr gran, de äter på mycket, men vår gran har de aldrig ens funderat att tugga på.
Denna gran blev därför en het kandidat i handelsträdgården, ett köp gick inte att motstå.

Det fanns bara ett litet obetydligt frågetecken som surrade bland mina tankar när jag betalade denna gran, inte vart jag skulle plantera den, nej sådant löser sig alltid, utan det var tanken om hur i allsin dar en cirka 170 centimeter hög gran skulle få plats i en välfylld bil där familj och resväskor + kassar av allehanda slag redan tagit i praktiken allt utrymme.

Mina barn hade nog stått ut att åka 30 mil med ett mjukt lövträd hängande över sig, men hur skulle detta gå, det här är ju en gran med vassa barr. Vassa barr som kan få de mest förstående barn att tappa tålamodet.

Men problem är ju till för att lösas, och sedan den hängande granen paketerats in i ett stort badlakan så gick den fint att lägga in i bilens bagageutrymme.
Den del av granpaketet som stack fram vid barnen orsakade inga klagomål alls.

Här under ser ni en bild från handelsträdgården hur denna hänggran kan bli om något år, ett litet träd med skulptural form.

Denna hänggran köpte jag på handelsträdgården Smultronstället i Umeå, vi fick plats med två växter till, men de berättar jag om en annan dag.

Ha en härlig dag!

Elfenbenstormhatt

Aconitum 'Ivorine'

Om man bara skulle samla växter med fantasifulla och vackra namn så är ju Elfenbensstormhatten perfekt.

En stormhatt vit som elfenben.

Få andra växter har ett så långt och exotiskt namn.

Och visst är även blomman vacker, en ljus stormhatt som endast når en höjd av ungefär 60 centimeter, men vår är bara ett år gammal så den har bara nått upp till halva den höjden.

Ingen höjdare precis, jag glömde se hur hög växten skulle bli när jag planterade den, så den har hamnat lite bakom just nu.

Elfenbensstormhatten är ingen av de tuffaste växterna som vi har i vår trädgård, den kräver att få rätt plats om den alls skall överleva här i vår trädgård.

Den har klarat en vinter, men en vinter är ibland ingen vinter för en växt som skall klara ett kallt klimat, när växten börjar förstå hur kort vår sommar är så kan de liksom bara ge upp efter något år.

I våras så såg vi att vår Slingerstormhatt inte längre fanns kvar, lite synd att den inte klarat sig, men 'man får väl vara glad så länge man själv är vid liv' som en trädgårdsmästare sa till en kund som klagade på att förra årets växter dött.

Jag log lite då den upprörda kunden helt kom av sig med sitt klagande.

Vår planta har vi köpt av Berit med bloggen My rented garden. http://myrentedgarden.blogspot.se/

Ha en härlig sommardag!

Prästkrage

En av våra rabatter har intagits av prästkrage, de är omöjliga att bli av med, för de växer i skydd av min fru.
Hon älskar dessa blommor, och visst är de vackra, inte många andra blommor utstrålar högsommar som vad prästkragen gör.
Men jag funderar på hur jag ska bli av med dessa från rabatten.
Jag tycker nog ändå att prästkrage gör sig bäst i naturen, där är de riktigt vackra, speciellt när de blommar tätt tillsammans.

Jag vet inte riktigt vart alla dessa prästkragar kommer ifrån, men en gång för många år sedan hade vi en dubbel variant av prästkrage där, kan det vara den som spridit sina frön, som nu blommar med enkla blommor?

Prästkrage trivs som sagt utomordentligt i rabatterna, vår dotter hittade en prästkrage i en mindre välskött rabatt som uppnått en höjd av 105 centimeter förra året.
Det var den högsta prästkrage som jag sett, betydligt högre än den låga prästkrage vi köpt och planterat in där vid alla 'ogräs prästkragar'. Där borde den väl trivas tänkte jag, men vad hjälpte det?
Den nya låga klarade inte vintern här.

Låg prästkrage, ett minne blott.

Jag får trösta mig med alla andra prästkragar som blommar i rabatten och som utstrålar högsommar.

Boden

Här kommer några bilder från Boden, staden där mitt arbete finns.

(Jag insåg att detta hade kunnat bli ett jätteinlägg, men jag fick begränsa antalet bilder.)

Men här har jag fotograferat mitt i stan för att visa hur det ser ut där, den övre bilden visar det nybygge som numera finns på 'Tempoplan'.

Bilden under visar det äldsta hus som finns mitt i stan, det vita trähuset vid Centrumtorget.

Vid kyrkan finns en del av kyrkstaden kvar, små stugor där folk förr övernattade när de var lag på att besöka kyrkan ett visst antal gånger om året.
Det var praktiskt omöjligt att resa miltals på kort tid då, därför fick de som bodde långt från kyrkan bygga sig en stuga för övernattning.
De charmiga stugorna används idag som camping/vandrarhem.

Gammalt och nytt vid Drottninggatan.

Den vackra Bodån flyter stilla genom staden.

 Från järnvägsstationen till Centrum finns Kungsgatan, här ovan syns Pumptorget.

Här en bild till från Kungsgatan, men nu vid medborgarhuset som numera är sammanbyggt med Enter gallerian. I höghuset ovan finns hotell Bodensia.

Men Boden är kanske mest känd för att vara en militärstad, tyvärr råder än fotoförbud på många av de vackra militära byggnaderna, men här kan jag ändå visa en bild från Sveavägen, byggnaden rätt fram är numera privat, men där fanns förr ett av stadens regementen.

Sveavägen, Bodens egen Champs-Élysées?

Jag som bor söder om stan har förmånen att åka in till stan via Sveavägen och de militära byggnaderna, den infarten är nog den finaste, annars så kantas staden av industriområden och handelshus som inte är lika fina som dessa.

Om du vill se mer från Boden kan du kolla här!

Himmelsnunneört

Corylidalis elata

Himmelsnunneörten Corylidalis elata är den nunneört som klarar kallt klimat utan något större problem.
Här är ett bevis på det.
Den här plantan har utan problem övervintrat här i vår nordligt belägna trädgård.

Vi köpte den här plantan av Berit med bloggen My rented garden förra året, min fru blev så förtjust i den.
Jag måste erkänna att jag knappt såg den bland de andra mer storvuxna plantorna, den är ju inte så skrytaktigt precis, utan glimmar liksom en liten blå ädelsten i rabatten.

Himmelsnunneörten är lik den blå nunneörten Pandanunneört Corydalis flexuosa, men räknas som sagt klara ett kärvare klimat än sin blå släkting.

Den första blå nunneörten upptäckes av Père David i Kina så tidigt som 1865, det skulle sedan dröja ungefär 120 år innan växten nådde Europa.

Några år senare var Blå nunneört/Pandanunneört det hetaste en ägare av en samlarträdgård kunde önska.

Någon riktig samlarträdgård har vi ju nu inte, men ändå har vi suktat efter den känsliga blå, men slutat drömma om den då inte ens gul nunneört klarat sig här hos oss de gånger vi planterat in den.

Därför är det kul att den tuffa Himmelsnunneörten klarat sig en vinter, den får rabatten att lysa på ett speciellt sätt just nu.

Den är vår egen Blå nunneört.

Brokig kirskål

Brokig kirskål Aegopodium podagraria 'Variegata'

Jag såg en gång brokbladig kirskål  i en park, och sedan dess så har den funnits med på min 'önskelista' över vilka växter som jag vill ha i trädgården.
Min fru tyckte jag var tokig som köpt denna  kirskål, hon tycker att vi har nog med sådant skräp redan i en av rabatterna, men detta är ju något helt annat än vanlig kirskål.
De ljusa bladen lyser upp som få annat kan, att de dessutom har en förmåga att sprida sig är bra, så länge man inte sätter plantan i en rabatt där annat också skall växa.
Brokig kirskål passar bra som marktäckare under träd, där de kan få växa ifred och begränsas av gräsklipparen.

En av de nya plantorna blommar nu, men jag tror att det är bäst att ta bort blommorna innan de sätter frö, för från fröna kommer kanske den vanliga varianten av ogräs kirs som vi redan har nog av.

Örträskrosen

Rosa sp.'Örträsk'

Förra veckans besök vid Lapplands kulturbotaniska trädgård på Gammplatsen i Lycksele gav mig en ny växtfavorit, Örträskrosen Rosa sp.'Örträsk'.

Jag hade förut bara läst om denna ros som vuxit i en trädgård i byn Örträsk i Lyckseletrakten, men jag hade aldrig förut sett den i verkligheten.
Den växte ursprungligen i en trädgård som kom i vägen för ett vägbygge, men räddades av en kvinna som insåg att detta var en unik ros, en korsning som inte fanns någon annanstans.
Rosen spreds med roskott till andra trädgårdar i området, och blev känd sedan den kommit till POM.s  kännedom vid en inventering i landet.

Örträskrosen blommar fint hos Astrant plant.

Jag funderade på hur jag själv skulle kunna köpa en Örträskros, då denna ros inte är lika vanlig i handelsträdgårdar som vad parkrosor är.
Då kom jag på att jag läst om ett projekt som startades av Hushållningssällskapet i Norrbotten där syftet var att stödja små handelsträdgårdar i länet genom att ge förutsättningar för dessa att starta egen produktion av några växter, örträskrosen är en av de växter som ingår i det projektet.

En av mina favorit handelsträdgårdar, Astrant plant i Norrfjärden utanför Piteå är med i projektet, och gårdagens besök där innebar lycka då jag köpte mig en egen örträskros.
Hos Astrant plant hade rosen namnet 'Örteliusrosen'

Örteliusrosen tillsammans med en 'Therese Bugnet' och ett rotskott av en Havtornsbuske med ursprung från Virtyssland.

Örträskrosen blir ungefär två meter hög och sprider sig kraftigt med rotskott, så den kan inte få en plats i någon av rabatterna, utan ska få växa mer fritt.

När den sedan tagit fart kanske även vi kan sprida denna ros vidare till andra trädgårdar genom att ge bort små rotskott.

Ha en toppendag, nu ska jag gå ut och plantera gårdagens nya växter.

Hos norska bloggen Moseplassen kan man nu lägga in sin egen favoritros, jag har lagt in örträskrosen, vilken är din favoritros?

Brunkebergstorg

Jag passerade en av de mest anonyma platser som finns mitt i Stockholm.
Brunkebergstorg..

Platsen påminner nu mer om en park än ett torg, då stora pilträd inramar en fontän.

Trots att det bara är ett stenkast bort till Sergelstorg så var här ovanligt lugnt och stilla, med tanke på att det är mitt i city.
Här är det skönt att sitta ned och vila benen när man springer runt bland olika butiker i området.

En gång för länge sedan så var detta Stockholms hjärta, här var Norrmalms medelpunkt.
Nu är det inte längre så. Nu är det mer som en slags bakgård till staden runt omkring, Gallerian, Drottninggatan och Sergelstorg.

Dessutom finns här stadens fulaste plats, baksidan av Kulturhuset.

Inget att visa upp för turister precis...

Ett vackert träd gör platsen mindre hemsk, men det räcker liksom inte för att skänka gatstumpen något större skönhetsvärde. Bakom trädet syns gångvägen till Sergelstorg.

Vid torgets södra spets finns faktiskt ett gammalt hus kvar som en rest från Klara, den gamla stadsdel som fanns där förut.

Vackert vid Brunkebergstorg.

Många gillar Södermalm bäst, men på något sätt så är det kvarteren runt Sergelstorg som jag föredrar då jag besöker Stockholm.
Kanske för att de är den totala motsatsen till den by där jag själv bor.
Här känns pulsen och doften av storstad berusar mig.
Men att flytta och bo mitt i smeten, nej tack.
Jag har det bra i 'byn bortom glesbygden' som min frus systerson beskriver vår by.

Ändå måste jag erkänna att jag längtar tillbaka till Stockholm när jag ser dessa bilder.
Ha en härlig dag!

Favorit i juli.

Valet av trädgårdens favorit denna månad är enkel, det blir:

Krollilja.

Kanske det dessutom är de vita krolliljorna som är mina absoluta favoriter.

Krolliljornas blommor är kanske som vackrast just när de slår ut...

Krolliljorna reser sig högt över de andra växterna i rabatterna.

Vi har även en rosa krollilja, Lilium martagon,

och en som är så mörk röd att den uppfattas som svart, 

... men den svarta varianten har inte hunnit lika långt som de övriga, än dansar dess knoppar vid sidan av vår  

fyllda stormhattsranunkel.

För att se andra bloggares favoritväxter, kolla in denna länksamling  hos Anna Vattenkanna.

Smörblomma och Revsmörblomma

Ranunculus repens.

Vid midsommartid färgas en äng vid vårt hus gul av de blommande smörblommor som finns där.
Det är den vanliga smörblomman Ranunculus acris och den liknande revsmörblomman  Ranunculus repens som växer där. 
Revsmörblomma är inte kul att få in i rabatterna då den sprider sig snabbt med rotskott, ungefär som kvickrot.
Den är dessutom svår att rensa bort från rabatter.

De båda smörblommorna trivs där jorden är fuktig.
Trots att de nog är att räkna som ett slags ogräs så är de ändå vackra när de blommar där på ängen.

Vår dotter är lycklig då ängen färgas gul av smörblommor och plockar fina buketter.

Nu är ängen grön och fin, men jag ville bara visa dessa bilder, trots att de hunnit bli lite gamla...
Ha en härlig sommardag!

Ängsull

Kanske är dessa bilder av ängsull i skenet av kvällssolen några av mina favoritbilder.
Just innan solen gick ned så fångades ljuset i den vita 'ullen'.

Jag vet inte om just ängsull är det rätta namnet, kanske detta är kärrull som växer i fuktiga diken här i området.
Men det kanske inte spelar någon roll att jag inte vet det korrekta namnet, de är vackra ändå.

Ha en toppenfin dag!