Krysantemum

Chrysanthemum morifolium

Jag är en sådan person som har svårt att kasta krukväxter som blommat över, eller som egentligen står bortom all räddning. Finns det liv så finns det hopp.
Det gäller för de flesta växter, utom för Krysantemum.

Denna slit-och-släng blomma har bara ett kort liv här hos oss från det att den kommer hit från butiken.
Här görs nu längre inga fruktlösa försök till räddning och om-blomning när den börjar vissna, det är helt enkelt inte lönt mödan att lägga ned arbete på en växt som denna.

Allt arbete med att hålla plantan vid liv någon längre tid är fruktlöst då vi inte kan erbjuda krysantemum det som den vill ha för att trivas.
En temperatur på 16º C och lagom luftfuktighet.
Det är helt enkelt för varmt inomhus för denna växt och även för torrt.
Att vräka på med vattenkannan är inte heller bra utan det fortskyndar bara det sakta döende som påbörjas när man köper blomman i butiken.

Följande problem brukar förr eller senare alltid drabba våra krysantemum:

Blad och stjälkar vissnar = plantan står för varmt.
Blomknoppar torkar ut = jorden i krukan är för torr.
Bladen gulnar = för fuktig jord.
Blommorna ruttnar = blommorna har duschats.
Bladen mörknar och blir svarta = plantan står för kallt (utomhus om sommaren här i Norrbotten)
Spindelväv som snabbt sprider sig över plantan = spinn. Oundvikligt då plantan blir sjuk av de missförhållanden den tvingas utstå som krukväxt inomhus.

Trots allt ovanstående så köper ändå min fru hem Krysantemum ibland. Hon gillar den.
Just nu har vi en gul sådan som likt ett fyrverkeri lyser upp några dagar av längtan till vår och värme.
De gula blommorna får bli en tröst då våren dröjer, en vitaminchock för min längtan efter vårens första blomma.

Nu får vår krysantemum även lysa upp här på bloggen.
Gul och grann en påskdag som denna då ingenting blommar i vår trädgård.
En tillfällig blomning som får sprida lite glädje så länge den pågår.

GLAD PÅSK!

Påskliljorna här i vår trädgård har än långt till blomning, det är tur att det finns blommande påskliljor att köpa i butiker, för annars hade vi haft en påsk utan påskliljor.
Det är synd att blomningen bara varar några dagar inomhus, och man får passa med vattenkannan för de är mycket känsliga mot torka.

På dagarna skulle de trivas bra utomhus, men de kalla nätterna skulle bli mer än de tål.
Jag har även köpt några krukodlade påskliljor som ännu bara står i knopp, de plockar jag fram från matkällaren när de kan stå utomhus i maj någon gång.


Hoppas ni alla har en toppenfin påskhelg.
Här i Brännberg skiner solen från en molnfri himmel och vi njuter i det härliga vädret.

Glad påsk!

Din trädgård

Bokförlaget Bonnier Alba AB, Stockholm 1996

Blommig fredag - säkert kort

En klassiker i bokhyllan, och ett 'säkert kort' när jag söker information och inspiration är boken:
Din trädgård av Karin Berglund.
Det har nu gått många år sedan vi köpte den här boken, det var min fru som skaffade den när den kom ut till handeln, då det ju då nästan bara var hon som var intresserad av blommor och sånt.
Jag tror att hon gav den till mig en gång.
Den här boken var vår andra trädgårdsbok och den som väckte mitt trädgårdsintresse på riktigt.

Karin Berglund visar växter som jag aldrig tidigare hade ens hört talas om, och vackra fotografier väckte min samlarinstinkt och ha-begär.
Underbara berättelser om de olika växternas historia överträffar varandra, jag läste här för första gången om Kungsliljan då den hittades i en ödslig dal någonstans i nordvästra Kina.
Jag drömde mig bort till den dalen och försökte föreställa mig den platsen fylld av tiotusentals blommande kungsliljor. Sedan dess har jag arbetat med att få en sådan att växa i vår trädgård, men det är inte så lätt som jag trodde. Jag hoppas det senaste försöket klarar sin första vinter här, denna gång på en väl-dränerad plats med grus och kalk.

Många av bokens beskrivna växter klarar sig inte i vår kalla växtzon, men ibland har jag ändå snubblat över sådana veklingar i traktens handelsträdgårdar och blomsteraffärer, ofta till starkt reducerat pris framåt höstkanten.
De växterna odlar jag i kruka under några års tid tills de blir för stora.
Då får de flytta ut i trädgården för att klara sig bäst de vill.

Detta mästerverk till trädgårdsbok är inget man lätt recenserar i ett litet inlägg som detta, men kanske ni ändå förstår att det är en av mina absoluta favorit trädgårdsböcker.
Den går att läsa och uppleva om och om igen.

Utlottning.

För en tid sedan så fyndade jag ännu en sådan bok på loppis för det underbara priset av tio kronor!
Men den behöver ju inte vi, för vi har ju redan en.
Kanske du redan har denna kanske Sveriges vanligaste trädgårdsbok, om inte kanske du vill ha denna?
Skriv i sådana fall en kommentar här under, eller mejla mig så drar jag en vinnare bland de som är intresserade.

Denna utlottning är endast öppen för er som bor i Sverige (pga. portokostnad)
Jag drar en vinnare vid nästa veckas 'Blommig fredag' (5 april 2013)

En bok blev min tolkning av ett säkert kort, för att läsa hur andra tolkat veckans tema så kan du besöka fina bloggen Bland rosor och bladlöss.

GLAD PÅSK!

Nummer 2 ute nu.

Nu har nya numret av tidskriften Trädgård Norr kommit.

Här kan man läsa om Ann-Marie och Sven-Erik Bergströms trädgård i Masugnsbyn som strålar av odlarglädje trots det nordliga läget.

De berättar om sin trädgård, om glädje och mödor samt om vissa bakslag orsakade av älgar.

Efter att ha sett bilder därifrån och läst om hur de gör för att lyckas så får jag nytt mod att själv odla grödor jag inte trodde var möjliga att odla här i norr.

Vidare visas vackra syrener i en annan trädgård som för tankarna till en blomstrande trädgård långt i söder.

Ett annat reportage visar hur du bygger upphöjda bäddar att odla på, något som gör det möjligt att odla i en trädgård med svår mark som bergshällar eller med vattensjuk mark.

Här får man lära viktiga grunder för att den upphöjda bädden skall bli så bra som möjligt.

Andra växter vill ha det fuktigt för att trivas bäst, och för att få dessa att trivas så ges även tips och råd om hur man bygger en våtbädd.

Vackra bilder från Bengt och Marianne Wennstigs trädgård i Hortlax visar odling i våtbädd.

Ulrika Bohman berättar sedan om hur du gör för att testa jorden i din trädgård, en god jord är liksom grunden för en lyckad odling. 

Trädgård Norr var med på en föreläsning som STA, sällskapet Trädgårdsamatörerna ordnade i Piteå.

Även i detta nummer har jag förmånen att få skriva en krönika som denna gång blev en nyårshälsning, för det är ju så att det nya året börjar nu, trädgårdsåret 2013.

Gott Nytt År!

Gott Nytt År!

 

Kanske någon av er undrar om jag inte är en aning sen med mitt nyårsfirande, och visst almanackans nyår har ju passerat för ungefär tre månader sedan, men det är nu som jag firar nytt år.

För det är ju nu som trädgårdens nyår börjar.

 

Hos oss inleds det nya trädgårdsåret med frösådd av sommarblommor och genom att hämta upp våra pelargon och fuchior från vinterförvaringen.

Jag måste erkänna att jag i år redan tjuvstartat trädgårdsåret med frösådd av perenner .

Efter goda råd om frösådd av perenner från trädgårdsvänner så vågade jag mig på att så perenner. Den frösådden har ännu sin vintervila under snön, för de fröna kan bara börja växa efter en köldperiod.

Men förutom den frösådden så har ju inget hänt som rör odlandet, förrän nu då säsongen börjar för alla oss med ett intresse för trädgård.

Att se de till synes livlösa kvistarna på min frus fuchior åter grönska sedan de fått ljus och värme är ett vårens underverk.

År för år sker detta mirakel. De grönskar, fulla av livskraft.

 

Trädgårdsårets långa nyårsfest startar på riktigt när vårt växthus öppnas för säsongen, att kliva in i ett varmt växthus när trädgården ännu ligger under snön är som att kliva in till en annan del av världen.

En värld där värme och sommardoft finns som en motsats till naturen runt vår trädgård som ännu plågas av Kung Bores diktatoriska välde.

Men till sist så måste vintern även släppa sitt grepp om vår del av landet och värmen från växthuset gör att snön som finns närmast glasväggarna töar.

Jag brukar gå ett varv runt växthuset och känna barmarken under mina skor för att fira vinterns tillbakadragande.

 

Helt plötsligt är snön borta från vår trädgård så pass att jag kan gå min första runda genom trädgården, en promenad som varje gång är lustfylld och ny.

Det är som att återupptäcka den egna trädgården igen efter att den varit försvunnen under snön hela vintern.

När ännu våren bara bjuder på en färgpalett mellan brunt och grått så lyser de första vårblommorna med färger som kittlar mitt estetiska sinne.

Nyårsfestens finaste gäster heter krokus, ungersk blåsippa och julros.

Även de inplanterade tussilago vi har får mig på gott humör, de strålar som små solar, och den långa festen avslutas med att kungsängsliljans klockor ringer in det nya året ovanför en bädd av vitsippor.

Sedan nalkas försommaren och naturen färgas grön igen.

 

Men ännu står firandet av trädgårdens nyår för dörren, och jag skall förbereda en start av vårt växthus för att vara redo för en hejdundrande nyårsfest som får Kung Bore att fly härifrån under flera månaders tid.

 

Gott Nytt År på er alla, för det är nu som det börjar, trädgårdsåret 2013.

Läs mer om Trädgård Norr här!

Jakten på vårtecken.

Det har ju varit vårdagjämning och då börjar man att hoppas på våren.
Men än är det vinter kvar här, snön ligger ännu djup över hela trädgården och det var riktigt kallt tidigt i morse. -21º C.

Men den allt tidigare soluppgången måste väl ändå vara ett vårtecken, när solens första strålar når vår trädgård blir det ett vackert sken på snön.

Vår is-staty har fått känna på vårens milda vindar, och att den ännu finns kvar får vi tacka de kalla nätterna för.

Ett riktigt vår-vinter tecken är ändå det framtinade gräs som syns vid vår snötäckta infart.
Än lär det bruna fjolårsgräset hinna snöa över många gånger innan den riktiga våren är här med värme och blommor.

För att se lite tydligare vårtecken från resten av landet, kolla in listan för vårteckensutmaningen som finns hos bloggen Det grå huset på kullen.

Mars favorit

Den av trädgårdens växter som får favorit-status denna månad är gultuja 'Sunkist'.
När hela trädgården är täckt av snö så blir urvalet av växter att gilla rätt begränsat, men denna gul-gröna tuja lyser upp i den annars så färglösa mars-trädgården, speciellt när eftermiddagssolen når till dess grenar.

Jag planterade denna tuja på tok för nära huset en gång då jag sökte en skuggig plats för att den skulle slippa vårsolens uttorkande strålar.
Denna tuja skulle ju inte vara riktigt härdig för vårt klimat, så jag trodde den på sin höjd skulle bli lika hög som snötäcket är djupt, men där hade jag fel.

Gultujan är nu lika hög som mig själv, och vi har ett snart ett träd inpå huset.
Kanske inte så bra?
Men vad göra nu? Kan den stå kvar så nära huset, och i sådana fall, hur hög kommer den att bli?
Om jag sågar ned den, kommer den då att börja växa från roten igen?
Jag har ju ingen riktig erfarenhet av hur man gör med en 'exot' som tuja.

Helst av allt vill jag ha den kvar då jag gissar att tujor i vår växtzon är lika ovanliga som vad fikonträd är i Skåne. En besvärlig risig klematis som syns nere till höger måste också göras något åt.

Hos fina bloggen Anna Vattenkannas trädgårdsblogg finns en länksamling där andra bloggare delar med sig om trädgårdens favorit just nu.

Earth Hour

Ikväll släckte vi alla lampor för 'Earth hour' även det annars alltid upplysta växthuset släcktes.
Vi tände några stearinljus inne och ute.

Månens sken gjorde den mörka timmen något ljusare.

Borstnejlika

Dianthus barbatus

En borstnejlika i skogens dunkel där förr en villa fanns.

Blommig fredag - drömmar kan slå in!

Min fru älskar blommor, speciellt blommor med historia, just de blommor som räknas att höra till de lite mer gammeldags trädgårdsväxterna.
En sådan är borstnejlika.

Min fru minns sin mormors trädgård som var fylld med 'mormors-växter' där det alltid fanns vackra blommor att njuta av under sommaren.
Där fanns även borstnejlika.

När vi flyttade hit så började hon att förvandla en gräsmatte-trädgård till en blomster-trädgård. Hon fick mig att anlägga rabatter och trädgårdsland som hon fyllde med bland annat sideneterneller, blåklint, ringblomma och borstnejlika.
Hon lärde mig tidigt att borstnejlikor blommar andra året efter sådd, så därför sådde hon alltid nya för att säkerställa framtida blomning.
Lite förvånad var jag över att det ändå växte kvar borstnejlikor på de platser där de borde ha dött ut efter de blommat. Trots det så blommade de där ändå.

Borstnejlikan från Svanåmyrens glömda trädgård.

Vid en av de övergivna trädgårdarna vid Svanåmyren någon kilometer härifrån så fann vi en ljusrosa borstnejlika. Den växte på en plats där det en gång funnits en rabatt, på södersidan av det hus som förut fanns där, för en sådär 60 år sedan.
Lite förvånad var vi över att denna växt fanns kvar på en plats som naturen börjat ta tillbaka, då borstnejlika bara skulle vara tvåårig,
Vi flyttade en del av den till vår trädgård, och hos oss har den nu blommat sedan dess, i snart 20 år.

Eftersom borstnejlikor fröar av sig så lätt och stannar kvar på platsen trots att växten bara är tvåårig, så märker jag detta inlägg med 'perenner' istället för det kanske mer korrekta ordet bienn.
Inga andra blommor från den gruppen trivs här i vår nordliga trädgård.
Vi har varken stockros eller fingerborgsblomma trots många försök.

Borstnejlika har används som trädgårdsväxt under lång tid, växten har sitt ursprung långt från vår trädgård,
läs mer om det här.

Den översta bilden visar en borstnejlika som ännu finns kvar vid en annan övergiven trädgård.
Där förut villan i skogen fanns återstår nu bara de trädgårdsväxter som inte förstördes då den gamla villan revs med grävskopa för snart ett år sedan.
När jag upptäckte att den gamla fallfärdiga villan var borta och med den även vackra grindstolpar och röda liljor så satte jag mig ned på huk och tyckte det var tråkigt att en epok var slut.
De vackra borstnejlikor som ännu blommade fick mig på bättre humör.
Kanske en del av denna borstnejlika får flytta till vår trädgård någon gång, växter med speciell historik är intressanta just därför.

Bilden under visar de borstnejlikor min fru alltid har i vårt trädgårdsland.
Varje år när hennes borstnejlikor blommar så kanske de får henne att minnas sin barndoms trädgård hos sin mormor.
Även att hon som liten redan då drömde om en egen trädgård med blommor, och att hon som vuxen förverkligade sin dröm här tillsammans med mig.

Idag fyller hon år och jag tycker att det passar bra med just borstnejlika här på bloggen en dag som denna.

Om du vill läsa om andra små och stora drömmar som besannats så kan du hitta dem hos Helena med fina bloggen Bland rosor och bladlöss.

Vårdagjämning

Dagens första solstråle fångas av en glasprydnad som hänger under en gren.
På något sätt så känns det ändå lite hoppfullt mitt i allt det vita.

Men än är det vinter kvar i vår trädgård och att det råkar vara vårdagjämning märks inte så tydligt.
Nu på morgonen är det 13 minusgrader så snön kan komma att bli kvar här i mer än en månad till.

Därborta står växthuset som ännu ruvar i sin vintervila.
Så länge det är så här kallt om natten så får vintervilan pågå.
Men nu är det ju vårdagjämning, och en förhoppningsvis härlig vår står för dörren, även om det ännu är lite vinter kvar...

För att jämföra hur våren drar fram över landet så är jag nu med i
 vårtecken utmaningen 2013 hos bloggen Grå huset på kullen.

Vackra islyktor.

Än är det vinter kvar och det lär dröja minst 5 - 6 veckor innan vårens första blomma är här, så varför då inte njuta lite av det som vintern ännu har att erbjuda.
Vackra islyktor håller bra i kylan och är lätta att göra själv.

För en tid sedan såg jag vackra islyktor hos Norges största trädgårdsblogg Moseplassen.
Jag blev så inspirerad av de vackra islyktorna att jag provade göra några själv.

Det var inte så svårt, hur man gör ser du enklast på denna film hos Moseplassen.

Det som jag kände mig lite osäker på var hur länge de vattenfyllda ballongerna skulle frysa till ute i kylan.
Det tog många timmar när det under dagtid bara var 10 minusgrader, men när temperaturen föll om kvällen så var de strax färdiga.
Den tredje islyktan lät jag frysa in på kvällen då det blivit kallare än 20 minusgrader.
Den var färdig efter bara några timmar.

Om du bor i ett mildare klimat än i Norrbotten (med naturlig frys utomhus) så kan du låta frysa in ballongerna i frysen istället.
Skulle du glömma dessa så de fryser helt genom till isklot så kan du ju alltid göra en mobil av dessa istället.
Men en liten risk-varning utfärdas för att använda frysen, då en av våra ballongerna plötsligt sprack utomhus. Det skulle ju vara trist att få frysen full av vatten...

Det var den runda formen som fick mig att älska dessa lyktor av is.
De är även fina att se på i dagsljus.
När solen lyser genom dem är de riktigt fina.

Ha en riktigt toppenfin dag!

Kabbleka

 Kabbeleka - Caltha palustris

Blommig fredag - vatten.

Här i trakten är det speciellt kabblekan jag tänker på när jag tänker på blommor och dagens tema vatten.
Så en blommig fredag med vatten som tema får visa en av vårens glädjespridare i naturen häromkring.

I vår trädgård finns tyvärr inget vatten som är att tala om, men en liten å rinner genom byn där vi bor.
Aleån eller Alån som den kallas för på kartor.
Det var just en av forsarna som fick folk att slå ned bopålarna här i skogslandet ungefär 1840.
Där vid den forsen, växer kabblekor om våren.
Då är det fler plantor som blommar, men bilderna här bredvid är ifrån början av juni månad, då hittade jag en planta som ännu blommade.

Kabblekan (som jag trodde stavades kabbeleka, jag kallar växten så) är en växt som kräver vatten för att trivas, jag köpte en dubbel variant till vår trädgård i höstas så vi får se hur den överlever utan allt vatten.
Hoppas det går bra ändå, annars kanske jag får plantera in den där vid ån istället om den tycks tyna bort..

Bilderna här under är fotograferade på Mors dag för ganska många år sedan då vi besökte Rosfors några mil härifrån.
Där blommade då gula kabblekor i mängder vid Rosån.
Där fanns förr ett järnbruk, herrgården finns ännu kvar där det nu finns en restaurang.
För många är det en tradition att bjuda mor på middag där när det är Mors dag, och det gjorde också vi för några år sedan. Bra på alla sätt, men lite dyrt.

När vi tittat färdigt på blommor och vatten gick vi vidare till restaurangen och firade Mor med middag...

För att läsa om hur andra bloggar tolkar dagens tema, besök Helena med fina bloggen:

Blandrosor och bladlöss

Alm

Ulmus glabra

Att odla träd av det ädla slaget i vårt kalla klimat måste ses som en utmaning.
Här har ädelträdens nordgräns passerats med många mil, och de överlever nätt och jämnt.
Alm Ulmus glabra är inget undantag, även om just det ädla trädslaget räknas som allra mest härdigt av dessa.

Att alm tål kyla bäst av de ädla trädslagen gör att man har hittat vildväxande alm på sydsluttningar av berg på några ställen i norr, de nordligaste är vid Vilhelmina, vid Storuman och kanske även utanför Arjeplog.
På dessa gynnsamma växtplatser har almen blivit kvar trots att klimatet blivit kallare sedan de var vanligt förekommande även i norr.
Kanske är dessa små förekomster av alm här i norr en kvarleva från den värmeperiod som var efter istiden?

En alm i Brännberg.

De ädla trädslag som jag planterat in i vår trädgård är Alm, Ask, Ek, Bok, Lind, Lönn, Fågelbär och Hassel.
Bok, Fågelbär och Hassel dog redan den första vintern, de övriga finns kvar men växer väldigt sakta.

De små almar som nu växer i vår trädgård är resultatet av en egen frösådd av frön som jag plockade i Sundsvall en gång.
Det såg nästan ut som om det snöat av damm på en gata vid kyrkan inne i stan, jag plockade upp lite "damm" och sådde det sedan i krukor när jag kom hem. Det har nu vuxit till små träd.
Jag hade då ingen aning om vad det var som börjat växa, men är nu ganska säker på att det är plantor av alm som växer här.

Sundsvall, Storgatan tidigt en söndagsmorgon.

Sundsvall är en av de vackraste städer jag besökt. Nästan hela centrum består av gamla byggnader med tinnar och torn.
När den nya staden byggdes upp efter branden 1888 så ansåg man sin stad lite finare än de andra städerna längst norrlandskusten, fullt mätbar med andra europeiska städer.
Det nya Sundsvall byggdes med stenhus till skillnad mot andra städer i området som då nästan uteslutande bestod av låga trähus. Då sa man om Sundsvall att det är den sista staden om man kommer från söder, och den första staden om man kommer från norr.

Härifrån har vi 60 mil till Sundsvall.
En lång väg till stan.
Det blir tyvärr alltför sällan som jag besöker denna vackra stad.
Men varje gång jag ser någon av de små almarna i trädgården som härstammar därifrån så tänder de en längtan inom mig.
En längtan tillbaka till Sundsvall.

Svart kalla

Zantedeshia

Det var 'kärlek vid första ögonkastet' eller kanske det bara var samlarinstinkten som slog till.
De svarta trattformade bladen runt blomkolvarna hos denna kalla gjorde att jag föll handlöst (bildligt talat) att det också fanns kallor i andra färger brydde jag mig inte om, det var den svarta jag ville ha.
Jag fotograferar på lite olika sätt för att få den svarta färgen att bli så bra som möjligt och med blixten på så blev den nästan svart som sammet.

Här på bloggen har det den senaste tiden varit mycket snö och is, så det är dags för en växt från andra breddgrader än vår att få utrymme i ett inlägg.
Men den vita snön blir fin som bakgrund till de mörka blommorna.

Kalla Zantedeshia har vi som krukväxt här hos oss, den räknas som knappt frost-tålig, så våra natt-temperaturer på -27º C skulle vara en helvetes-tillvaro för den.
Växten har sitt ursprung i södra Afrika men kan i vårt klimat stå utomhus om sommaren.
Med sina mörka blad så skänker den en exotisk känsla till vårt hem som få andra krukväxter gör.
Jag hoppas vi klarar att hålla den vid liv, för den skall tydligen vara känslig för torka, vissa arter föredrar att nästan ständigt stå i vattensjuk jord.
Skötselråd hittar du här.

Efter att ha läst dessa så oroar jag mig nu än mer att detta ändå bara blir en tillfällig gäst i vårt hem, den kräver tydligen en viloperiod efter att den blommat och laddats med växt-näring under en lång tid.

Jag fortsatte att fotografera, men nu i mörker och det blev också rätt så bra.
Nu framträder en lila nyans.

När jag slog av blixten så blev den svarta färgen mer röd än svart (?) men nu blev skärpan sämre.

Dolda av de mörka hölstren skymtar dess blomkolvar som på nära håll ser ut så här: