torsdag 29 november 2012

Piplök

Allium fistulosum

I kanten av trädgårdslandet växer en planta Piplök Allium fistulosum som är en av mina favoriter.
Jämfört med andra allium-växter så är plantan kraftig, och blommar fint med ganska små blommor på grova stjälkar. Det påminner om en stor gräslök med ljusa blommor.


(Sommarbilder)

Stjälkarna är ihåliga och är fina att använda till sallader, då de ger god smak och är dekorativa för det blir fina gröna ringar när man skär den. Smaken påminner om purjolök och gräslök.


Vår planta är några år gammal, men har inte än spridit sig med frö, trots att den producerar ganska stora mängder frö. I år har jag plockat in frön för att så till våren, kanske kan de då gro bättre än de som lämnas kvar utomhus?

Men varför kallas den för just Piplök? Jag har själv ingen aning, är det någon av er som vet varför?


söndag 25 november 2012

Vitblära, Rödblära och vit Rödblära

Silene latifolia 'alba'
Vitblära

Kanske räknas detta som ogräs hemma hos er, men hos oss är de så pass ovanliga att en liten planta fått flytta in i trädgården. Vitbläran (Silene latifolia)  har fått en väldränerad plats i en rabatt då den ska föredra en torr plats att växa på.
Kanske är jag galen som planterar in en sådan växt i rabatten, men blommorna är vita så de kommer att passa bra i vår rabatt med många andra vita blommor.
Vitblära räknas ibland bara som ettårig, och ibland som tvåårig (bienn) så jag är osäker om den alls kommer tillbaka nästa sommar.
Jag har för mig att det är skillnad mellan han-och honplantor, jag hoppas den planta jag har bär på frö som kan gro till våren.


Här är en planta som är vildväxande.
Här i Norrbotten är vitbläran en relativt sällsynt gäst som bara finns på några få platser i länets södra del.
Vitblära är annars en vanlig växt i större delen av Europa, men här i norr är det väl på gränsen till för kyligt för att  denna växt ska trivas.



Rödblära

    
Rödblära Silene dioca finns det däremot gott om runt vår trädgård, och de gör ofta försök att slå rot i våra rabatter.
Jag har aldrig gillat namnet Rödblära då jag tycker att blommorna är mer rosa än röda, även om de anses som röd-violetta så tycker jag att ordet röd passar dåligt i växtens namn.
Då gillar jag bättre namnet Skogslyst, men här i norr har jag aldrig hört det namnet användas om denna växt.

Silene dioica

Och nog är rödbläran vacker även den, trots att jag rensar bort dessa ur rabatten så är de ju ganska fina.
Vid ett fuktigt dike några få meter från vår trädgård växer de rödbläror jag visar här.
Här blommar de mitt på sommaren.
Till skillnad från den för oss sällsynta vitbläran så växer rödblära nästan överallt i vårt län.




Vit rödblära

Mitt bland alla röd-violett blommande rödbläror (Silene diocia) fanns den, en rödblära med vita blommor.
Jag som älskar vita blommor blev genast stormförtjust i denna enkla men för mig ovanliga växt.
Aldrig förut hade jag sett en rödblära med vita blommor. För vad kan det annars vara?
Till skillnad från vitbläran (Silene latifolia) så trivs rödblära med en fuktig växtplats, och det var på en sådan plats som jag fann denna skönhet.
Kan det vara en korsning mellan vit- och rödbläran eller är det som jag tror, en albino-variant av rödbläran?
Jag fylldes av lyckorus då naturen bjöd på en överraskning som denna.


Silene dioica 'alba' ?



Tänk att man ibland kan känna lycka i ett dike bland sly och snår...


fredag 23 november 2012

Lys upp november.

En lysande idé?

Blommig fredag - Ett tips.

Här kommer ett litet tips på hur man kan få tråk-november att glimma lite...

När mörkret bara växer ute i trädgården och kylan också blir svårare för var dag så kan man behöva något som lyser upp i  trädgården.





















Jag fick några fina lampor i present av min fru redan i augusti, och hade då inte riktigt klart för mig hur jag skulle använda dessa.
LED-lamporna går att ha under vatten i trädgårdsdammar om man önskar det, så de är garanterat vattentäta.

Nu har jag fäst dem under en stor björk som nu får lysas upp i höst- och vintermörkret.
För att inte lamporna sedan ska försvinna under vinterns snö så har jag fäst dem på pinnar.

Björkens vita stam syns nu väl i mörkret, och det annars så stora men anonyma trädet får en skulptural utstrålning.
Något som skänker liv i en annars öde och mörk trädgård.


Våra lampor kommer från Pondteam,  http://www.pondteam.com/
Där finns massor av olika lösningar för att lysa upp en trädgård vid både slott och koja.


Bloggvärlden lär vimla av spännande tips just nu.
Kolla in hela listan hos Helena med fina bloggen Bland rosor och bladlöss:

http://blandrosorochbladloss.blogspot.se/

http://www.blogger.com/comment.g?blogID=1298560229258624693&postID=7363645488730578319

onsdag 21 november 2012

Svanesången

Bokförlaget Stigfinnaren, Kalix
Bull Graphics, Halmstad 2010

Jag vill tipsa om en bok som visar på platser där folk förut bott, här visas gårdar som byggdes för länge sedan och som i de flesta fall övergavs vid tiden just efter andra världskriget.
Trots att det här inte är någon trädgårdsbok så tycker jag den passar in här bland mina boktips, med tanke på de öde och glömda trädgårdar vid Svanåmyren som finns någon kilometer från vårt hus, och som jag berättat om förut.

Boken berättar om platser lite mer norr och österut i vårt län, platser jag inte själv har besökt, men mentalt sett så är det inte så stor skillnad mellan dessa och de byar som finns här runt vår egen trädgård.

Hela boken är full av fantastiska berättelser om människors strävanden och livsöden, författaren Bosse Johansson har gjort ett gediget arbete med att samla in alla fotografier och berättelser från förr, berättelser som annars riskerar att falla i glömska när de gamla som minns, inte längre finns kvar bland oss.
Boken är poetisk och har vackra bilder som visar norrbottens glesbyggd från sin vackraste sida, även om man fylls av vemod när man ser människors mödosamma strävanden vissna ned och försvinna.

I boken finns även berättelser om jakt och fiske och ruskiga historier om olösta mord och avrättningar som skedde för länge sedan. När jag läste en stund så slogs jag av tanken att det saknades något vid de öde gårdar som visas i boken. Jag saknade se bilder på perenna växter som kan finnas kvar vid de gamla gårdsplatserna, men så när jag bläddrade vidare så visar författaren vackra brandliljor och smörbollar som ännu minner om trädgårdar som fanns på några av platserna förr.


Jag som nästan bor granne med Svanåmyren lockades förstås av bokens titel Svanesången.
Bokens namn kommer av myten om att knölsvanen lever sitt liv i stumhet för att brista ut i vacker sång just innan den dör.
Svanesång kan även betyda ett storslaget slut, Grand finale.
Ett vackert namn på en bok som handlar om en tid då landsbyggden blomstrade, för att sedan nästan dö.


Boken finns till salu hos Adlibris:
http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9163308436
Där kan du även provbläddra i en del av boken.

Men kanske den finns att låna på ditt närmaste bibliotek.
Om inte, fråga om de kan beställa hem den så att du kan låna den.
Trevlig läsning.

söndag 18 november 2012

November


Det är november och ute är det vinter.
November tycker jag är årets tråkigaste månad, det är mörkt och kallt och hela vintern ligger framför en.
En solig dag i början av månaden så gick jag ut och fotograferade, det blev ganska fina bilder med tanke på att det är en sådan tråkig årstid.
Snö är vackert på bild, men med snö så blir det kallare då solens värmande strålar reflekteras bort av den vita snön.




Snön som ligger på grenar och kvistar lyfter fram trädens former.
Trädgården är frusen, och de projekt jag ännu inte hunnit göra klara får nu vänta till våren.
( Med våren menar jag maj månad, snö och tjäle ligger kvar länge här i norr.)




Men mest är det mörkt denna årstid, men den vita snön gör att det känns ljusare ute.


November har svårt att bestämma sig, för när alla trodde att vintern var här så regnade nästan all snö bort.


...för att sedan komma tillbaka igen.


Men de senaste dagarnas regn har nu igen fått nästan all snö att försvinna.


Jag brukar klaga på vädret, min kompis Simon tycker det är lönlöst att klaga på vädret, man kan ju ändå inget göra åt det.
Men nu klagar jag inte. Ja visst är det grått och tråkigt, mörkt och blött av allt regn.
Men vi slipper kylan.
Jag hade kunnat ha detta väder hela vintern.

Jag kom på mig själv idag av att njuta av detta väder när andra klagade.
Men jag vet att jag får passa på att njuta, för när som helst kommer vintern tillbaka, och även kylan.
Det blir garanterat en vit jul här i år.
För det har det alltid varit här.

fredag 16 november 2012

Ljusglimtar i skogen.


Blommig fredag - Ljusglimtar.

Inte så långt från vår trädgård fanns det förr en liten by. Byn kallades för länge sedan för Svanåmyren men platsen är idag mer känd som Slyträsk. De flesta av husen försvann mellan 1950- och 1960 talet. Samhället förändrades och folk hade inte längre behov att bo på en plats som denna.

Ännu finns växter från de gamla trädgårdarna kvar, som små ljusglimtar i skogen lyser de perenna växterna i olika färger när de blommar om sommaren.

Trots att denna plats inte är längre bort än tre kilometer så är jag nästan aldrig där, men i augusti så åkte jag dit tillsammans med min kompis Mattias.
Jag åker ogärna själv till skogen då jag är nojig inför risken att möta en björn. Jag tror att om man har någon att prata med så hinner alla björnar höra en och springa därifrån.








Här syns jag själv bredvid en riktigt hög riddarsporre.
Trots mina 180 centimeter över marken så kände jag mig liten vid de höga perennerna.

Vid en av de gamla trädgårdarna blommade stormhattar och riddarsporrar i massor.
Kanske är de så här de vill växa för att trivas riktigt bra?







Längst bort i gläntan syntes ett tätt buskage, det var den stora slideplantan jag berättat om förut.
En liten del av buskaget fick flytta hem till vår egen trädgård, men min fru såg skeptisk ut när jag kom hem med den.



Jag längtar och drömmer om när den egna lilla slideplantan når denna dimension, men det lär väl dröja 50 år innan den blivit så stor som denna.

Det är ju från dessa övergivna och bortglömda trädgårdar som vi hämtade plantor då för mer än 20 år sedan då vi byggde upp vår egen trädgård.
De många perennerna som ännu finns kvar får en på bra humör då man går omkring där, som ljusglimtar från en annan tid lyser de ikapp med varandra.

I vår egen trädgård har vi knappt någon plats kvar för nya plantor, men den höga slidesväxten fick flytta till oss ändå. Om än en mycket liten del av denna jätte-planta.



En annan plats överraskade med en relativt stor ek i kanten av skogen, det är otroligt att den fått stå kvar och att den klarat det bistra klimatet.

Mot en husvägg blommade en gul blomma som jag inte vet namnet på.
Vi har sådana i vår trädgård med, men den är ändå okänd för mig.
Är det någon som vet växtens namn?




På en annan plats, där inget hus längre finns kvar så står en gammal dörr lutad mot ett träd.
Här har naturen tagit tillbaka trädgården, men i skogens dunkel blommade några aklejor.


Och en poppel minner om att här har funnits en trädgård.





Blekspirea och blåtry minner om en annan svunnen trädgård, de finns kvar trots att platsen nu skuggas av stora träd.



Blågull finns nästan i alla de gamla trädgårdarna, och på en av platserna kan man hitta borstnejlika.



Jag har förut visat bilder från en av de glömda trädgårdarna som vi kallade för "Rosgården", för där blommar enkla rosor under högsommaren.
Jag skrev något om att det hade varit intressant att veta mer om människorna som bodde där en gång, och strax efter fick jag ett mejl från en man med anknytning till denna insomnade by.
Han skrev så här:
"Hej

Nore Olofsson och hans syster bodde där.

Själv är jag född på ett kronotorp ca 700-800meter från Nores mot sjön Slyträsk

Den fastighten finns det kvar en gammal sommarstuga förfallen förstås.

Vår mormor hetta Hilma Blomqvist och morfar hette Leornard B
Min mamma och pappa Ruth och Halvar Lundkvist flyttade från Slyträsk 1955 till Brännberg där numera Tommy bor.
Själv heter jag Ulf Lundkvist bott i Piteå sen 1963
Är idag Ordförande i Piteåentreprenörerna
Har haft radioaffärer i Piteå, Luleå, Älvsbyn mm
Blev riktigt nostalgisk när jag hamnade på nåt om Slyträsk"


Att få ett mejl som detta till sig var också det en riktig ljusglimt.
De förut så anonyma glömda trädgårdarna får en historia även för mig.
Att sedan Ulf tipsar om att en bild av gården finns med i boken Svenska gods och gårdar från 1942 blir en till ljusglimt.
En ljusglimt från förr.



En brädhög är det enda som återstår av den sommarstuga som Ulf minns här ovan. Den lämnades kvar då den övriga gården revs och flyttades. Då för 20 år sedan fanns stugan kvar, men tidens tand är svår i den öde skogen.



Från denna plats utgår en stig som ska nå till den stora Svanåmyren några hundra meter bort. En gammal man som vuxit upp där bredvid berättade en gång om den stigen.
Eftersom jag aldrig hade varit på Svanåmyren i sommartid så styrde vi stegen ditåt.

På vissa ställen syntes stigen väl trots att ingen mer än älg och rådjur går här längre.

   

Vi nådde ut till myrmarkerna, men än var det kanske 200 meter kvar att gå innan vi var framme där myren öppnar sina vidder.

Vacker ängsull, hjortron och lappvide skvallrade om att vi närmade oss Svanåmyren.





Plötsligt blev det tvärstopp. Stora spår på marken fick mig att vända tillbaka trots att Mattias såg så lugn ut. Kanske är detta björnspår?
Vad kan det annars vara?
Jag som är så nervös för att möta en björn ville inte längre fortsätta mot myren.
Lite snopet kanske, men när jag samlat mod ska jag någon annan gång göra ett nytt försök att nå den stora myren. Hoppas Mattias följer med även då...




Det var solnedgång och solen lyste så fint på den gröna mossan. Jag stannade och fotograferade.
Jag tänker tillbaka på den vackra sommarkvällen.
De här bilderna blir en ljusglimt från sommaren nu när mörka och tråkiga november är här.

Om du vill läsa om andra ljusglimtar, så finns de samlade hos Helena med bloggen Bland rosor och bladlöss.:

http://blandrosorochbladloss.blogspot.se/