söndag 28 augusti 2011

Chirita

Chirita 'Kazu'
Det här är en krukväxt som härstammar från bergen i Asiens varmare delar.
Släktet Chirita har i stort sett samma krav som Sainpaulia, de vill torka upp något mellan vattningarna och de är lätta att föröka med bladsticklingar. Chirita blommar under sommarhalvåret med blommor som mer påminner om Streptocarpus än Saintpaulia, och vi upplever att Chirita är den växt av dessa som är lättast att lyckas med som krukväxt. Våra chiritaplantor har vi i ett fönster mot norr.

Chirita 'Aiko'
Två av de plantor vi har såg jag på en marknad som just rotade sticklingar. Bladens form lockade mig att köpa de två chirita plantor som fanns till salu då. Bladen ser ut som ett mellanting av saintpaulians- och streptocarpus blad.
Jag frågade lite om Chirita när jag köpte dessa men fick bara veta att de var lite ovanligare samlarväxter.
Det finns många olika sorter av Chirita, vi har tre av dessa.
Med tanke på att just de sorter jag visar här är så lätta att sköta så är det konstigt att de inte är vanligare i butikerna.

Chirita 'Tamiana'

Chirita 'Tamiana' som jag visar här ovan köpte jag i en Ica butik för två år sedan. När jag köpte den så var hela plantan full av blommor men sedan dess har den blommat sparsammare. Jag blev glad när jag såg att chiritan hittat ut till butikshyllorna men sedan dess har jag bara sett dessa krukväxter vid något enstaka tillfälle, och då är det just Chirita 'Tamiana' som funnits där.
Hur kan de komma sig att de inte är lika intressanta att odla kommersiellt som Saintpaulia och Kornettblomman, Streptocarpus?
Jag tycker att de är så fina.

Chirita 'Kazu' har långsmalare blad än de övriga.

lördag 27 augusti 2011

En sten fick färg...


En dag när det fortfarande var försommar så fick min fru en idé om att hon tillsammans med barnen skulle hämta en sten som de skulle måla på. Stenar finns det gott om här i närheten, de lyckades rulla in denna sten i trädgården en dag när jag var på jobbet, och när jag kom hem så var de så stolta och ville visa sitt nya mästerverk.
När jag klev ut ur bilen den dagen fick jag blunda och så ledde de mig fram till den målade stenen.
De använde utomhusfärg när de målade så att färgen skall sitta länge. Tyvärr så hade de alla även fått färg på sina kläder när skaparglädjen var som störst, men vad gjorde väl det.
De hade placerat den målade stenen framför en rabatt där den fortfarande står kvar.

Jag hade aldrig själv kommit på att måla på det här viset, kanske jag är lite för fyrkantig?
Det är lite Smurfhus över det hela och fortare än jag tror kanske vi har hela Smurfbyn i trädgården för de har berättat att de skall måla en ny sten varje år så det blir en hel by av små stenhus.
(Hilfe!)

Nu hade de dessutom en önskan att jag skulle publicera en bild av den målade stenen här på bloggen, de fick vänta väl länge, men se så, här är den.

Ha en fortsatt trevlig helg!



fredag 26 augusti 2011

Ny krönika.


Idag kommer nummer 4 av tidskriften Trädgård Norr.
Jag upptäckte denna tidskrift för första gången av en slump när jag passerade en butik i entréhallen vid Universitetssjukhuset i Umeå för två år sedan.
Jag blev så glad då jag såg att det fanns en liten trädgårdstidning för oss som odlar i landets kallare växtzoner, och jag blev prenumerant direkt.
Hur skulle jag då anat att jag nu skulle få skriva krönika i den tidskriften om sådant som upptar en stor del av mitt intresse, nämligen  trädgård och växter.
Att för andra gången fått skriva en krönika är något jag är tacksam över, det är kul.
Hoppas andra tycker det med.

Denna gång funderar jag lite över hösten, en årstid jag tycker är tung för nu närmar vi oss den tid som är den stora pausen i vår trädgårds teaterakt - vintern.
Om vintern tycker jag inte, men än är det ju fortfarande höst och vi har inte haft någon svår nattfrost än. Jag roar mig ibland ännu med att fylla våra rabatter med fådda och köpta växter.
För hösten innebär ju inte bara tunga och deppiga dagar, butikerna fylls med höstlök som frestar en trädgårdstok som jag själv. Det är tur att de flesta rabatterna är fyllda till bredden av växter, annars hade jag nog köpt ännu mera än vad jag nu gör.
Jag jobbar granne med en handelsträdgård som nu börjat sälja perenner, buskar och träd med 30% rabatt. Snart säljer de ut det som finns kvar för halva priset.
Jag har så svårt att låta bli att köpa något nytt i lignosväg när det säljs billigare än vanligt.
(Lignoser = växter med vedämne)

Det nya numret av Trädgård Norr som kommer idag innehåller förutom mitt kåserande även sådant som är till nytta med tips på härdiga växter att plantera.
Här kan man läsa om ormbunkar och vårlökar, torktåliga perenner, få tips om hur man fixar snygga planteringar, läsa om olika sorters björkar och få läsa ett reportage från en fin trädgård i Umeå.
Hela tidskriften är dessutom fylld av vackra bilder.
Om även du skulle bli sugen att prenumerera eller bara önska köpa provnummer så har jag länkat till Tidskriften Trädgård Norr i spalten nere till höger, så du kan kontakta dem själv.

Idag börjar dessutom Skördefest och miljödagar i Boden. Jag skall försöka hinna med ett snabbt besök där efter jobbet om några timmar. Förra året fyndade jag ett härdigt Buskkörsbär, Lettisk låg. Den sorten hade jag länge sökt. Skördemarknaden vid kyrkan i Boden börjar som sagt idag och pågår hela helgen.
Kanske vi syns där senare idag?
Ha en bra dag.

Här under är krönikan:

Höstens lidande och frestelser.

Min fru brukar säga att hösten är en sådan härlig tid på året men själv känner jag inte så.
För mig kommer hösten som ett abrupt slut på en tid av tillväxt och liv.
Hösten kommer snabbt till den nordliga breddgrad där vår trädgård finns och nattfrosten slår så skoningslöst till, oftast redan i andra halvan av augusti månad.
Något enstaka år väntar nattfrosten till september. I mitten av den månaden har löven fallit från de naturligt växande träden här och den grå och tråkiga hösten tar vid.
Jag deppar vid blotta tanken på det.

I visan Årstiderna lyder en av verserna;
”Juli, augusti och september härlig sommar är det då, men oktober och november och december äro grå.”
Hos mig i norrbottens kalla del är skillnaden mellan juli och september som natt och dag i trädgården. Någon ljuvlig sommar är svår att se i september då löven redan fallit, visan nämner vidare årets tre sista månader som grå. Hos mig i Brännberg är de oftast vita då snön nästan varje år kommer redan i oktober.
Vår höst i norr är mycket olik den i landets södra delar men försäljningen av vårblommande höstlök startar samtidigt i hela landet.
Det är väl lite märkligt. Jag skulle önska att höstlökar gick att köpa i våra butiker redan i mitten av augusti här längst i norr, då många lökar behöver en tid av varmt väder för att hinna få rötter innan kylan kommer.

Kungsängsliljan – Fritillaria meleagris tillhör de lökar som måste planteras tidigt om hösten så den kan etablera sig innan kylan slår till på allvar, de är betydligt känsligare att förvaras inomhus än andra lökar. Redan efter två veckor i den varma butiken har dessa lökar som regel torkat ihjäl.
Jag köper lökar av kungsängsliljor direkt jag ser att de kommit till butiken och försöker att plantera dem så snabbt som möjligt
Vissa år planterar jag några lökar av Kungsängslilja i krukor för att ha som gå-bort-presenter våren efteråt, som regel lyckas detta väldigt bra men vissa år vill de inte alls.
Kanske de redan hade torkat i butiken då? Det kan vara svårt att se på lökarna i förpackningen..
Kungsängsliljan, denna gracila lilla växt som snällt kommer tillbaka år för år i vår trädgård, förutsatt att den planteras i jord som inte blir snustorr mitt i sommaren, för då torkar de ihjäl. I vår trädgård har vi kungsängsliljor, påskliljor och Krokus som blommat i mer än 15 år, det har aldrig hänt med någon Tulpan..
De tulpanlökar jag har provat med här (och det är många) blommar i bästa fall bara året efter jag planterat lökarna.
Om alla de lökar jag planterat här i vår trädgård plötsligt skulle vakna till liv (men det är omöjligt) och blomma samtidigt varje vår så skulle vår trädgård likna en vacker park i Holland just då.
Jag har nu börjat betrakta tulpaner som ettåriga sommarblommor i vår trädgård, men ändå köper jag tulpanlök varje höst. Hur skulle jag kunna låta bli? Jag älskar tulpaner.

Jag bor på en plats i vårt land där det inte naturligt växer några vilda vårblommor. Här är jag uppvuxen och kommer ihåg att jag förundrades när jag för första gången såg riktiga vitsippor blomma vid en herrgård några mil hemifrån. Före det hade jag bara sett vitsippor av plast som några släktingar hade i en vas i hallen. När jag som vuxen såg de vita mattor av blommande vitsippor i skogar i landets södra delar, samt andra vårblommor som finns där så började jag samla på just vårblommande växter för att plantera hemma.
Jag fick även en släng av lökmani när jag upptäckte det utbud av vårblommande höstlök som redan då fanns i butikerna. Jag ville ha allt!
Det har gått många år sedan dess men även i år så kommer jag med stor sannolikhet att ha svårt för att motstå frestelsen att köpa hem flera förpackningar av höstlök, trots att det i rabatterna nu råder någon form av manhattansyndrom. Det är trångt och finns inte mycket plats för något nytt. Ändå köper jag mera, finns det hjälp att få?
Dessutom är hösten en tid då växter kan säljas billigt vid många handelsträdgårdar, kanske rent av till halva priset. Fler frestelser, som kommer att resultera i fler växter till vår trädgård. Om några år finns risk för att vår trädgård mest liknar en skog, för förvånansvärt många sorter av träd och buskar klarar att planteras sent om hösten, även i min nordliga växtzon.
Jag bor i byn Brännberg tre mil från Boden, här börjar växtzon 7.

Vad vore hösten utan tankar på vårblommor, hur skulle jag kunna uthärda en tid då naturen och trädgården går i vila eller dör om inte tankar på det nya skulle finnas.

Ha en bra höst alla ni, det blir snart vår igen.

tisdag 23 augusti 2011

Parasollblad

Astilboides tabularis
Jag tycker om stora växter i trädgården, gärna sådana med stora blad. De utgör en sådan kontrast mot de vilda växterna runt vår trädgård. Växter med stora blad ger vår trädgård en viss grad av exotisk känsla trots att vi bor så pass långt norrut.
Förut fanns det bara rabarber här hos oss som kunde erbjuda detta, (och de är ju knappast exotiska) så när jag såg att de sålde Parasollblad hos Hedströms handelsträdgård i Råbäcken utanför Boden, så köpte jag tre stycken utan att egentligen veta något alls om växten.
Jag hade inga stora förväntningar om hur de skulle övervintra hos oss i Norrbotten då jag inte sett Parasollblad i trädgårdar här förut.

Jag försökte hitta information på nätet för att kunna ge mina nya Parasollblad en växtplats där de skulle trivas. Jag fick läsa att om det blåser på dem så går de av, regn gör att de lägger sig ned och sol gör att de slokar och kanske vissnar.
Vad hade jag köpt för växt? Skulle den vara så svår och omöjlig?
Omöjligt var det däremot att hitta information om växten i den trädgårdslitteratur vi har, så jag planterade de tre plantorna på olika ställen som någorlunda kunde motsvara växtens påstådda krav.

Jag hade som sagt inte så höga förväntningar och blev glatt överaskad när jag såg att alla tre plantor i trädgården övervintrat fint.
Men nu har jag höga förväntningar på mina ännu så länge ganska små plantor.
Jag såg en stor planta Parasollblad i Torneå.
Jag trodde knappt mina ögon när jag såg hur stor och fin den var...

Arboretumparken, Torneå

Inte hade den skadats av regn, vind eller sol. Den blommade fint med gräddvita vippor.
Tänk när våra tre plantor blir så här stora och fina.
Häromdagen flyttade jag fram en av plantorna som stått ganska undanskymd, för en växt som denna behöver ju inte skämmas för sig direkt.
Parasollblad härstammar från Kinas nordöstra del.

söndag 21 augusti 2011

Björk

Betula pubecens
I vår trädgård finns 12 stora björkar och två halvstora. Jag tror det är björkar av sorten Glasbjörk,
Betula pubecens som växer här, men någon kan även vara av typ Vårtbjörk, Betula pendula. Jag är inte så duktig att skilja på dessa björkar.
Björkarna är jättarna i vår trädgård och de fanns på platsen när min farfar byggde vårt hus i slutet av 1920-talet, då var de förstås betydligt mindre.
De var många fler då, för min pappa fällde flera när trädgården utökades under 1980-talet, de skuggade och tog all näring från gräsmattan.
Att fälla sådana bjässar är inget man gör på en kafferast direkt.

Bilden här ovan visar löv från de olika sorterna av björkar som finns i vår trädgård.
Från höger; vanlig vildväxande björk, sedan Ornäsbjörk, och längst till höger Rödbladig björk från Finland.
Längst ned i bild finns det lilla lövet från Dvärgbjörk.
Förutom de stora glas- och vårtbjörkarna så växer den lilla dvärgbjörken också vild här i skogarna runt vårt hus.
Jag trodde att det utan problem skulle gå att plantera in nya sorters björkar här då de gamla såg ut att trivas så bra. Det skulle visa sig vara enklare sagt än gjort...

Betula pendula  f. dalecarlia
Ornäsbjörk,  Betula pendula  f. dalecarlia
Jag hade länge drömt om att få ha en ornäsbjörk i vår trädgård. De djupt flikade löven är så vackra.
Jag såg på TV om hur någon hittat den första Ornäsbjörken i Dalarna för länge sedan och att de lyckades ta sticklingar från den redan då, även om det inte varit lätt att föröka den så lyckades de ändå med den bedriften och det stora moderträdet föll några år senare av en storm.
Min faster bodde förut vid Brännbergs äldsta Ornäsbjörk och jag har flera år försökt att ta sticklingar från den på olika sätt och ympa in på vanliga små björkar. Jag lyckades aldrig få någon att överleva.
Jag hade svårt att ge upp detta försök då de lyckats för 200 år sedan.
Till sist gav jag upp alla försök att ta egna björksticklingar.
Jag köpte så en Ornäsbjörk, men den åt älgarna upp redan första hösten den fanns här och det var mer än den tålde.
Jag köpte en ny för snart två år sedan när de sålde buskar och träd för halva priset på handelsträdgården vid mitt jobb. Den har varit så fin till denna rekordvarma sommar här i Norrbotten. Den stackarn höll på att torka ihjäl, jag tror att jag lyckades rädda den i sista stund när jag upptäckte hur den torkade.
Den gamla ornäsbjörken som jag förut försökt att ta sticklingar från, föll så även den för en storm i början av juni månad i år. Annars så har just björkarna klarat försommarens svåra storm riktigt bra. Nästan hela skogen bredvid vårt hus föll för stormen. (Björkarna står fortfarande kvar där.) Vindarna slet i våra stora björkar men de stod pall.

Betula pubecens f. rubra
Finsk rödbladig björk Betula pubecens f. rubra
Bilden här ovan visar en Rödbladig björk i Finland i motljus. De är så de skall ses, de är som vackrast i motljus, annars så upplevs de väldigt mörka, nästan svarta.
Jag har även länge drömt om att få en sådan björk i vår trädgård och inte heller här har det varit problemfritt.
Bilden här under visar det som finns kvar efter det tredje försöket med denna rödbladiga björk.
Vintern som var så skadades många buskar och träd av sorkar som åt allt de såg. Jag har aldrig förut varit med om dess like och vår lilla Rödbladiga björk var svårt skadad. De lurkiga sorkarna hade bara ätit på denna björk, de vilda småbjörkarna bredvid hade de lämnat ifred.

Vår egen Rödbladiga björk.


Betula pubescens f. columnaris
Pelarbjörk, Betula pubescens f. columnaris
En pelarbjörk fyndade jag så till halva priset för två år sedan. Denna björk är en klon från Finland och den växer upp hög och smal. Ja det var det jag hade hoppats på.
Vår fina Pelarbjörk som klarat två vintrar utan problem, och som börjat växa så bra kom för några veckor sedan i vägen för min grannes slåtteraggregat. Han slog höet på ängen men kom för nära vår kära Pelarbjörk och jag är bara tacksam att det ändå återstår så pass mycket av den som det gör efter det.
Längst hela stammen var fullt av skrapsår sedan den vikit sig under slåttermaskinen. Nästan alla löv och grenar slogs av men stammen finns kvar. Jag har täckt över de otäcka skrapsåren med Sårbalsam. En blandning av kåda och lera. Jag hoppas att Pelarbjörken klarar denna pers.
Vår största Silverpil Salix sibirica, som jag planterat en bit ifrån försvann helt i slåttermaskinen.

Vår förra Pelarbjörk som jag planterat utanför trädgården kom även den i vägen för en slåttermaskin, men denna gång var det vägslänten som klipptes, lite för noga om ni frågar mig för hela min dröm om en björkallé försvann tillsammans med små silverpilar och vår första Pelarbjörk.
Stubben finns fortfarande kvar att beskåda...

Detta hade kunnat bli en fin Pelarbjörk...
Ni hade kanske blivit arga om något liknande hänt er, men samtidigt som jag blir upprörd då detta händer om och om igen av olika traktorförare, så är jag glad att de slår hö och håller öppet här runt vår trädgård.
Att muta in 30 centimeter utanför rönnhäcken visade sig vara ett misstag från min sida.

Betula nana
Dvärgbjörk, Betula nana
Den lilla dvärgbjörken klarade sommarens slåtter med blotta förskräckelsen. En meter från denna hade traktorn kört.
Dvärgbjörk växer vild i skogarna här bredvid, de väljer att växa på mycket fuktiga platser.
Jag tycker att de små löven är så fina och hoppas att den skall klara en inte fullt så blöt plats som de vilda växer på. Vår Dvärgbjörk är ny för i år, den köpte vi i Finland för en månad sedan.
Att flytta på en vildväxande Dvärgbjörk kan vara svårt då de trots sin ringa storlek i knä-höjd faktiskt kan bli 90 år. Därför köpte jag en istället för bemöda mig att flytta på en vildväxande.

Pappersbjörk,  Betula papyrifera
Jag har ingen bild på den Pappersbjörk vi förut hade här. Det var ett fint träd som jag försökte ge rätt förutsättningar för att klara vårt kalla klimat.
Pappersbjörk härstammar från Nordamerika så jag trodde den skulle klara ett liv i Brännberg.
Den första vintern klarade den fint, den grönskade liksom de övriga björkarna våren efteråt.
Men när andra hösten kom så ville den inte invintra. När de vildväxande björkarna gulnat och sedan fällt sina löv så stod Pappersbjörken där så grön och fin som om det ännu vore sommar.
Det var ett dåligt tecken.
När den andra våren kom så hade den svårt att komma igång att växa som den gjort året före, och vid midsommartid så gulnade plötsligt löven och föll av.
Sedan var den stendöd.

 


De stora björkar som finns i vår trädgård har alla fina vita stammar.


De stora björkarna tar mycket av vatten och näring av övriga växter. Björkarna tar sitt, de övriga får slåss om det lilla som blir kvar.
Kanske även jag skulle gallra hårt bland trädgårdens björkbestånd. Att ha vildväxande trädslag inne i trädgården känns knappast spännande, men det skulle bli kalt och tomt utan de stora björkarna en lång tid framöver om jag skulle låta fälla dem.
En av björkarna, ja den som står allra närmast vårt hus känner på sig att sommaren är slut redan nu och fäller varje år mängder av gula löv i augusti. Det är så tråkigt att få tidig höstkänsla i trädgården.
Det är en riktig surbjörk.
Jag kanske startar motorsågen ändå...

Just nu i vår trädgård.

lördag 20 augusti 2011

Nu blev jag glad!


Jag brukar klaga på att vårblommande höstlökar säljs för sent på säsongen hos oss här längst i norr.
Oftast brukar de inte komma in till butikerna förrän runt 10 september.
Det är nog så sent om man tänkt att plantera vissa lökar som är känsliga för uttorkning, de behöver snabbt komma i jorden och sedan få några veckor med varmt väder för att hinna få rötter innan kylan kommer.
Här snöar det ibland i slutet av september så lökar som måste hinna slå rot före vinterkylan kommer, måste i jorden redan nu i augusti.

Igår när jag besökte Blomsterlandets butik i Luleå så hade de redan höstlökar till salu.
Inte illa.
Jag köpte Kungsängslilja, Frittillaria meleagris och Sommarsnöklocka, Leocojum aestivum som jag planterat idag.
De båda sorterna mår inte alls bra av att ligga för många dagar i torr butiksmiljö.
Dessa lökar är ungefär att jämställa med en bukett tulpaner. När en sådan bukett vissnat så har känsliga lökar börjat ta skada av att förvaras för torrt. En vecka klarar de nog i butiksmiljö men sedan är det inte lika säkert att de är vid liv.


Extra glad blev jag när jag såg att kungsängsliljans lökar låg inpackade i fuktig jord. I butiken låg de skyddade i jorden men kom fram ur jorden under transporten hem.
Tack Lord Nelson för att ni paketerat dem så bra i år. Era lökar borde klara sig längre än vanligt med fuktig jord i påsen.
Jag är less att köpa kungsängsliljor som redan torkat ihjäl i butiken, det har hänt förut. Det kan vara svårt att avgöra ifall de är vid liv eller ej när man står där i butiken och kikar på dem.
Vissa butiker (dock ej Handelsträdgårdar) kan ha kvar förtorkade lökar av Kungsängslilja som fortfarande är till salu långt efter att snön har kommit.

Sommarsnöklockan är ny för vår trädgård, den har vi aldrig testat förut. Hoppas den klarar ett liv hos oss i Norrbotten. Jag läste att den skall klara att odlas i praktiskt taget hela landet, så man kan ju hoppas att den blommar fint till våren.
Klosterliljor av Vadstenatyp, har vi testat en gång. Vet ej om detta är samma växt.
En Klosterlilja överlevde en vinter för att blomma tidigt på våren och sedan mest troligt torka ihjäl under sommaren. Jag visste inte då att de är känsliga för torka.

Kungsängsliljor klarar vårt kalla klimat utan problem.
De jag köpte igår har jag nu planterat i fuktighetshållande jord. De kungsängsliljor som inte klarat sig i vår trädgård är de som fått en för torr växtplats och helt enkelt torkat ihjäl varma torra sommardagar.
Jag älskar kungsängsliljor. Att de sedan snällt kommer tillbaka år för år gör inte saken sämre.

Det blev bara två lökförpackningar igår. Jag skall försöka behärska mig i år och inte köpa hem för mycket höstlök. Men det är svårt att låta bli, och dessa lökar hade ju som sagt bråttom ner i jorden.
Jag fyndade även några perenner som Blomsterlandet nu sålde för halva priset.

"Ett fynd är något som du inte behöver till ett pris du inte kan motstå."

Underbart! Kanske jag råkar få vägarna förbi Blomsterlandet igen de närmaste dagarna. Butiken är bara sju mil bort, ganska nära för oss med norrlandsperspektiv på tillvaron.
Ha en fortsatt trevlig helg...


onsdag 17 augusti 2011

Blåbär

Vaccium myrtillus
Blåbär växer vilda i hela vårt land och är en av de vanligaste förekommande växterna i skogarna. Bären växer på lövfällande dvärgbuskar som trivs bäst på näringsfattig mark.
Blåbärsriset föredrar en något torrare växtplats, men växer även där det är fuktigare mark, och det är tur för i år när sommaren här i Norrbotten varit så varm och torr så finns ändå Blåbär att hitta där det är lite fuktigare.
Bären är egentligen svarta men omges av en vaxhinna som ger bäret dess blå färg. Ibland saknas vaxhinnan och de blåbären blir svarta. Det förekommer även vita Blåbär på några få platser i vårt land, men de är mycket sällsynta.


Det växer vilda Blåbär i trädgårdens östra hörn. En liten ruta bakom vår lekstuga har kvar skogens fauna, där blev aldrig någon gräsmatta anlagd när trädgården fick sin form för länge sedan.



I vår trädgård har vi förra året även planterat in Amerikanska buskblåbär.
Vi har provat sorterna Northsky och Northblue. De har övervintrat men ger inte några bär i år.
Jag har planterat dem i kemiskt sur jord i skyddat läge, kanske det blir bär nästa år?
Jag kanske skriver om dessa vid något senare tillfälle, här visar jag bara vårt vanliga Blåbär.


Blåbär har sedan länge varit ett viktigt bär för hushållen i vårt land. Att koka sylt, saft, soppa eller kräm av bären är fortfarande vanligt. När bären är färska så kan man använda dessa till fyllning i vetedeg, det blir Blåbärskaka, eller Blåbärsbulla som den kallas för ibland.

God Blåbärskaka från konditori Opalen i Boden.
Av färska bär kan man även göra Blåbärsvin.
Här i Brännberg finns ett muntligt berättat recept på Blåbärsvin.
Det är ett Solvin som folk gjorde förr här i byn, jag tycker det är viktigt att traditionen förs vidare från generation till generation och vissa år så gör även jag lite Blåbärsvin.
Blåbär som inuti har ett rödfärgat fruktkött ger vinet en härlig färg. Det är inte svårt att göra detta vin själv, förutsatt att man har tillgång till färska Blåbär.

Blåbärsvin
Fyll kallt vatten i en flaska som rymmer ungefär en liter.
Pilla ned färska Blåbär i flaskan. Ungefär ett glas fyllt med bär. ( ca 3 dl.)
Stäng flaskan ordentligt, och ställ flaskan i ett fönster, gärna så solen får lysa på flaskan.
Där skall flaskan stå i tre veckor.
Det jäser lite i flaskan så man måste kolla så att korken sitter kvar på flaskan, annars finns en risk att korken flyger ur flaskan och halva rummet får en ny färg av allt Blåbärsvin som då sprutar ut.
Det har aldrig hänt mig men jag har hört talas om de som fått måla om efter att Blåbärsvin 'exploderat'.

Efter tre veckors tid har vattnet fått en vacker mörkröd färg och då är det tid att sila bort bären från vinet.
När detta är gjort fyller du i lika mycket socker i vinet som de Blåbär du använt. Blanda väl och fyll vinet i rena flaskor och förvara det svalt.
Något riktigt vin är det ju inte förstås, det innehåller knappt någon alkohol och det smakar väldigt sött.
Jag blir så nostalgisk av denna smak.


söndag 14 augusti 2011

Augusti


Grönliljan, Zigadenus-elegans som höll på att torka ihjäl för några år sedan blommar fint i år sedan jag planterade den i fuktighetshållande jord för två år sedan.



Trädgårdens bär är nu mogna att äta.



Augustimorgon i vår trädgård.




Rosa flockliljor blommar som bäst nu när sommaren går mot sitt slut.



Solnedgång



Augustinatten är mörk och kall här i Norrbotten.
På kvällen stänger vi dörren till växthuset för att hålla kvar värmen därinne.

Nattfrosten kommer snart och slår till lika skoningslöst varje sensommar.

lördag 13 augusti 2011

Lilium 'Notshka'


Jag måste bara visa den vackert blommande röda lilja som just nu förgyller vår trädgård.
Lilium 'Notshka' heter den och det är en hybrid från Ryssland.


Jag har förut i sommar besökt två vackra trädgårdar i Piteå, två trädgårdar som har egna bloggar.
Från trädgården med bloggen;
 http://helenstrdgrd.blogspot.com/, kommer denna vackra lilja. Jag besökte Helen för att köpa en annan växt hon köpt av Larz Danielsson på Spezialplant, http://www.spezialplant.nu/
Helen är mycket givmild och jag åkte därifrån med tre påsar fådda växter. I en av påsarna fanns denna ovanligt vackra lilja.
Tack igen Helen.

Den andra trädgården i Piteå jag besökte har följande blogg;
 http://myrentedgarden.blogspot.com/,och det var likadant där. Jag besökte Berit för att köpa växter hon hade till salu, och även där var givmildheten stor, jag kom hem med mycket mer än jag köpt.
Tack igen Berit.

Kanske är Pitebor ovanligt frikostiga och givmilda...


Helen berättade att denna lilja får bulbiller i bladvecken de första åren den blommar, så jag kan så dessa och på det sättet få fler vackra liljor.


Jag är glad att jag börjat blogga och fått träffa både Helen och Berit och fått förmånen att se deras fantastiska trädgårdar.
Kolla gärna själv deras bloggar som jag länkat till här ovan, så får du se en glimt av de trädgårdarna.

Ha en bra helg.

fredag 12 augusti 2011

Knölklocka

Campanula rapunculoides
Blommig Fredag - oskuldsfull.

Den kan se ofarlig ut vid första ögonkastet, kanske rent av vacker, oskuldsfull och lite exotisk för våra breddgrader, men...

Varning! Varning! Varning!

Det här är ett av de värsta ogräs som du kan få in i din rabatt om du inte tänker dig för.

Knölklocka sprider sig effektivt med rötterna i hela rabatten, från dessa rötter växer stora blad upp som täcker och kväver andra perenner.
Tro inte att det är lätt att bli av med växten när den väl fått fäste i din rabatt. Från varje liten rottråd som blir kvar i marken trots effektiva utrotningsförsök, kommer det att bildas en ny planta som snart påbörjar en ny invasion av din rabatt. Bäst trivs knölklocka i lätt, varm och näringsrik jord. Men den överlever i de flesta jordar.

Hur vi fick in knölklocka i vår trädgård kommer jag inte riktigt ihåg, men jag anar att vi i oaktsamhet planterade in växten som vi fått av någon utan att riktigt förstå följderna av detta.
Vår trädgårdsvän Siri som bor i vår by försökte varna oss när hon såg att vi hade knölklocka i rabatten, men tyvärr så lyssnade vi inte på denna varning utan lät den stå kvar.
Den var ju fin, och vad skulle den lilla plantan kunna göra för skada...


Under en period av mer än tio år har vi varje försommar hackat, slitit, grävt och försökt att få bort alla rötter som knölklockan kommit att sprida i rabatten.
Varje år så ser det först ut som om utrensningsförsöket har lyckats, men knölklockan klarar det mesta, och återkommer med full kraft året efteråt igen.
Vad värre är att när jag flyttar ut någon planta från denna rabatt, så följer det automatiskt nu med även en knölklocka i den rotklumpen.
Jag har flyttat ut större delen av de spridda knölklockorna till en plats utanför själva trädgården, där kan de få sprida sig som de själva vill. Men de trivs inte riktigt på den platsen, jorden är för mager där, men det kommer ständigt nya plantor i rabatten där de inte skall vara.
Vad att göra? 
Fortsätta att slita och dra eller bara ge upp alla sådana försök och istället njuta av denna växt när den blommar med sina blå klockor?

Till sist vill jag bara skicka vidare det varningens ord vi fick av vår vän Siri,
-"Plantera aldrig knölklocka närmare trädgården än 100 meter, låt det gärna passera någon asfalterad väg däremellan, då kanske ni slipper problem."


Nej, oskuldsfull är inte knölklockan, även om den kan verka så vid första ögonkastet.

För att läsa om mer äkta oskuldsfullhet i bloggvärlden, spana in hos Hélena med fina bloggen Bland Rosor och Bladlöss.

Hoppas ni har överseende med att jag tog med detta gamla inlägg till Blommig Fredag, men det dök upp i tankarna om och om igen...

torsdag 11 augusti 2011

Saskatoon / Amerikansk bärhäggmispel

Amelanchier alnifolia 'Smoky'
Häggmispel förekommer rätt vanligt i trädgårdar här i norr, de klarar klimatet utan problem.
Busken ger rikligt med bär som kanske i de flesta fall lämnas kvar till fåglarna, men buskens bär är ätliga och har varit viktiga för Nordamerikas indianer då busken växer vild där. Där kallas bären för Saskatoon.
I vissa delar av Canada och USA är det en stor tillverkning av produkter av Saskatoon bär som saft, sylt, marmelad och vin. Där odlas olika förädlade namnsorter av bäret. Dessa bär är större än på de fröförökade buskar som är vanliga här och de förädlade sorterna varierar något i smaken.

Förutom en fröförökad buske av Bärhäggmispel så har vi även planterat in några plantor av namnsorten 'Smoky' i vår trädgård. Buskarna är ännu så små att de inte än hunnit ge några mängder med bär och de bär som mognar äter min dotter upp snabbare än vad fåglarna gör.
Jag hann nästan inte med att fotografera de mogna bären då de försvann i snabb takt i mitten av juli månad.
De mogna bären får en djupblå färg.
Dessa buskar trivs bäst på en ljus och öppen plats med lagom fuktig trädgårdsjord. Det får inte bli för torrt för då blir inte bären så stora.

I juni blommar Saskatoonbusken med vita blommor.

Det händer att denna buske ibland säljs under namnet Blåbärsträd, men denna växt är inte alls släkt med våra Blåbär, det är bra att namnet Saskatoon istället används på de förädlade sorterna.
Förutom Smoky som är den mest vanliga sorten i butikerna finns även sorter som Martin, Northline, Thiessen och Honeywood.
De förädlade namnsorterna är ännu relativt nya för oss här i norr och det är roligt att berika vår trädgård med ännu en bärbuske.

onsdag 10 augusti 2011

Zongränser på gränsen.




För någon vecka sedan åkte vi till Haparanda och Torneå. Bilden här ovan visar själva gränsen mellan Sverige och Finland. Till höger syns svenska sidan och till vänster syns den finska med Nedertorneå kyrka längst bort i bild.
Här möts två växtzoner, svenska zon 6 och finska zon 6.
De borde ju vara lika klimatmässigt sett.



Förut i sommar hade jag turen att hitta ett äppelträd som jag önskat.
Äppelträdet 'Gyllene Kitajka', ett äppelträd från Finland som har ryskt ursprung. Detta äppelträd skall ge små  frukter som skall smaka som marmelad.
Det är ett av de härdigaste äppelträd som finns, och det skall klara finska växtzon 6 och svenska växtzon 7.
Så är det med de flesta fruktträd från Finland. De anses klara en växtzon högre i Sverige än i Finland.
Jag undrar varför.
Varför räknas zon 6 kallare i Finland än i Sverige?



Svenska och finska växtzoner.

Är klimatet i Svenska zon 6 varmare än vad finska zon 6 är? Kan närheten till Sibirien spela roll för finska växtzon 6?
Eller är det allmänt lite kärvare klimat i Finland? I gränslandet vid Torne älv syns ingen märkbar skillnad, där de två ländernas zon 6 möts.
Bilden här ovan visar ett montage av de svenska och finska zonkartorna. Växtzon 6 är markerad med gul färg. Svenska växtzon 6 sträcker sig ungefär 50 mil söderut jämfört med den finska zon 6, det kanske också spelar roll för att zon 6 anses vara varmare i Sverige än i Finland.


Vår trädgård finns där den gröna kartnålen är på bilden här ovan. Växtzon 7 sträcker här ned en smal remsa över höglandet mellan Lule och Pite älvdalar. Vår kalla odlingszon är för övrigt den zon som till ytan är Sveriges största. Inte undra på att Sverige räknas som ett kallt land.

Vinterkylans zonindelning.

För att förvirra hela begreppet med växtzoner så visar jag även en bild över hur världszonerna  anses ligga. Dessa styrs av hur kallt det blir om vintern. Större delen av Finland samt nästan hela Norrbotten finns här i växtzon 4. Även Moskva finns i denna zon. Detta zonindelning har egentligen inget att göra med de Svenska odlingszonerna, utan utvecklades en gång av Jordbruksdepartementet i USA, och var främst framtaget för Nordamerika.
Det kan ändå vara intressant att jämföra.