Villan i skogen

Inte så långt från vårt hus finns denna villa i skogen, eller rättare sagt, detta är det som finns kvar av den en gång så fina gula villan.
Det tar ungefär tio minuter att åka hit med bil från vår by.
De flesta av er kära Bloggläsare kommer aldrig någonsin att förirra er in i dessa skogar, och därför vill jag visa vad som finns här.
Jag förundras över att folk en gång bodde så här ensligt till, men det var andra tider då, det bodde mycket folk i skogarna runt vår by som då var centralort för småbyarna i hela denna skogsbygd.

De andra gamla hus som finns kvar i området liknar mest små torp, men detta är en villa, större än de små torpen.
Varför byggdes detta hus, och varför lämnades det att förfalla?

Vid villans entré finns en veranda som även den börjar luta en aning. Själva villan rasar sakta ihop för varje år som går sedan det blivit hål i taket för mer än 15 år sedan, och regnet har fått den bärande trästommen att ruttna.

Villans två salonger har burspråk och ovanpå dessa fanns en balkong. Nu har skogen vuxit upp så nära huset att det är svårt att fotografera det från detta håll.

Strax söder om huset finns dessa stenar, som kan vara rester av ett sorts stenaltare eller böneplats som skall ha funnits här. En tid skall huset ha varit ett vilohem för pastorer.
Denna lilla by var mycket frikyrklig för ungefär 60 år sedan.

Några av de växter som en gång planterades i villans trädgård har spridit sig över ett större område. De växter som spridit sig mest är Blågull Polemonium caeruleum.

På försommaren blommar här de mest ljuvliga stora trädgårdssmörbollar Trollius, även de har spridit sig med frö ut från den gamla trädgården.

För 15 år sedan besökte jag denna övergivna villa för första gången.

Här under visar jag några bilder från från det tillfället, redan då hade förfallet startat.

Skulle du våga övernatta här?

Uppdaterat 2013:

Villan i skogen finns inte längre kvar.

Förra året så var den borta, riven av en grävskopa.

Jag kan förstå att det fallfärdiga huset var tvunget att tas ned, men lite synd är det att vackra grindstolpar där det växte röda liljor nu också är borta, likaså de växter som fanns närmast villan.

En epok har gått i graven.

Rallarros / Mjölkört / Mjölke

Epilobium angustifolium 'Alba'

Den här växten har många namn, jag har använt de tre vanligaste i rubriken.
Lokalt har man förr kallat växten för Almök, men själv använder jag namnet Rallarros när jag pratar om den.
Rallarros är en mycket vanligt vildväxande ört i vårt land, så även här där vi bor.

Den vita Rallarrosen är däremot ganska ovanlig, men vitblommande rallarrosor kan ses ibland.
Hur pass ovanlig de vitblommande rallarrosorna är vet jag inte, men jag själv har knappt sett dem förut.

Vit Rallarros i vår trädgård.

Sedan jag träffat på ett stort bestånd av vita rallarrosor så växer några nu också i vår trädgård.
Till skillnad från de vanliga rallarrosorna så blir den vita varianten gracil och snygg och har status som en av de mest önskade perenner i vår trädgård.
De vanliga ceris-rosa släpper vi inte in i trädgården, de blommar ändå i tusental här runtomkring, och kan bli ett ogräs i trädgården.
Det finns värre ogräs än Rallarros, för de är lätta att rensa bort ur rabatten, de vita rallarrosorna har jag märkt upp för att inte slita upp dem av misstag före de börjar blomma.

Epilobium angustifolium 'Variegatum'

Dagens nyhet på Rallarros - fronten är den vitbrokiga/ brokbladiga variant som jag visar på bilden här ovan.
Jag har aldrig förut sett en Rallarros med vitbrokiga blad, har du?
Den är rätt snygg och kanske ovanlig...

Rallarrosor i Norrbotten.

Betydligt vanligare är den rosa färgade varianten av Rallarros.
När vi passerade ängen på bilden här ovanför så fick de intensivt blommande rallarrosorna mig att tänka på lavendelfält i Frankrike.

Epilobium angustifolium

Rallarrosen är här i Norrbotten högsommarens barometer. De börjar blomma efter midsommar, när tiden för högsommar börjar och när de har blommat ut och börjat att sprida sina frön för vinden, ja då är sensommaren här.
Rallarrosor kan lämna fler än 290 000 frön per kvadratmeter på normal mark. På mark som är idealisk för växten dubblas genast mängden frö.

Med risk att börja uppfattas som tjatig så vill jag bara till sist visa det stora bestånd vita rallarrosor jag till min lycka funnit. Helt enkelt underbara där de med sin vita färg lyser upp på ett sätt som bara vita rallarrosor kan.

Även den vissnande plantan kan vara vacker en tidig morgon efter nattfrostens härjningar.

Juli



I början av månaden blommade de vita rosorna så fint.

Ännu blommar en Parkrhododenron. Denna har bara överlevt här för att jag hade den i potatiskällaren under vintern.
Den som var planterad på friland dog.





 En Yuccapalm växte sig för stor för vårt hem så jag tog med den till mitt jobb, där det finns stora fönster. Varje år får den sommarlov och får bo i vårt växthus. Under några veckor när sommaren bjuder på medelhavsvärme så brukar den få komma ut i friska luften.
 Regn och rusk vill den inte ha, men övriga trädgården saknar regnet.
 Här är det badväder varje dag nu.

Shuberthäggen,  Prunus virginiana har just fått sin röda färg. Mitt i sommaren övergår den alltid från grönt till denna röda färg.

I mitten av månaden är vi redo för barnkalas och pyntar med flaggor och vimplar.
14 barn kommer att leka och springa omkring här...

Det blommar även i krukor och urnor.



 

Ljuset från solnedgången speglas i växthusets fönster.

När natten är som mörkast klockan 01:00 så är det ännu så här ljust.
Det är mitt i sommaren men nätterna är kalla, i natt var det bara + 5º C.
Nattfrost nu?  Nej tack!





Bärtry / Blåbärstry

Lonicera careulea var. kamtschatica

För inte så länge sedan var det här en okänd växt för mig.
Sedan jag läst boken 'Trädgårdens bär' av Leif Blomqvist så upptäckte jag att här fanns en bärbuske som jag aldrig tidigare hört talas om, och jag fick en längtan att skaffa en för att se om den skulle klara vårt kalla klimat.
Jag läste i boken att Bärtry klarar att växa vid Murmansk i Ryssland och att de växer vilda i östra Sibirien. Där växer inga Blåbär naturligt utan befolkningen på Kamtjatka plockar dessa bär istället och använder dem på det sätt vi använder vårt vilda Blåbär (Vaccium myrtillus).
Bären påminner i smaken som syrliga Blåbär och mognar redan i början av juli månad, men längre söderut skall bären mogna redan i mitten av juni.

Bärtry är goda och ätliga till skillnad från de liknande och betydligt vanligare bären från Blåtry (Lonicera careulea) som innehåller giftet saponin.
Bärtry är nära släkt med Blåtry, men den senare är bara att betrakta som prydnadsbuske till skillnad från nykomlingen Bärtry.

Vi har hunnit skaffa tre buskar av Bärtry, de är ännu små och unga, men redan så börjar de ge bär,
flest bär finns på en buske som jag planterat i fuktighetshållande men ganska mager jord, en buske står i torr sandjord och den ger något färre bär. Den buske som vi planterat i hörnet av vårt trädgårdsland i god jord har i år bara tid för att växa sig större. Den ger inga bär alls, den busken var så liten när jag köpte den billigt för snart två år sedan, det ger nog bättre resultat att köpa lite större buskar.
För att få många bär så ska buskarna stå på en ljus och solig plats, flest bär ger busken då den är mer än sju år gammal. Busken kräver inget speciellt arbete, den kan bli mer än 30 år gammal.
En stor planta skall kunna ge nästan tio liter bär på en sommar.

I vårt land säljs dessa buskar oftast under namnet Blåbärstry istället för Bärtry. Jag vet inte vilket som är det rätta namnet, men fortsätter än att kalla det för Bärtry då jag lärde mig det namnet först.

Bärtry bjuder inte på någon storslagen blomning om våren, blommorna är små och gula, men det är ju inte för att få vackra blommor som vi skaffat denna buske, utan för att få ännu ett bär i vår trädgård.

Bärtry har små och låga buskar som växer långsamt, de kanske inte är de vackraste buskar man kan ha i sin trädgård, men efter ett regn stannar vattendroppar kvar så vackert på bladen och om våren när bladen just skall slå ut så är den fin.

Ungersk syren

Syringa josikaea

De syrener som trivs bäst här är Ungersk syren. Vi har förut provat att plantera in Bondsyren utan någon större framgång. Båda dessa försök slutade med att de sakta tynade bort. Vi gjorde förmodligen något fel för Bondsyren växer i andra trädgårdar i byn, så vårt misslyckande kan nog inte bero på vårt kalla klimat här utan på att vi inte gav bondsyrenerna det rätta läget.

Vid vårt grannhus växer det Ungersk syren som ogräs och det är därifrån vi fått fröplantor för många år sedan. De som vi planterade fuktigt men väldränerat växer bäst, sämst växer de som står för torrt söder om vårt växthus. Där planerade jag att anlägga en kvadratisk syrenberså för mer än tio år sedan, men i den torra sanden växer de knappt något alls ( inte ens Fjäderkaragan trivs där). Några plantor har blivit meterhöga och blommar nu, men andra är lika små ännu som de var för tio år sedan.
Jag har provat att lägga gräsklipp runt de små ynkliga plantorna men de står fortfarande och tjurar. De växer inte alls så fort som jag hade önskat. Min fru brukar påminna mig om detta fiasko när jag försöker lansera nya idéer för vår trädgård och nu har jag även börjat få pinsamma frågor om de ynkliga buskarna av mina barn.
Någon gång då jag får mer tid och ork så kanske jag flyttar hela min kvadratiska syrenbreså till en annan plats där syrenerna trivs bättre, men det är ingen panik med det, för de växer så sakta att jag troligtvis kan flytta plantorna utan problem om tio år eller så.

Det är roligare med den ungerska syren som trivs bra och som började blomma redan som väldigt ung. Den står på kanten av en liten kulle som ger den en väldränerad plats, men den har ändå nära till fuktig jord där den kan dricka allt den behöver för att växa och må bra.
Redan som relativt nyplanterad växte den högre än mig själv.
Våra försök med Ungersk syren visar att det gäller att hitta det rätta läget i sin trädgård för att vissa växter skall trivas bra.

Ännu blommar våra ungerska syrener och ger en känsla av midsommartid trots att det nu är högsommar.
De doftar som bara syrener och liljor kan.
I vår trädgård har tiden mellan Hägg och Syren varit, en fin och härlig tid. Men nu är det högsommar och nu blommar det som allra mest.
Jag njuter av sommarens alla blommor och av det vackra vädret.
Lite regn skulle nog inte skada, för många av våra växter börjar se torra ut nu.

Ha en härlig sommar.

Rosens dag.

Finlands vita ros, Rosa spinosissima

Idag när Rosa har namnsdag och det är Rosens dag passar vi på att visa två av våra vita rosor och en rosa.
Det är kanske lite kaxigt av oss att deltaga i sådana sammanhang då vi bor på en plats i vårt land som är en mardröm för de flesta rosor. Några rosor klarar ändå den korta sommaren och det kalla klimatet, och det är tre av dessa vi vill visa idag.

Finlands vita ros

Enkel vitblommande ros från en bortglömd trädgård vid Svånåmyren.
Jag vet ej rosens rätta namn utan kallar den kort och gott bara för 'Svanårosen'

Den vita 'Svånårosen' blir ovanligt hög i vårt kalla klimat.

Vill du läsa om det jag skrivit om rosorna i vår trädgård kan du öppna länken här nedan;

http://svanatrg.blogspot.com/2011/01/rosor.html

Fylld Kanelros eller Tornedalsros, Rosa majalis (Foecundissima gruppen) 'Tornedal'

Korgvide

Salix viminalis 'Katrin'

Här i vårt kalla klimat överlever inte Bambu. Så säger de som provat, själv har jag aldrig testat Bambu, det känns liksom att det vore som att "slänga pengarna i sjön" att köpa något som med all sannolikhet skulle frysa ihjäl hos oss redan i oktober månad. (Annars brukar jag inte dra mig för att testa vinterhärdigheten hos många växter.)
Det finns en större buske som med sina långsmala blad får fungera som bambusurrogat hos oss i norr.
Mina Damer och Herrar, låt mig presentera Korgvidet 'Katrin'.

För flera år sedan så var en Islänning på besök i Kiruna. Vid järnvägsstationen hittade han ett Korgvide som han tog sticklingar från och tog med hem till Island och till Botaniska trädgården i Akureyri.
Detta Korgvide var härdigare än väntat och busken blev snabbt populär på Island.
Buskens ursprung har spårats till Ryssland och därför fick den även namnet Katrin för att hedra kejsarinnan Katarina den stora.

Så småningom upptäcktes odlingsvärdet av busken även av oss i Sverige.
Vid Trädgårdsförsökstationen i Öjebyn utanför Piteå växer ett stort vackert exemplar som mera liknar ett träd än en buske, därifrån kommer sticklingen som vårt första Korgvide härstammar från.
Sticklingar från detta Korgvide såldes redan för många år sedan av handelsträdgården Astrant plant utanför Piteå då de deltagit i ett projekt att sprida nya härdiga växter till oss i norra delarna av landet.
Växter som framtagits av Försöksstationen i Öjebyn.
Förra året såg jag att korgvidet 'Katrin' även fanns att köpa på Blomsterlandet.
Bra att busken nu är lättare att hitta i handelsträdgårdar för den är fin, en riktig Salix favorit för mig.

Detta Korgvide blir ungefär fyra meter högt och skjuter långa skott som förr användes till korgtillverkning.
De långa skotten är dessutom bus-enkla att rota för att få fler plantor, bäst är att ta dessa sticklingar under vår och försommar så sticklingen hinner få ordentligt med rötter innan hösten är här.
Jag har under de senaste åren hunnit få flera nya plantor som jag planterat lite här och där a-la "Gerilla plantering".
Med sina långa smala blad ger Korgvidet ett sirligt intryck och på hösten får det en härligt halmgul färg.
Korgvide trivs bäst på fuktig och näringsrik mark, men det lilla Korgvide som jag visar på bilden här nedanför växer på torrare mark mellan en stor Hägg och vår trädgårds äldsta Björk.
Korgvidet ser ut att trivas ändå.
Detta Korgvide har jag på prov stammat upp för att få lite träd-karaktär över det, annars förgrenar sig lätt korgvidet och blir en flerstammig buske.

För några år sedan utsattes detta lilla träd för svår torka där det växer under den stora björken. Det lilla vatten som fanns kvar i marken tog björken, redan i mitten av augusti gulnade bladen på korgvidet för att sedan lossna.
Jag trodde Korgvidet torkat ihjäl då, men våren efteråt så fortsatte det att växa som om ingenting hade hänt.
Ett mycket härdigt Korgvide och som sagt, ett av mina absoluta favoriter bland mina Salix träd.

Korgvidets "blommor"