Kornvallmo

Papaver rhoeas

De flesta av er kanske bara kan slänga ut lite frön av Kornvallmo där ni vill ha en röd färgchock. Men om jag gör så här där jag bor så börjar de blomma strax före det att nattfrosten gör slut på alla blommor i augusti.
Eftersom jag vill hinna njuta av de röda sommarblommorna när det är sommar så måste jag förså dessa frön i början av maj, och på detta sätt förlänga växtsäsongen med en hel månad. Då hinner de blomma i tid.

Kornvallmo växer som ogräs på vissa platser men inte här i Norrbotten. Jag tycker de röda blommorna är vackra och vill gärna ha dem tillsammans med Blåklint och Lin.
Det är inte många andra blommor som har denna skarpa färg så man får välja dess blommande grannar med omsorg.

Vippvallmo

Macleaya cordata

En av sommarens nya växter är Vippvallmo. Jag kunde inte låta bli att köpa den enda planta som fanns kvar i slutet av maj månad hos Blomsterlandet i Luleå. Den stod på ett bord med rubriken, ´för entusiasten´men efter att jag läst lite kommentarer om denna växt på nätet så undrar jag vad de menade med det.
Jag läser att många sliter med alla rotskott som växten sprider sig med, detta är ingen liten ängslig växt utan en som kan ta för sig av plats och utrymme. Den skall kunna nå en höjd på två meter.
Jag hoppas att det även gäller här i norr där jag bor, där den är planterad har den plats att växa och sprida sig på. Dessutom skulle jag bli glad om det kan bli nya plantor av rotskott. Här i Norrbotten så uppträder vanligtvis aggressiva växter relativt lugnt. Det är faktiskt bara Knölklocka som spridit sig ohämmat i en av våra rabatter sedan vi i oförstånd planterat en vi fått för länge sedan mitt i den rabatten. Den trivdes bra och blommade, men allt annat kvävdes under den. Vi hackar och sliter än varje sommar för att den inte skall komma tillbaka med full kraft.

Det som jag tycker är vackrast hos Vippvallmon är de blågröna stora bladen som påminner lite om fikonlöv. Vipporna med små blommor gör däremot inte så stort väsen av sig.
Jag har planterat vår planta i en sluttning så den får en väldränerad plats att övervintra på för jag är osäker på hur långt norrut Vippvallmo klarar sig. I en av mina trädgårdsböcker står att denna växt bara är halvhärdig, och hamnar där i sällskap med bl.a  Lewisia, Lavendel, Julros och Rosenincarvillea. Det är växter jag har eller har provat med varierande resultat. Jag har inte sett denna planta i någon trädgård här runtomkring men om bara läget är rätt så kanske det går.
Vippvallmo härstammar från Kina och Japan.
På vilket sätt är detta en Vallmo? Är det någon som vet? Jag själv har svårt att se någon likhet.
Jag har läst att växten är giftig, men det är det ju fler växter som är i våra trädgårdar, och så länge den inte ger vackra giftiga bär så är det nog ingen fara för vår del.
Nu på morgonen har vi -21 grader kallt här i Brännberg.

Uppdaterad 2012,
Nej, den klarade inte vårt kalla klimat, vår fina Vippvallmo såg vi aldrig mer.
Jag köpte en ny planta som jag nu planterat i sand på upphöjd bädd för att tjälen skall släppa snabbare om våren.
Kanske det går bättre nu...

Tidskriften Trädgård Norr

Nu är senaste numret av tidskriften Trädgård Norr ute!
För dig som inget vet om den kan jag berätta att här finns många tips på härdiga växter för oss som odlar i de kallaste växtzonerna, och knep att ta till när vi inte kan hålla oss från att försöka odla mindre härdiga växter här.
I detta nummer kan du bla läsa om ;
- Zonknäckare i zon 8. En vacker trädgård i Malmberget där det mesta går att odla, ägaren Marie berättar om hur hon gör för att lyckas.
- Tulpanens dag. Redaktören berättar om sina erfarenheter av tulpanodling här i norr, erfarenhet som jag själv delar med henne..
- Rödbetorna vid Umeälven. Stadsodling mitt i Umeå.
- Nya sorter av Svarta vinbär. Läs om sorterna Sikfors och Laila.
- Årets perenn 2011.
- Saintpaulia, en kär krukväxt. Ursprung, historik och goda odlingsråd.
- Mästerrabatten 2011, tips på buskar och perenner för tuffare klimat.

Har du tröttnat på att läsa om mer eller mindre omöjliga trädgårdsidéer för vårt klimat i andra trädgårdstidningar, då är detta något för dig, läs mer här;

http://www.tradgardnorr.nu/



Vårtecken!

Blek stjärnhyacint - Camassia cusickii

Nere i potatiskällarens svala mörker har de bleka stjärnhyacinterna nu börjat att växa. Kanske inte så bra att de redan drar igång då de kommer att få stå kvar där nere tills våren kommer på riktigt i mitten av april. Jag vill inte att de skall bli långa och gängliga där nere i mörkret, men vad har man att säga till om när lökarna väl bestämt sig för att börja växa...
Lökar av Blek stjärnhyacint köpte jag för halva priset i november och planterade i kruka ,marken var då frusen sedan flera veckor så därför hamnade dessa lökar i krukor. Jag vet inte om de är härdiga för min växtzon.
Blek stjärnhyacint härstammar från Västra Nordamerika.

Idag är det dessutom första dagen sedan i början av november som vi här i Norrbotten vaknar upp med varma vindar ute. Hemma hos mig var det + 2 grader varmt tidigt i morse.
Även om jag vet att vargavintern kommer tillbaka kanske redan imorgon så är det skönt att en dag få andas in lite varmare luft. De varma vindarna för med sig en doft av fuktig vår. Härligt!

Kaphyacint

Galtonia candican

Kaphyacint härstammar från Sydafrika och kan övervintra utomhus i landets södra delar. Det är ändå säkrast att täcka platsen med torra löv som kan isolera mot kylan. Längre norrut där tjälen blir djup och ligger länge så gör man klokast i att gräva upp lökarna på hösten och förvara dem på en frostfri men sval plats.
Den här växten vill ha ganska fuktig och näringsrik jord om sommaren, men platsen skall vara torr vintertid för att lökarna inte skall ruttna.
Det latinska ordet candicans betyder vitskimmrande, och den är förtjusande med sina vita nedböjda klockor på höga stänglar. Stora kaphyacinter kan bära 50 blommor på en stängel. Det måste vara en imponerande syn. Min egen på bilden här ovan har ännu inte nått den dimensionen.

Kaphyacint är tyvärr ganska ovanlig bland sommarblommande lökar i butikerna, iallafall hos oss i norr. Jag hade turen att hitta sådana i Lindköping för ganska många år sedan. Jag hade hoppats på att de skulle föröka sig och bli fler men efter mer än tio år med ganska ´styvmoderlig´behandling så har jag nu bara en kvar.
Eftersom denna växt är inte härdig för vår del av landet så har jag kaphyacinten i kruka som övervintrar i potatiskällaren.
När jag startar växthuset för säsongen så får Kaphyacinten flytta in där så den hinner växa till sig inför sommaren, sedan får krukan stå utomhus.

Kungsängslilja

Fritillaria meleagris

Kungsängsliljan som härstammar från europas centrala delar har sedan den införts till Sverige i slutet av 1600-talet även förvildats på vissa platser. Den inplanterades först i Botaniska trädgården i Uppsala och spred sig sedan till Kungsängarna där den fortfarande växer. Där är kungsängsliljan fridlyst.

Kungsängsliljan är en riktig tuffing som klarar sig bra här i landets norra del, så även hemma hos oss.
Om våren är varm så blommar den redan i maj månad och eftersom vi inte är bortskämda med vårblommor i vår del av landet upplevs den som sagolikt underbar där den böjer sina schackrutiga blommor och förbereder oss på sommarens blomsterprakt. Någon enstaka blomma blir vit.

När jag planterar de små lökarna på hösten är det viktigt att köpa dem så fort de kommer till butiken för redan efter några dagar så kan lökarna ta skada av den torra butiksmiljön och torkar så småningom ihjäl.
Att köpa Kungsängslilja billigt från butiken i oktober är dömt att misslyckas, då de mest troligt redan torkat ihjäl och även om de är vid liv så behöver de några veckor på sig att rota sig inför vintervilan.
Här i Norrbotten skulle jag önska att butikerna skulle börja sälja blomsterlökar redan i augusti, istället som nu, i mitten av september. För att kungsängsliljorna skall hinna rotas så planterar jag dem i krukor vissa höstar och låter de stå några veckor i växthuset för att få rötter.
Sedan är de redo att möta vintern och kan stå utomhus med lite löv som skydd mot den värsta barfrosten.
Men bäst är ändå att plantera dem där de skall växa, så slipper man besväret med krukorna.

Jag brukar ha med någon blommande Kungsängslilja i kruka som present till vänner och grannar den tiden på året. Sedan har de en perenn växt som blommar år efter år, förutsatt att de planterar kungsängsliljan i fuktig jord. De små lökarna tål inte ens att torka under viloperioden mitt på sommaren.
Jag har haft ihjäl åtskilliga kungsängsliljor på det sättet, efter en riktig torkperiod under sommaren så kommer de aldrig mer tillbaka om de inte då växer i fuktighetshållande jord.
De vill samtidigt inte växa i blöt jord, så det gäller att hitta det rätta läget.

Plantering av Kungsängslilja i kruka

Äppelträd

Prydnadsapel i blom

Här i byn där jag bor är äppelträden lätträknade.
Under min uppväxt här så önskade jag att sådana skulle finnas här, men det gjorde de inte. Iallafall inget som jag vet om.
Att det funnits äppelträd för länge sedan vid Försöksgården här bredvid har jag hört talas om, men inget sådant fanns kvar då jag var barn.
När mina föräldrar på tidigt 1980-tal gav trädgården den grund den har idag så planterades en prydnadsapel (Paradisäpple) vid husets södra gavel, skyddad från kalla vindar.
Det tog fem år innan det blommade första gången, och blommar som regel varje sommar numera.

Prydnadsapel

1997 fick jag ett äppelträd i present, det var ett "Silva" som jag planterade en bit från prydnadsapeln.
Det klarade en vinter, men andra vintern blev den hittills kallaste här med hela -46 grader kallt.
Stackars Silva, hela stammen sprack sönder och det fanns inget liv i grenarna när våren vaknade några månader senare.
Då tyckte jag mig fått bekräftat det jag alltid misstänkt. Äppelträd går inte att odla i Brännberg.
Men det var före jag hört talas om Blomqvist plantskola i Finland.

Under den tid som Finland hörde till Ryssland så kom härdiga sorter in därifrån, sorter som klarade vintrarna bättre än de äppelträd som före det kommit till Finland från södra Sverige.
Varje handelsträdgård med självaktning här i Norrbotten köper in sådana äppelträd och andra fruktträd från Blomqvist till försäljning numera, vilket är tur för oss som alltid har drömt om att kunna odla fruktträd här.
2006 planterade jag ett äppelträd med ursprung från Ryssland här.
"Borgovskoje", och det har sedan dess övervintrat utan problem. Det skall vara det mest härdiga av alla äppelträd och överlever på platser i norra Finland som är kargare än Brännberg.
Något år senare så köpte jag ett äppelträd av sorten "Korobovka", även det ett äppel med rötter i öst, från Vitryssland för att vara mer exakt. Det har inte klarat vintrarna lika bra som Borgovskoje, men det har överlevt här nu i något år.
Jag planterade även en Kanadensisk purpurapel "Royalty" med röda blad.
Jag var lite osäker på hur den skulle klara sig då jag planterade den på hösten efter att ha köpt den för halva priset. Jag lät den få en plats som var väldränerad på en liten kulle, och den har klarat fyra vintrar bra här trots att det stod att just "Royalty" bara skall vara härdig för växtzon 5.
Den blommade för första gången i juni med några rosa blommor.

Ännu har varken "Borgovskoje" eller "Korobovka" blommat. Kanske det är så att de behöver mer kalk i marken för att orka blomma. Jag har läst att äppelträd vill ha kalk för att trivas. Jag skall testa att slå några hål runtomkring dessa till sommaren och fylla hålen med kalk för att se om det gör någon skillnad.
Det gjorde stor skillnad för ett surkörsbär när jag gjorde så förut.

Frösådda äppelplantor

Jag har även under de senaste åren planterat äppelkärnor och fått egna små äppelplantor som jag har på olika platser runt i trädgården. De har inte än blivit så stora, de största har just blivit meterhöga och de minsta är några decimeter låga, men de är ännu unga. Jag har nu fler än tio stycken som jag planterat på friland.
Kanske blir alla frösådda plantor bara vildäpplen med små sura frukter? Om det vet jag inget, men det var roligt att försöka och se plantorna växa.
För att få äppelkärnorna att gro så lät jag de ligga kvar länge i äpplet tills det skrumpnade och började förstöras. Jag planterade kärnorna i månadsskiftet oktober/november,  pillade ut de mörka och mogna äppelkärnorna och planterade dem i krukor i potatiskällaren. När de sedan började växa på våren så satte jag varje planta i egen kruka, och där fick de växa de första tre åren innan jag planterade ut dem i trädgården.
Kärnorna har jag tagit ur äpplen som kommer från Boden, Siljansnäs och Vasa i Finland. Jag har även tagit kärnor ur butiksäpplen, men de ger inte lika härdiga plantor som de andra.

Äppelträden mellan vårt hus och vårt garage får vara ifred för älgarna

Om klimatet är ett hot mot mina äppelträd så är älgar och sorkar ett lika stort hot. De älskar mina äppelträd och jag gör allt jag kan för att skydda träden. En älg kan på någon minut äta flera års tillväxt.
Om man som oss bor nära skogen så är detta ett problem.
I skydd av höstmörkret vågar sig älgarna fram till trädgården. Älgarna har ännu inte vågat sig fram till träden mellan vårt hus och garaget, men de övriga utsätts för älgbesök.Det enda som räddar äppelträden från dem är att spruta på något som älgarna tycker illa om, sorkarna avskräcks genom att tömma illaluktande och använd kattsand vid trädet. Jag skyddar även med gnagskydd av plast runt stammen.
Många andra har problem med Rådjur i trädgården, men här är de så sällsynta att de inte utgör något problem.

Ibland får jag frågan om när den rätta tiden är för att beskära äppelträd här i norr. Jag brukar svara att om det alls är nödvändigt att skära i äppelträden så har jag hört att man kan göra det i juli månad, eller under den första halvan av augusti.
Om man beskär på våren bildar trädet mängder med vattenskott som har svårt att hinna avmogna och förvedas före kylan kommer. De fröser sedan bort under vintern.
Jag har inte än vågat beskära något av våra äppelträd. Jag är rädd att skada dem så det påverkar övervintringsförmågan. Hos oss är jag glad att de alls överlever vintern.

Till sist så länkar jag till Blomqvist plantskola i Finland så du själv kan läsa mer om de härdiga ryska äppelsorterna.

http://www.blomqvistintaimisto.com/index.php?item=special&maincat=home&lang=sv

'Gyllene Kitajka' med fin höstfärg en morgon efter nattfrost.

Uppdaterat januari 2012;

Våren 2011 slog jag hål med järnspett runt flera äppelträd och fyllde dessa hål med kalk, detta för att höja ph-värdet runt äppelträden. Inget av ät-äppelsorterna gav någon frukt i år, men prydnadsaplarna gav frukt, den äldsta har aldrig fått så mycket frukt förut som i år.
Jag köpte även ett nytt äppelträd, 'Gyllene Kitajka' som skall vara ett mycket härdigt äppelträd.
Frukten skall bli gyllengul och smaka som marmeladkarameller.
Sorten härstammar från Ryssland och kan ha kinesiskt påbrå.
Jag hoppas så att trädet skall klara vårt kärva klimat.

Sommaren 2012 så gav äppelträdet 'Borgovskoje' sina första äpplen.
Nu måste de bara hinna mogna innan de blir djupfrysta;

'Borgowskoje'

Järnvägshängapel Malus prunifolia 'Hyvingiensis'

Rosor

Rosa Gallica "Duchesse de Montebello" 

Att odla rosor i Norrbotten är lätt, förutsatt att man väljer de sorter som klarar klimatet här. Jag vill börja med att berätta att det här med rosor inte riktigt är min grej, jag har aldrig blivit så där passionerad av dem som jag blivit av en del andra växter och dessutom är det lätt att riva sig på alla taggar.
Den ros som jag ändå pysslar om lite mer än de andra är "Duchesse de Montebello" . Den fick vi som rotskott för många år sedan. "Duchesse de Montebello" har jämfört med våra övriga rosor stora och vackra blommor,med mer klassisk rosform. Den blommar så vackert fram till det regnar för efter ett regn får de utslagna rosorna bruna fläckar och liksom börjar tappa kronbladen. Den blir inte så hög här, trots att den står vindskyddad så har den inte blivit högre än ca. 40 cm. Normalt sett skall den bli meterhög.

Rosa "Hansa"

Hansarosen bredvid har inte det problemet. Den blommar snällt år från år och har i vår trädgård funnits så länge jag kan minnas. Just därför kan jag komma på mig med att jag behandlar den lite "styvmoderligt". Den klarar sig bra ändå. En annan ros som är snarlik Hansarosen är en "Nyponros" vi fått, men den har jag ingen bild på.

Rosa pimpinellifolia,  Pimpinellros från en trädgård vid Svanåmyren.

Findlands vita ros har jag två varianter av. Vi har fått en rotstickling för många år sedan av en granne som har många vackra sådana rosbuskar. När de blommar framför det huset för det tankarna till Nangiala och den underbara blomningen som var där i sagovärlden.
Men underbart är kort, de blommar bara en gång varje sommar.
Kanske det bara är den ena som är vad man kallar för Finlands vita ros, den andra har lite ljusgrönare bladverk och kommer från trakterna kring Svanåmyren. Där har den vuxit sig stor och hög vid gaveln av ett ödehus. Vi har två sticklingar från den. En av dem har nu blivit högre än mig själv där den står vindskyddad, den andra som är mera utsatt för väder och vind blir inte så mycket högre än ca. 60 cm.
Jag pysslar om dem genom att lägga lite färskt gräsklipp runtomkring. Det mår de bra av.

Rosa pimpinellifolia 'Plena',  Finlands vita ros, Från vår granne.

Några meter därifrån kämpar klätterrosen "Polstjärnan" vid husväggen. Men den mår inte bra, den som skall blomma på fjolårsved börjar ständigt om att växa från roten år för år. Något är fel, för hos oss trivs inte denna ros som beskrivs som en av de härdigaste rosorna i landet. Två mil från oss utanför Boden täcker "Polstjärnan" hela väggar och måste ständigt beskäras för att hållas i schack. Men som sagt, inte hos oss. Jag har förut om vårarna provat att täcka grenarna med säckväv, jag har ibland lagt ned dem, men den vill ändå inte. Dessutom har den vassa taggar så jag vill ogärna ta i den, därför får den numera bara vara.

Rosa Majalis "Tornedal"

En liten ros som har vackra små blommor är den fyllda kanelrosen, eller Tornedalsros som den också kallas för här. Även denna ros har vuxit i trakten under lång tid, vi fick vår av min hustrus farmor och farfar och den växer och trivs bra. Att den har fyllda blommor för den till en annan "klass" än de små vildrosor som växer lite varstans här i byn. Men de är också vackra där de blommar i sin enkelhet.
Jag tror att det är den enkla varianten av Kanelros Rosa majalis.
I en av de glömda trädgårdarna vid Svanåmyren har dessa vuxit till stora snår om jag minns rätt.
Vi började kalla den platsen för 'Rosgården'.

Vildväxande ros i Brännberg. Rosa majalis?

Vi har även rosor som vi varje år gräver upp och förvarar i kruka i potatiskällaren under vintern. Men de är ganska krävande och kan lätt stå och tjura om de inte får så mycket vatten och gödsel som de kräver.
Här är några av dessa;

"Peace"

"Hur mycket oftare blir man inte stucken av en ros

än bränd av en nässla."

Selma Lagerlöf

Uppdaterad 2012

En ny ros har överlevt sin första vinter i vår trädgård, det är en Persisk gulros, som nu blommar för första gången.

Persisk gulros, Rosa foetida 'Persian yellow'

Kanadensisk buskros, Rosa 'Morden fireglow'

Nya rosor 2013:

Örträskrosen/Örteliusrosen

'Therese Bougnet'

Riddarsporre

Delphinium

Riddarsporre fanns även förr i vår trädgård, men när vi flyttade hit för snart 20 år sedan fanns ingen kvar.
Det är något med dem som gör att jag vill ha dem men samtidigt är de besvärliga då de trillar omkull när det börjar blåsa. Om man inte direkt är där efteråt och reser den igen så söker den sig mot ljuset och får en krök på stjälken när man sedan reser den upp.
Speciellt de mer storblommiga varianterna är känsliga för vind.
Till de som har svårt att skilja mellan Stormhatt och Riddarsporre brukar jag säga att stormhatten är mer vindtålig än riddarsporren. Har plantan lagt sig ned av blåsten så är det mest troligt en Riddarsporre.

Vid Svanåmyren.

Även Riddarsporre hör till de växter som funnits länge här i trakten och som utan problem övervintrar.
I skogen vid Svanåmyren träffar man på två bestånd med Riddarsporre där det förr funnits trädgårdar.
Här växer de i svart mulljord, blir högre än mig själv och ser ut att trivas utmärkt även där skogen skuggar ordentligt. Skogen skyddar även mot vinden för där står alla fint. I en glänta som i juni är gul av Smörboll har Riddarsporre vuxit som fond i bakgrunden, och blommar lite senare.

Höga Riddarsporrar vid Svanåmyren.

Att flytta dessa förvildade Ridarsporrar har visat sig vara lättare sagt än gjort, och de plantor vi flyttat hit liksom står och längtar tillbaka till skogens svala skugga och svarta mylla.
Dessutom fungerar det bara att flytta sådana plantor före de hunnit börjat växa på höjden, det är lätt att skada blad och stjälkar vid flytt om de blivit för höga.
Riddarsporre sprider sig med frö och kan välja att växa på ställen där du inte hade tänkt att de skulle vara.
Vi har de senaste åren upptäckt att en har börjat att växa i en vinbärsbuske,.
Den trivs bra där och blommar bättre än de som vi planterat i rabatten. Jag tror att det beror på att vid vinbärsbusken är jorden lite fuktigare.
Men det blir inte alltid som man tänkt sig i trädgården.
Förvildade skönheter som riddarsporrar gör lätt som de själva vill.

  Delphinium - hybrid

Stormhatt

Aconitum x "Bicolor"

De blå stormhattarna blommar när sommaren går in mot sensommar. De klarar nattfrosten utan problem och står kvar lika vackra efter att frosten fått sommarblommorna att ge upp.

Den kritiska perioden för våra stormhattar är istället våren.

De är krävande när det gäller att få en bra start på säsongen. Helst vill de växa i fuktig mullrik jord, då utvecklas de bäst. Jag planterade en gång många stormhattar på rad vid våra trädgårdsmöbler, min tanke var att de skulle skärma av lite lagom mot vägen.

På denna plats finns även en gammal björk som efter något år hade slagit in sina rötter i den goda rabattjord där jag planterat alla stormhattar. Plötsligt växte inte stormhattarna som förut, de växte lite grann och blommade ynkligt. Stora räddningsarbetet påbörjades och de jag är mest rädd om, flyttades eller delades, som den blå-vita stormhatten på bilden ovan.

Av alla stormhattar vi har är det den som jag tycker är vackrast. Att moderplantan till vår växer i Brännbergs äldsta och vackraste trädgård gör det hela inte sämre.

Vid vår lövkompost i skogen här intill upptäckte jag att det fanns en ljusrosa stormhatt bland de blå som vuxit där länge. Jag tror att den har sitt ursprung från Svanåmyrens glömda trädgårdar, för vi hade en sådan för många år sedan. Jag trodde den torkade ihjäl för många år sedan, men någon liten del av roten var ändå vid liv och började växa vid vår lövkompost.

(Jag har inget minne av att vi skulle köpt en sådan, som sedan skulle hamnat där.)
Men även den rosa som jag delat och planterat under björken höll på att tyna bort.

Av detta lärde jag mig att stormhattar inte får utsättas för sol och torka under vår och försommar, jag flyttade även bort den rosa från björkens rötter och har försökt att återskapa den fuktiga plats i halvskugga som den trivdes så bra på, men denna gång i trädgården.

Det ser ut att ha lyckats, för de stormhattar som nu växer fuktigare har börjat att återhämta sig efter torkan.
Stormhatten är en av de giftigaste växterna som vi har i vår trädgård. Växten innehåller nervgiftet aconitin. Om man får i sig det så är det bäst att hitta på något riktigt roligt så länge man orkar för något egentligt motgift lär inte finnas.
Men jag har aldrig hört att någon blivit skadad av dessa växter på något sätt, och törs därför ha dem kvar och skaffa nya.

Jag köpte även en vit Trädgårdsstormhatt och en gul Sydstormhatt för att testa. Dessa har jag planterat i fuktig mullrik jord.

Aconitum lycoctonum

Min fru har en morbror som från fjällen en gång grävt upp en planta i tron att det var en Smörboll, men väl planterad i sin trädgård så blommade en rosa-lila stormhatt istället. Jag fick ta frön från den en gång och har nu några plantor av vad jag tror är Nordisk stormhatt.

Den har större blad och de är lite ljusgrönare till färgen än de vanliga stormhattarna.

Den blir även högre än vanlig Stormhatt men verkar ha samma krav på fukt och näring som de övriga.

Aconitum lycoctonum

Blå stormhattar växer sedan länge även vid Svanåmyrens glömda trädgårdar.

Vid ett av de gamla ödehusen fanns det förut ett hav av blåblommande stormhattar. När huset sedan revs och platsen hade lämnats mer öde än den någonsin förut varit åkte vi dit igen för att uppleva blomsterprakten, men kvar fanns bara någon enstaka stormhatt i en öken av bar jord.

De som rivit huset och "städat" på platsen hade fyllt den gamla brunnen med jord som till största delen måste bestå av stormhattar. De hade skrapat bort hela havet av Stormhatt  med traktorskopa i sitt jobb att fylla igen brunnen. Det var lite snopet att upptäcka, men samtidigt bra att de inte lämnar en öppen brunn på platsen. Men var de tvungen att fylla den med alla stormhattar?

Nu har jag även för en tid sedan sått frön av Slingerstormhatt Aconitum hemsleyanum. Om de gror och vill växa här så har jag att se fram mot ännu en underbar variant av stormhatt.

Slingerstormhatt, Aconitum volubite

En Slingerstormhatt som jag köpt blommar i oktober.

Vad är det förresten för skillnad mellan Stormhatt och Trädgårdsstormhatt? Är det någon som vet?

Brandlilja

Lilium bulbiferum

Det är fascinerande med brandliljor som fortfarande blommar där det en gång funnits både hus och trädgård. De står kvar och blommar fast ingen pysslat om dem på flera decennier.

Vi har fått några sådana liljor från gamla trädgårdar här runtomkring.

Jag läste i en bok att de skulle växa väldränerat och planterade två stycken så, men de höll på att gå ut en ovanligt torr sommar. Bäst trivs denna lilja i mullrik lagom fuktig jord.

Vid Svanåmyrens glömda trädgårdar fanns det kvar en som blommade fint när vi var där för något år sedan, den växte inte väldränerat utan nästan i en grop vid en gammal husgrund.

Brandlilja härstammar från Syd- och Centraleuropa och har länge odlats vid torp och gårdar i vårt land. Denna lilja har en förmåga att sprida sig med små groddknoppar (bulbiller) som växer ut i bladvecken, när de blivit mörka och stora som en ärta ungefär ramlar de lös och slår rot bredvid liljan.

Sedan när de börjar växa så drar de nya rötterna ned bulbillen i jorden som då utvecklas till en ny liljelök.

Redan efter något år kan de nya små lökarna blomma.

Den skarpt oranga färgen gör att dessa liljor inte riktigt planteras i dagens moderna trädgårdar på det sätt som den planterades förr. Nu finns det så många andra liljor att välja bland och Brandlilja känns väl kappast exotisk längre då den är så pass vanlig.
Under hela min uppväxt fick jag ständigt höra att denna lilja kallades för Kejsarkrona, så jag tar det med ro när någon berättar om sina vackra kejsarkronor för mig efter att jag av någon anledning berättat att jag har svårt att klara dem här.
Stolt visade sedan någon granne upp sin rugge med Brandlilja för mig, men jag blev ändå så glad när jag fick se en vacker Brandlilja istället, för vi pratade då om olika växter, jag menade Fritillaria imperialis, men de lökväxterna är lätträknade här i Brännberg.

Det som gör att jag tycker om denna lilja är att den har odlats av människor som bott här förut, den har blommat här i trakten långt innan jag kom hit och fick ett intresse för växter.

Jag tror att jag skall pyssla om mina brandliljor lite extra den kommande sommaren för att visa dem lite vördnad och respekt.

Det är trots allt ingen dussinlilja som man fyndar billigt utan en växt med sin egen historia.

Och vem vet vad som återstår av vår egen trädgård om 70 år?

Kanske då en Brandlilja finns kvar och blommar om sommaren, och påminner om att här förut fanns en trädgård som någon älskade för länge sedan.

Bergklint



Centaurea montana

En av de första växter som vi skaffade till vår trädgård var en Bergklint som vi hittade i en av Svanåmyrens bortglömda trädgårdar.
Där har de plantor som blivit kvar valt att växa på en väldränerad slänt.
Vi tog en liten del av en planta som vuxit där i minst 50 år, troligtvis längre.
Den lilla plantan växte och blev en stor fin planta, men så en vinter utsattes den för barfrost då snön smälte helt där den växte i januari.
Det var mer än den plantan klarade, det var tur att fler fanns vid Svanåmyren.

De kraftiga bladen börjar tidigt att växa och bidrar till att ge rabatten en härlig vårgrönska, de blå blommorna är mindre uppseendeväckande. Jämfört med Blåklint så syns de knappt där de står och blommar.
Det skall även finnas vita och rosa varianter. Den senaste sommaren hade jag turen att få en del av en rosa bergklint av vänner i västerbottens inland. Ja vi tror att blomman på bilden ovan är det, för ingen där har funderat så mycket på blommans namn.
Vad kan det annars vara? Rödklint?
Bilden längst ned visar iallafall den blå Bergklint som vuxit i vår trädgård i snart 20 år.
Ha en bra dag.

Smörboll

Trollius euoropaeus

De första perenner som vi skaffade till vår trädgård när vi just flyttat hit var smörbollar, av den typ som växer vild i vårt land. Vi upptäckte dem för mer än 20 år sedan där de blommade i hundratals i skogen vid Svanåmyren en bit härifrån. Där hade det för länge sedan funnits gårdar och nu är blommorna det enda som återstår tillsammans med husgrunder. Jag vill vara noga med att påpeka att vi inte skövlade dessa gamla trädgårdar på vad som återstod utan tog bara några plantor av olika perenner.
(Just för att de första perenner i vår trädgård kommer därifrån kallar jag denna blogg för Svanå trädgård.)

Tänk er en glänta i skogen gul av hundratals blommande smörbollar. Det är nog så de skall upplevas för att man skall hänföras av dessa annars rätt enkla blommor.
Smörbollarna trivs bra här och förökar sig med frön till den grad att de små fröplantorna började upplevas som ogräs i rabatterna. Smörbollarna fick flytta ut från rabatten och står nu så de kan fröa av sig utan att störa.

Från en ödegård i Norrsjö kommer vår tidigblommande sort som blommar med större blommor före de övriga smörbollarna.

Vid en annan ödegård fanns det smörbollar som var orange-gula, och vid en tredje hade de större blommor.
Vårt nyaste tillskott i Trolliusfamiljen är den nästan vita Trollius Alabaster, men den hittade jag inte i skogen utan "fyndade" den på en handelsträdgård för nästan 100 kronor.
Kanske lite dyrt, men ni som jagar växter kanske kan förstå det där med att man kan fynda även om priset är högt.

Av frösådd kom de kinesiska smörbollarna på bilden näst längst ned. De öppnar sig mer än de andra och blommar också efter de övriga.
Smörbollarna är som sagt lätta att ha att göra med så länge de får växa någorlunda fuktigt. Torka tycker de inte alls om.



Trollius x cultorum

Trollius Alabaster

Den nyaste plantan av Trollius Alabaster är ljusgul istället för vit.



Kinesisk smörboll - Trollius chinensis

En Smörboll i morgonsol