onsdag 24 november 2010

En plats för vila.

Våra trädgårdsmöbler står på ett trägolv, vi kallar den platsen för "uteplatsen".
Det är skönt att slippa myror runt fötterna när man sitter där, för myrorna kommer inte gärna upp på trägolvet. Med skogen inpå knuten så finns det gott om myror här.

Jag försöker samla urnor och krukor på denna plats så jag inte behöver flytta på så många när jag skall klippa gräset. Före jag byggt trägolvet så var det ett fasligt besvär med att flytta på alla krukor med min frus blomster. Det blev dessutom snyggare med att samla många krukor här, på ett ställe.
Våra trädgårdsmöbler på morgonen då platsen skuggas av en stor björk.

Ikväll är det -23 grader ute.
Jag är inomhus.

torsdag 18 november 2010

Trädgårdsriket

Vår trädgård finns med på Trädgårdsrikets hemsida.
Det var öppen trädgård den åttonde augusti 2010. Det började regna vid 11 - tiden och sedan ösregnade det resten av dagen. Trots detta så kom ändå några tappra besökare. Det var roligt.

Vi är inte många från Norrbotten som står med här, trots att det finns många fina trädgårdar runt omkring i vårt län och landskap.  Det är däremot många registrerade från Västerbotten.Tänk på att norrbottensdelen av lappland hittas under landskapet Lappland.
Här är en länk till Trädgårdsriket;

http://www.tradgardsriket.se/index.php?cat=gard&id=823&s=boden

Växthuset

För några år sedan byggde jag ett växthus av fönster från gamla och sedan länge rivna officersbostäder i Boden. Här inne odlar vi förutom gurka och tomater även fikon och vinrankor. På våren, i mitten av april så flyttar övervintrande växter hit från potatiskällaren. Mest fuchia och pelargon men även de nu rätt stora fikonträden och andra "exotiska" växter som jag odlar i kruka.


Här är ett foto på det då nybyggda och och redan alltför välfyllda växthuset.

En månad senare så flyttar årets frösådd ut hit, lagom till att plantor skolas om och då tar mer plats. Eftersom växthuset har en kraftig trästomme så kan allt fästas på ett konsollsystem som hyllor längs väggarna.
Taket är av kanalplast.

Inne i växthuset börjar fikonträden nu nå takhöjd. Här inne finns en stor tunna med vatten och golvet är belagt med tegel, för att hålla värmen bättre på kvällstid. En gammal metod de förr använde i orangerier.
Redan i augusti kommer som regel den första nattfrosten så alla knep som finns för att lagra värmen inne i växthuset försöker jag lära mig.


Augustinatt...


I mitten av oktober är säsongen slut och växthuset töms på allt känsligt. När det sedan frusit så täcker jag vinrankorna med torra löv för att isolera rötterna från den värsta kylan.
En vinterkväll som denna lyser en lampa där och med rimfrosten på fönsterrutorna så liknar det hela en japansk lykta.



Ikväll är det -21 grader ute.

tisdag 16 november 2010

Brännbergs historia


Jag bor i byn Brännberg i Bodens kommun, byn finns mitt mellan Boden och Älvsbyn.
Här skriver jag nu lite om byns historia.

I början av 1800- talet fanns folk som bodde här i enklare stugor, de arbetade som kolare åt bolaget Selets Bruk.
 Än idag syns rester av den damvall som hörde till det första sågverket i Johannisfors.

Men det som blev avgörande för att folk bosatte sig här under den första delen av 1800-talet var den fors som finns i Aleån vid infarten till byn, Johannisfors, eller "Rutqvist fors" som vissa brännbergare kallar den för. Här byggdes ett litet sågverk. En mer än 70 meter bred damm magasinerade vatten för att ge kraft till ramsågen som skall ha funnits där, i Johannesfors som då den östra delen av byn kallades. Lantmäteriet har uppgifter om att en Isak Sundström kommit hit 1834 och uppfört ett nybygge, han står även som sågverksägare 1852.
Andra uppgifter som finns från gamla brännbergare är att den förste nybyggaren hette Petter Andersson och skall även han ha kommit hit vid denna tid. Han var min farmors farfar.


Ett av Brännbergs första och när det revs på 1980- talet, det äldsta huset i byn.
Gården hade en tid fungerat som gästgiveri och fanns vid sågverket i Johannisfors.
Det berättas att det en tid skall ha spökat där, när en sågställare vid namn Holm bodde i huset.


1857 lät stadsfiskal Lagervall från Luleå uppföra en vattensåg i Johannisfors. En såg skall ju redan ha funnits där tidigare. Kanske dammvallen är från denna tid? 

Den västra delen av byn kallades för Johannisberg, här bosatte sig folk 1855. Denna del av byn kom att utvecklas till byns centrala del med skola och affärer, caféer och ett nytt sågverk. Här uppfördes också ett stationshus i samband med att stambanan byggdes genom byn 1894.



Brännbergs stationshus på 1930 talet. Från vänster; Alvar Pettersson, Georg Enberg, Nils eller August Nyström och Alvar Lundqvist.

Men det fanns redan en station med namnet Johannisberg så då fick stationen namn efter ett berg i närheten - Brännberget.
Sedan dess kallas de båda byarna Johannisfors och Johannisberg för Brännberg.
Idag finns det ca. 60 hushåll i byn.
De flesta av dem som bor här pendlar till arbeten i Boden eller Älvsbyn. Med bil tar det ca. 30 min. till Boden och 20 min. till Älvsbyn.
Luleå och Piteå ligger på en timmes avstånd om man kör bil.




 Här syns Brännberg som det såg ut under 1940- talet. Fotograferat från det bevakningstorn som då fanns på en av de äldsta gårdarna.Detta är Johannisbergs delen av byn.

Bevakningstornet i Brännberg.




Folksamling vid Brännbergs station någon gång på 1920- talet. På kortets baksida har någon skrivit, "Är det Gertrud?"





Affären i Brännberg i slutet av 1960-talet.
Affären stängde för några år sedan.


Här ovan syns banvaktstugan som fanns mitt i Brännberg där min farmor och farfar en gång bodde före de flyttade till huset där jag nu bor.

För att se fler banvaktstugor, gå in på sidan : banvakt.se

Huset jag själv bor i lät min farfar bygga. Han arbetade som banvakt åt Sj och bodde i banvaktarbostaden mitt i Brännberg, men var tvungen att flytta därifrån i samband med att han gick i pension. De flyttade in här 1936, och sedan dess har det bott folk här. Det fanns ingen märkvärdig trädgård här då, björkar som fanns på platsen hade sparats kvar och en hägg planterades senare.

Vårt hus, som det såg ut för länge sedan.

Hoppas att ni nu vet lite mer om den by som jag bor i med min familj, ha en fortsatt bra dag, hälsar Hans

Svanåmyren

Inte långt från vår trädgård breder den stora Svanåmyren ut sina vidder.
Tillsammans med Fräkenmyren och den på försök delvis uppodlade Farbrorsmyren, utgör dessa tillsammans ett stort våtmarkområde som är fulla med fågelliv under vår och sommar men som på vintern gör området extra kallt.

Svanåmyren vintertid, på vintern är dessa vidder öde och tysta. Om våren sjuder här av ett rikt fågelliv. Tranor och orrar för mest liv, vackrast är de vita sångsvanar som även de håller till här. På skidor är det jag själv som syns, i bakgrunden - Svanå kläppar.

Byn Brännberg ligger ungefär på en höjd av 100 meter över havet, det och avsaknaden av någon sjö som skulle ha dämpat kylan gör området extra kallt vintertid jämfört med Boden som finns tre mil bort.
Den första nattfrosten slår som regel till efter den femtonde augusti, men ibland klarar vi oss från frost fram till september om det är mulet väder då.

Svanåmyren som har ett uselt klimat har ändå ett vackert namn som fått inspirera till namnet på min blogg, där jag kommer skriva om mina mer eller mindre lyckade odlingsförsök. Här där klimatet är lite bistrare än på de flesta andra ställen.

måndag 15 november 2010

Försöksgården i Brännberg.


 Bilden visar kaffepaus vid Försöksgården i Brännberg, troligen 1932. Det var "demonstrations- söndag" och gårdens odlingar visades för gäster. Observera det blommande äppelträdet.


Från mitt köksfönster syns en granngård som haft stor betydelse för odling i Norrbotten, fd. Statens Försöksgård.


År 1918 utsågs Brännberg som lämplig plats för anläggande av försöksodling på myrmark. Gården ställdes under Kemisk- växtbiologiska anstalten i Luleå.
Här hade en försökskolonisation påbörjats redan 1909, ett av de utstakade kolonaten där redan bostads- och ekonomibyggnader fanns uppläts till försökgård.
Verksamheten som bedrevs här var den första i sitt slag i landet och ett av de första större myrodlingsprojekt i Norrland.

Meningen var att resultaten från försöksodlingen skulle omsättas i praktiken av kolonatens jordbrukare. Många gamla Brännbergare har berättat om minnen förknippade med denna gård, som exempelvis att här såg en flicka tomater för första gången och hon tyckte att det var märkligt fint. Något sådant hade hon aldrig förut sett.

En busslast med bönder från Piteå-trakten besökte Försöksgården 1928.
Lägg märke till den krattade grusplanen.
Under en period arbetade Joel Andersson som rättare på gården, han bodde där med sin familj. Under sommrarna arbetade även några lantbrukselever vid gården och jordbrukarna vid kolonaten gjorde dagsverken här.

Sommarladugården.
Försöksverksamheten växte med åren och utökades med nya byggnader och bättre mark för odling, gården drevs vidare av Lantbrukhögskolan efter 1939.

Här syns nya Försöksgården med Brännberget i bakgrunden.


Försöksgården drevs fram till 1957 då verksamheten upphörde, och gården har sedan dess varit i privat ägo.

Försöksgården kom främst att syssla med problem förknippade med vallodling på organogena jordar, och fina resultat nåddes inom det området. Lönande spannmålsodling visade sig vara uteslutet här pga. frostläntheten och jordens beskaffenhet. De naturliga förutsättningarna för odling i Brännberg kan än idag knappast betecknas som goda ens med norrbottniska mått mätt.
Att odla här kan kanske mer ses som en utmaning och ett arbete med att knäcka zongränser.
/ Hans.

Lada nr. 6, den så kallade 'Sexaladan' som faktiskt ännu finns kvar från försöksgårdens glansdagar.

söndag 14 november 2010

Bloggstart...

Hej på Er alla med intresse för att odla små och stora växter.
Här är början på min blogg som kommer att handla om odlarglädje från vår egen trädgård här i Norrbotten.
Nu är marken frusen och snön har redan legat här i några veckor, ute är det nu -19 grader.


Ikväll drömmer jag tillbaka till sommaren som fanns för inte så länge sedan, bilden ovan visar vår trädgård en morgon för tre månader sedan.
Hälsningar - Hans