Kungslilja

Lilium regale

Att odla liljor i kallt klimat är oftast inte något större problem, det gäller ibland även Kungslilja som planteras som lök tidigt på säsongen eller i slutet av augusti.
Men helt lätt är det ändå inte att lyckas hålla denna lilja vid liv någon längre tid i trädgården. Den blommar fint första året för att sedan liksom tappa kraft. Något saknas den.

Det måste ha varit en fantastisk upplevelse för Ernest Henry Wilson som upptäckte kungsliljan under en växtjägar resa 1903. Han återvände dit 1910 för att samla lökar.
Karin Berglund beskriver denna händelse med poetiska ord i sin bok "Din trädgård", Hon skriver;

"Efter mer än trettio mil och tjugotvå dagars vandring med karavan och vägvisare, bärare och mulor nådde han platsen. Senare beskrev han den så här; "
"Den växer vid vägkanten, i bergskrevor, utmed bäckarna och högt uppe i bergsbranterna. Inte två eller tre eller hundra utan tusentals, ja tiotusentals. Svala morgnar och kvällar är luften fylld av väldoft. Under en kort tid förvandlas denna halvöken till ett sagoland."
" Ibland blir kungsliljan kortlivad i trädgården och kommer dåligt tillbaka. Det är inget att förvåna sig över med tanke på att den som vild bara finns i en enda väderpinad dalgång i bergstrakterna där nordvästra Kina möter sydöstra Tibet."
" En kungslilja som tynar i svenska rabatten kanske helt enkelt längtar hem."

Kungsliljan på bilden ovan blommade ett år efter att jag planterat lökarna ute i rabatten.

Den slog ut sina stora knoppar i slutet av augusti och likt ett fyrverkeri satte den med sin blomning punkt för den odlingssäsongen.
Sedan dess har den varit borta...

Rhododendron

Rhododenron P.M.A. Tigerstedt

Jag har sedan flera år tillbaka försökt att få Rhododendron att överleva här.

Det har inte alltid gått så bra.

Jag har en gång försökt med sorten cunninghams white, den blev kortare och kortare för varje år den fanns kvar. Det sista året hade den ett krypande växtsätt och påminde mest om lingonris, innan den dog ut.

Vanlig parkrhododendron fungerar lite bättre om de skuggas från vårsolen och klarar då av att överleva nätt och jämt. De blommar sällan och bladen är ofta skadade när vintern är över.

För några år sedan köpte jag sorten P. M. A. Tigerstedt som kommer från Finland.

Sorten är framtagen vid Mustila arboretum och är en av de härdigaste rododenron som finns, den har nu överlevt tre vintrar här i Brännberg.

Denna rhododendron skall enligt försök klara ner till -36 grader om den har det rätta läget. 

Jag fjäskar ändå lite för den och täcker den med snö som jag även gör med min parkrhododendron, när det snöat så pass att det går att skotta upp en liten hög över den.

Min Tigerstedt är grön och fin till skillnad från min återstående parkrhododendron .

Jag har planterat den i skydd av vårsolen men jag misstänker att den står för skuggigt då den inte ville blomma i somras. Den behöver kanske få mer sol för att orka bilda blomknoppar?

Rhododendron är ju inte direkt någon exklusiv växt för de flesta i vårt avlånga land men för mig i Brännberg är de det då de inte växer här i trakten. 

Om våren är det lätt att fynda billig rhododendron och de har jag nu börjat ha planterade i urnor vid ytterdörren, där de står gröna och fina och inte berörs av den tidiga nattfrosten i augusti. De brukar härda ut till mitten av oktober.

Det är viktigt att inte ge dessa växter näring senare än juni månad då de gärna fortsätter att växa hela sommaren och när sedan den första nattfrosten kommer så fryser årstillväxten tillbaka om de inte hunnit att förvedas.

       

Rhododenron Catawbiense Grandiflorum

Julros

Helleborus niger

Julrosen är med sina läderaktiga vintergröna blad en växt som är ganska känslig för vårt hårda klimat i Norrbotten, men om den får rätt förutsättningar så övervintrar den. Stark vårsol tycker den inte alls om, inte om marken fortfarande är frusen.

Jag har hitills lyckats bäst med de plantor som växer i skuggan av vårt hus, men de tynar sakta bort efter något år och små fröplantor övervintrar inte utomhus.

Det kanske vore läge att ge upp förhoppningarna på denna växt.

Men jag skaffar nya varje år. Det är något med de vita blommorna som gör att jag inte kan ge upp. Hela växten är för övrigt omspunnen av legender och mystik. På latin betyder namnet giftig svart, men det är inte de vita blommorna som avses utan den svarta roten. Giftet i den svarta roten sägs kunna döda en varg.

Julrosor införskaffas billigast efter jul då de bortslumpas i butikerna, men se upp så att du inte köper en som redan gett upp i den för varma och torra butiksmiljön. När du kommer hem med ditt julrosfynd så måste du själv kunna förvara den svalt fram till det går att gräva i jorden. Den utblommade julrosen behöver sedan en sommar på sig för att hämta krafterna och kan kanske blomma året efter.

Detta år provade jag ett nytt sätt i mina försök att få Julros att trivas här.

Jag tvättade bort all torv runt rötterna i krukan och planterade sedan den i en kulle med grus och kalk. Julrosor trivs med kalk i jorden.

Ovanpå gruset lade jag sedan färskt gräsklipp då och då under sommaren.

Plantan trivdes utmärkt och växte sig grön och frodig.

I oktober bäddade jag in julrosen under granris för att på det sättet skugga de vintergröna bladen för den kommande uttorkande vårsolen. Tjälen borde släppa snabbare i gruset än i isklumpen som bildas av torvjord, och när röttena kan dra upp vatten till plantan igen borde faran för vårsol vara över.

Här i Brännberg blommar julrosen i maj månad.

Kanske kommer julrosen i gruskullen blomma tidigare än de andra, kanske den blommar först av alla vårblommor nästa år.

April 2011

Bilden ovan visar hur fint den nya julrosen i gruskullen blommade redan i slutet av april månad. Men den var inte först att blomma i vår trädgård, den Ungerska blåsippan började blomma en vecka före julrosen öppnade sina knoppar.

Ungersk blåsippa

Hepatica transsylvanica

Efter en lång vinter när längtan är som störst att få se naturen väckas till liv igen så blommar den Ungerska blåsippan först av alla växter i vår trädgård.

Inte ens krokusarna är lika tidiga. 

Vissa år börjar den blomma redan i mitten av april vilket är ovanligt här i Brännberg. Som regel öppnar blommorna sina knoppar dagarna runt valborgsmässoafton. Den vanliga blåsippan blommar någon vecka senare.

Den Ungerska blåsippan har fler kronblad än vår vanliga och bildar med åren tuvor som går bra att dela på. Den trivs bättre med sol än halvskugga.

Vår planta har vi fått av vänner i Enköping som generöst delade med sig av växter från sin trädgård.

Det är inte ofta som jag har sett denna raritet i någon handelsträdgård, men i somras hade Råbäckens trädgård i Boden sådana. När de väl blommat över så ser de inte mycket ut för världen och de fanns kvar där tills de sålde ut perennerna för halva priset.

Jag köpte två till Hepatica transsylvanica "Blue Jewel" och planterade dessa vid den från Enköping.

Eftersom de knappt syns under sommarens växande ogräs så får man passa sig så man inte rensar bort de små bladen av misstag. Själv har jag märkt plantorna väl så ingen annan välvillig person i sin iver att hjälpa till med ogräsrensning gör det misstaget.

Jag skulle gråta en skvätt om det skulle hända.

Om jag var tvungen att välja ut endast en planta från trädgården att ta med i händelse av krig eller vulkanutbrott så skulle det bli denna växt som med sina öppnade blommor signalerar att vinterns tid är över. Trädgårdsåret börjar på riktigt...

Buskkörsbär / Surkörsbär

Vi har två buskar surkörsbär. En gammal och en ny.

Den gamla fick vi från Amnada östergård i Älvestad, Östergötland. Den har vuxit sakta men ändå hållit sig vid liv.

Jag fick tipset om att körsbär behöver kalk för att trivas, så jag gjorde hål runt busken med ett spett och fyllde dessa med kalk. De senaste åren har jag även lagt på gräsklipp runt busken och i år så blommade den för första gången.

Det var inte många blommor men ändå ett tecken på att den iallafall inte håller på att dö.
I augusti hade två körsbär mognat. Även om den heter surkörsbär så var de riktigt goda.

Surkörsbäret från Älvestad blommar igen...

Jag provade även ta hem många små plantor av Fågelbär Prunus avium men de dog allihopa, trots att jag planterade vissa mycket väldränerat och vindskyddat.

Vårt nya buskkörsbär är av sorten Lettisk låg.
Jag läste om denna sort i Leif Blomqvist bok - Trädgårdens bär.
Han skriver att busken mognar mycket tidigt och är härdig för zon 6 (7).
Jag har inte läst om någon annan sorts surkörsbär som har lika god vinterhärdighet.
Förut har endast sorten Skuggmorell saluförts vid handelsträdgårdarna här i närheten men Skuggmorell är dåligt härdig här i Brännberg. Därför blev jag så glad när jag hittade en Lettisk låg hos Astrant plant utanför Piteå.
Mina förhoppningar på denna lilla planta är stora, den avlövades samtidigt som de inhemska träden runtomkring i höstas och det är ju ett gott tecken.
Träd som står gröna när snön faller kan lätt drabbas av frostskador, när de då inte hunnit med att invintra i tid.

Blomqvist plantskola i Finland betyder mycket för oss trädgårdsodlare i norr. De har sökt och hittat härdiga träd och buskar som nu sprider sig även här i norra Sverige.
Utan Blomqvist arbete att  ta fram och sälja härdiga växter till oss i norr så hade körsbär och äpplen varit lika omöjligt att odla här i Brännberg som fikon och apelsiner är i Mälardalen.

Näverhägg / Gulbarkig hägg

Prunus maackii 

Vid vårt hus har vi en Näverhägg som de senaste  tio åren vuxit snabbt och blivit ett stort träd. Här i Norrbotten är vi inte bortskämda med trädgårdsträd som har så snabb tillväxt, de flesta inplanterade träd har nog att bara överleva här.

Näverhäggen är riktigt härdig, första vintern den fanns här utsattes den

för extrem kyla - 46 grader!

Den vintern dog äppelträdet Silva, hela stammen sprack men Näverhäggen fortsatte att växa våren efteråt som om ingenting hade hänt.

Näverhäggen anses härdig för zon 6 men jag vet att den klarar mer än så.

Den blommar inte lika rikligt som vanlig hägg och blommorna är mindre, i augusti mognar de svarta bären som är beska och sura men som trastarna är alldeles galna i. De sätter sig på de smala grenarna och har all möda i världen att hålla sig kvar när de äter.

Näverhäggen går ofta också under namnet Gulbarkig hägg och den kopparfärgade näverklädda stammen gör detta träd intressant hela året om. Trädet har dessutom en vacker form då grenarna sträcker sig ut från stammen på ett nästan hängande sätt.

Jag har provat att plantera kärnor från bären men inte lyckats med att få dessa att gro.

Näverhägg är även vacker på vintern.

Blodhägg

                                               Prunus padus "Colorata"

Blodhägg skall vara en rödbladig variant av vanlig hägg och skall vara härdig för växtzon 6, men vår  lilla buske har klarat två vintrar utan att ta skada av det tuffa klimat som råder här i Brännberg, i zon 7.
Busken är planterad i lermark och en meter från den så skottas vägen till garaget upp vintertid så det blir hård tjäle just bredvid. Den trivs bra ändå.

Jag trodde att löven skulle bli rödare än vad de blivit hitills, jag misstänker att vår lilla buske skuggas för mycket av de stora björkar som finns bredvid. Lite mera solljus kanske skulle ge rödare löv?
I år så blommade den för första gången med rosa blommor.

Jag vet att många inte orkar med sina häggar sedan problemet med häggspinnmal kommit även hit till Norrbotten. Sommaren före jag planterade denna Blodhägg så fick vår vanliga hägg ett angrepp av dessa larver. Jag blandade mycket grönsåpa med vatten och besprutade det ganska stora trädet.
Larverna vred sig av fasa efter att ha blivit träffade av såplösningen och ungefär fem sekunder senare så dog de för att aldrig mer komma tillbaka hit.
Min granne fick panik av de äckliga larverna och kapade sin Blodhägg. Lite väl drastiskt eftersom de gick så lätt att få bort med bara lite såpvatten.
Nu har den vuxit upp igen och är snart två meter hög.

Amrikanskt häggkörsbär

Prunus pensylvanica "Oulo"

                                            
När jag förra hösten besökte Fagernäs trädgård i Boden så fanns där några träd som lyste rödare än allt annat. Jag fylldes av det begär man som samlare kan drabbas av men höll huvudet kallt och kollade upp de på internet först. Jag hade aldrig hört talas om detta träd förut, den trädgårdslitteratur jag har hade glömt bort detta träd. Kanske är det relativt nytt på marknaden?

På svenska sidor läste jag att trädet var härdigt för zon 4, men på finska sidor står om just "Oulo" att det klarar växtzon 6 i Sverige. Ett träd lika härdigt som den finska Bollpilen, och den klarar ju vintrarna här i Brännberg.
Jag köpte detta träd dagen efter och att det dessutom såldes för halva priset som allt annat på höstrean var bara trevligt.

Jag vet att prunus släktet föredrar jord med högt ph-värde, så för att få mitt nya träd att trivas lite bättre så blandade jag kalk i jorden runtomkring och blandade in fin mulljord under rotklumpen. Eftersom jag planterade trädet sent på hösten lät jag bara sänka ned halva rotklumpen i jorden och hällde kalkblandat grus runt den övre delen av rotklumpen. Detta för att tjälen skall släppa snabbare om våren så trädet får en längre växtsäsong.

När trädet visade livstecken i våras och slog ut med lite brunfärgade blad som strax senare blev gröna så kände jag mig riktigt nöjd över mitt fynd på höstrean. Sedan fick trädet små vita blommor under försommaren på ett sätt som gjorde att det liknade ett körsbärsträd mer än en hägg. Det är exotiskt här i Brännberg skall ni tro för här finns inga körsbärsträd typ Fågelbär så långt ögat kan nå.
Trädet skall på hösten få små röda bär men vårt fick inte några bär i år.
Nu är trädet inne på sin andra vinter och det är bara att hoppas att det skall fortsätta att växa och trivas.
Häggkörsbäret skall kunna nå en höjd på åtta meter, det läste jag nyss i Maria Sandströms bok - Trädgård i kallt klimat. Se där, nu dök Häggkörsbäret upp i litteraturen till sist. Men så är hennes bok också väldigt innehållsrik och lärorik för oss med trädgård i kallt klimat.

Shuberthägg

                                            Prunus virginiana "Shubert"

Halva sommaren är den grön som de andra lövträden, men i mitten av juli månad börjar den övergå till denna mörkröda färg.
Speciellt vacker är den att se på i motljus, den blir liksom rödare då.

Det här är en ganska ny växt för vår trädgård, men den verkar inte speciellt kräsen utan växer bra här i zon 7 utan att stå speciellt väldränerat eller vindskyddad. Den har klarat två vintrar utan problem.
Vissa lövträd med sydligare gener har svårt att hinna med att avmogna och förvedas när hösten kommer på allvar i början av september. Shuberthäggen fäller alla sina mörka löv inom några få dagar då, och om det blåser kan den fälla alla löv på samma dag. Det är lite snopet när den plötsligt står där avlövad och förberedd för kyla och frost.
Vår buske har än inte blivit så stor men den skall nå en höjd av 6-7 meter som fullväxt och är enligt litteraturen härdig till växtzon 6, men än har den som sagt klarat zon 7 här utan problem.

Afrikas blå lilja

                                        Agapanthus africanus "Charlotte"

Det är något med Afrikas blå lilja som väcker ha begär hos mig. Därför kunde jag inte motstå att köpa en ny när jag såg denna i somras.
Jag har under de senaste 15 åren gjort försök med olika Agaphantus sorter och någon har blommat ibland. Men som oftast så står de där gröna och fina men utan blommor. För något år sedan så dog plötsligt alla plantor under vintern, jag misstänker att jag var för snabb att vattna dem på våren eller att de var för fuktiga då jag ställde ned dem i potatiskällaren under hösten.
Min nya planta har jag därför planterat om i lerkruka så inte rötterna skall få för mycket fukt under viloperioden. Jorden torkar ju som bekant upp fortare i en lerkruka än i en plastkruka.

För att trivas riktigt bra så behöver dessa plantor varma somrar, något som jag inte kan garantera här i Brännberg, därför får de stå inne i växthuset under sommaren tills blommorna slår ut. När de väl blommar så vill jag gärna se dem och ställer dem vid våra trädgårdsmöbler. De blommar under längre tid om de står lite svalare då tror jag.

Jag läste en gång om zonknäckare och det var visst möjligt för Agaphantus att övervintra utomhus i norska Bergen. Havet ger milda vintrar.
Just sorten "Charlotte" skall vara den som tål mest kyla, men jag tänker inte utsätta denna vackra dam för någon värre kyla än vad en sommar i Norrbotten kan göra.

Uppdaterad 2012

Nej ndet gick inte längre för denna kinkiga dam, platt fall så att säga.
Plantan var knappt vid liv efter vinterförvaringen, och dog direkt den kom in i växthuset.

Vet någon varför?

Vindruvor

                                                      Boskops glory

Jag har en dröm. Tänk att kunna plocka litervis med vindruvor från växthuset.
Än så länge är detta just en dröm för det har inte blivit så mycket druvor trots att jag verkligen försökt med de härdigaste sorterna om och om igen. Bäst gick det för sorten "Boskops glory" som jag hade i kruka och övervintrade i källaren. Den gav som mest åtta druvklasar ett år, men sedan dog den. Den sorten är dåligt härdig, därför fick den stå i kruka.

Jag har de senaste åren köpt sorter som "Zilga, Nordica, Spulga och Rondo".
Den första sommaren som de växer inne i växthuset så beter de sig alla lika. De växer med raketfart och når nästan tre meters höjd. Året efter har de frusit tillbaka och börjar i bästa fall att växa igen vid marken. Druvor blev det en gång på sorten "Nordica" men då dog den plantan året efter.
Jag försöker fjäska för dem och täcker de med torra löv sedan jag stängt värmen i växthuset och marken frusit. Löven får ligga kvar som frostskydd till april då jag startar  värmen i växthuset igen.
Men de trivs inte

"Nordica"

Utanför Piteå finns en enorm vinstock av "Nordica" i ett växthus hos handelsträdgården Astrant plant, och min kusin har en planta som växer och trivs bra ute mot söderväggen, även det i Piteå. Jag provade därför att plantera en "Zilga" utomhus, väl dränerad och på en plats där solen lyser under stor del av dagen. Den plantan övervintrade lika som de jag har i växthuset, den överlevde och växte lite nu i sommar. Hur denna planta skall klara en vinter till återstår att se för den tidiga nattfrosten i augusti satte abrupt slut för årets tillväxt.
Leif Blomqvist skriver i sin bok "Trädgårdens bär" om odling av de baltiska sk. staketdruvorna där just "Zilga" beskrivs som den härdigaste av alla sorter. Han skriver vidare att plantorna når sin fulla vinterhärdighet efter tre till fyra år. När de är unga bör de alltså få någon form av skydd för kylan.

Att odla druvor i zon 7 kanske även fortsättningsvis får förbli en dröm?
Är det någon som har något matnyttigt att komma med när det gäller arktisk vinodling?

Persikoträd

Prunus persica

Jag har under de senaste åren även stoppat en och annan persikokärna i jord sedan jag ätit frukten. Långt ifrån alla har grott, men för något år sedan hade jag ett som växte till sig så pass att det blommade tidigt på våren, när jag flyttade in det i växthuset från övervintringen i potatiskällaren. Jag pollinerade med pensel, men det blev ingen frukt ändå. Kanske är persika självsteril?

Efter något år så var plantan för stor att kånka upp och ned ur potatiskällaren så jag planterade den i odlingsbädden i växthuset. Det jag fick lära mig av detta var att persika inte alls är härdig för zon 7, inte ens i växthus.

Nu har jag ett nytt litet persikoträd på gång, det har hunnit bli en meter högt och kommer att få plats i några år till att övervintra i potatiskällaren.

Sedan är det väl dags för ännu ett test för att se hur ett persikoträd klarar vinterkylan här i Norrbotten.

Fikonträd.

Ficus carica

Hela sommaren står mina tre fikonträd i växthuset. De trivs bäst med den värme som är därinne. De två större får som regel frukt varje år men det är likadant varje år, i slutet av augusti faller de omogna fikonen ned på golvet. Jag vet inte riktigt vad det beror på, kanske de fått torka, kanske det blivit för kyligt?

Fikonträden grönskar snabbt när de kommer ut till växthuset efter en lång vinter i potatiskällaren. Här i Brännberg ligger snön kvar fram till slutet av april, ibland in i maj månad. Att då kunna gå in bland de grönskande växterna och få en doft av sommar är obeskrivligt för sinnet.

Det är kanske lite udda att det just blev fikonträd som jag planterade, för jo, jag har sått frön från färska fikon våren 1999 efter att ha sett ett inslag i Svt:s "Gröna rum" med Gunnel där hon besökte en man på Söder i Stockholm. Han hade ett stort fint fikonträd som han övervintrade ljust och svalt i hyreshusets trapphus.

Kan han så kan väl jag, tänkte jag.

Grobarheten bland fikonfröna var nästan 100% för snart hade jag små fikonplantor i sådan mängd att det blev omöjligt att ha kvar alla. Jag gav bort de flesta till vänner och bekanta, jag har även provat att plantera ut ett på friland, men det blev inte så lyckat. Efter en vinter här i zon 7 så hade hela stammen spruckit, från topp till rot.

De olika fikonträdens löv skiljer sig lite från varandra. Vissa är djupt flikade och vissa är i stort sett runda. Bland den uppstickande sådden fanns en liten planta som till färgen skiljde sig från alla de andra. Den var ljust grön när de andra var gräsmattegröna.

Denna lilla planta har vuxit sämre än de andra och har hela tiden behållit sin ljusa färg. Jag har mejlat och frågat trädgårdskunniga vad det kan bero på och de har trott att den ljusa färgen beror på näringsbrist.

Kanske det är så men trots mina försök att ge denna planta mer näring än de andra så behåller den ändå sin ljusa färg. Den har tre nyasner av grönt i sina blad så jag kallar den för Ficus carica "Tricolor".

Ficus carica "Tricolor"

Nu har de två största fikonträden vuxit sig så stora att de snart når taket i mitt höga växthus. För att de alls skall rymmas i potatiskällaren så får jag försiktigt böja dem under taket där. De två stora avlövas nästan direkt som de kommer ner i det svala mörkret i mitten av oktober, men Tricolor har fortfarande några löv kvar att släppa.

Det har även hänt att fikonträdens löv frusit när de stått kvar för länge i växthuset, det lilla elementet klarar inte att hålla borta hur mycket frost som helst, men de har inte tagit någon skada av det.

Ginko Biloba

För snart tio år sedan köpte jag en liten planta Ginko biloba i Mattisudden vid Jokkmokk.
Jag tror att jag då bara betalade 25 kronor för den.
Sedan dess har den vuxit och är nu ca. en meter hög.
Kanske inte så imponerande om man jämför med ett friväxande, men mitt står i kruka och växer därför rätt långsamt.  Jag törs inte plantera ut det på friland då vintrarna är för hårda här, det övervintrar i potatiskällaren där det står fram till början av april då jag ställer in det i växthuset.

De flesta av mina andra exotiska träd grönskar direkt de kommer in dit efter en lång sval och mörk övervintring, men Ginkoträdet öppnar inte sina knoppar förrän i slutet av maj månad. Ett år trodde jag faktiskt att det dött under vintern, men det grönskade senare där jag ställt undan det vid komposten.

När faran för nattfrost är över får det försiktigt vänja sig med solljuset för att inte skada bladen, och står sedan resten av sommaren vid våra trädgårdsmöbler.
De vackra bladen är som ingenting annat jag har. De har formen av små ankfötter, och de nakna bladknopparna är vackra även de, för de påminner till formen om tempeltornen på Angor wat i Kambodja. Nu har jag köpt ännu ett, men det är rätt litet än.
Jag är lite avundsjuk på er som kan plantera ett sådant träd utomhus, men här i växtzon sju är det bara att gilla läget och låta det stå kvar i krukan.

Vid kyrkan i Boden planterades det på försök två små Ginko biloba för två år sedan. Men även om de visserligen överlevt så ser de rätt sorgliga ut. Jag vill inte utsätta mina för den behandlingen. Är det någon entusiast som lyckats med detta träd i Norrland och fått det att överleva mer än en vinter?

En plats för vila.

Våra trädgårdsmöbler står på ett trägolv, vi kallar den platsen för "uteplatsen".
Det är skönt att slippa myror runt fötterna när man sitter där, för myrorna kommer inte gärna upp på trägolvet. Med skogen inpå knuten så finns det gott om myror här.

Jag försöker samla urnor och krukor på denna plats så jag inte behöver flytta på så många när jag skall klippa gräset. Före jag byggt trägolvet så var det ett fasligt besvär med att flytta på alla krukor med min frus blomster. Det blev dessutom snyggare med att samla många krukor här, på ett ställe.

Våra trädgårdsmöbler på morgonen då platsen skuggas av en stor björk.

Ikväll är det -23 grader ute.

Jag är inomhus.

Trädgårdsriket

Vår trädgård finns med på Trädgårdsrikets hemsida.
Det var öppen trädgård den åttonde augusti 2010. Det började regna vid 11 - tiden och sedan ösregnade det resten av dagen. Trots detta så kom ändå några tappra besökare. Det var roligt.

Vi är inte många från Norrbotten som står med här, trots att det finns många fina trädgårdar runt omkring i vårt län och landskap.  Det är däremot många registrerade från Västerbotten.Tänk på att norrbottensdelen av lappland hittas under landskapet Lappland.
Här är en länk till Trädgårdsriket;

http://www.tradgardsriket.se/index.php?cat=gard&id=823&s=boden

Växthuset

För några år sedan byggde jag ett växthus av fönster från gamla och sedan länge rivna officersbostäder i Boden. Här inne odlar vi förutom gurka och tomater även fikon och vinrankor. På våren, i mitten av april så flyttar övervintrande växter hit från potatiskällaren. Mest fuchia och pelargon men även de nu rätt stora fikonträden och andra "exotiska" växter som jag odlar i kruka.

Här är ett foto på det då nybyggda och och redan alltför välfyllda växthuset.

En månad senare så flyttar årets frösådd ut hit, lagom till att plantor skolas om och då tar mer plats. Eftersom växthuset har en kraftig trästomme så kan allt fästas på ett konsollsystem som hyllor längs väggarna.

Taket är av kanalplast.

Inne i växthuset börjar fikonträden nu nå takhöjd. Här inne finns en stor tunna med vatten och golvet är belagt med tegel, för att hålla värmen bättre på kvällstid. En gammal metod de förr använde i orangerier.
Redan i augusti kommer som regel den första nattfrosten så alla knep som finns för att lagra värmen inne i växthuset försöker jag lära mig.

Augustinatt...

I mitten av oktober är säsongen slut och växthuset töms på allt känsligt. När det sedan frusit så täcker jag vinrankorna med torra löv för att isolera rötterna från den värsta kylan.

En vinterkväll som denna lyser en lampa där och med rimfrosten på fönsterrutorna så liknar det hela en japansk lykta.

Ikväll är det -21 grader ute.

Brännbergs historia

Stenåldersplatsen i Brännberg

Jag bor i byn Brännberg i Bodens kommun, byn finns mitt mellan Boden och Älvsbyn.
Här skriver jag nu lite om byns historia.

På sandåsens högsta krön har man hittat spår av vad man tror är en boplats med stenålderskaraktär.
Så det har bott folk på denna plats redan för mycket länge sedan.

Skärvsten från kokgrop.

Spåren efter de första människor som en gång bodde här är inte så lätta att se, några skärvstenar och brända stenar från kokgropar är det som syns vid ett snabbt besök, men vid en inventering 1991 hittades också brända ben, kvartsavslag och en miniatyryxa av svart kvartsit.

Sten från kokgrop.

Men om byns tidigaste historia vet vi inte mer än så.

I början av 1800- talet fanns folk som bodde här i enklare stugor, de arbetade som kolare åt bolaget Selets Bruk.

 Än idag syns rester av den damvall som hörde till det första sågverket i Johannisfors.

Men det som blev avgörande för att folk bosatte sig här under den första delen av 1800-talet var den fors som finns i Aleån vid infarten till byn, Johannisfors, eller "Rutqvist fors" som vissa brännbergare kallar den för.
Här byggdes ett litet sågverk. En mer än 70 meter bred damm magasinerade vatten för att ge kraft till ramsågen som skall ha funnits där, i Johannesfors som då den östra delen av byn kallades. Lantmäteriet har uppgifter om att en Isak Sundström kommit hit 1834 och uppfört ett nybygge, han står även som sågverksägare 1852.

Andra uppgifter som finns från gamla brännbergare är att den förste nybyggaren hette Petter Andersson och skall även han ha kommit hit vid denna tid. Han var min farmors farfar.

Ett av Brännbergs första och när det revs på 1980- talet, det äldsta huset i byn.

Gården hade en tid fungerat som gästgiveri och fanns vid sågverket i Johannisfors.

Det berättas att det en tid skall ha spökat där, när en sågställare vid namn Holm bodde i huset.

1857 lät stadsfiskal Lagervall från Luleå uppföra en vattensåg i Johannisfors. En såg skall ju redan ha funnits där tidigare. Kanske dammvallen är från denna tid? 

Den västra delen av byn kallades för Johannisberg, här bosatte sig folk 1855. Denna del av byn kom att utvecklas till byns centrala del med skola och affärer, caféer och ett nytt sågverk. Här uppfördes också ett stationshus i samband med att stambanan byggdes genom byn 1894.

Brännbergs stationshus på 1930 talet. Från vänster; Alvar Pettersson, Georg Enberg, Nils eller August Nyström och Alvar Lundqvist.

Men det fanns redan en station med namnet Johannisberg så då fick stationen namn efter ett berg i närheten - Brännberget.

Sedan dess kallas de båda byarna Johannisfors och Johannisberg för Brännberg.
Idag finns det ca. 60 hushåll i byn.
De flesta av dem som bor här pendlar till arbeten i Boden eller Älvsbyn. Med bil tar det ca. 30 min. till Boden och 20 min. till Älvsbyn.
Luleå och Piteå ligger på en timmes avstånd om man kör bil.

 Här syns Brännberg som det såg ut under 1940- talet. Fotograferat från det bevakningstorn som då fanns på en av de äldsta gårdarna.Detta är Johannisbergs delen av byn.

Bevakningstornet i Brännberg.

Folksamling vid Brännbergs station någon gång på 1920- talet. På kortets baksida har någon skrivit, "Är det Gertrud?"

Affären i Brännberg i slutet av 1960-talet.

Affären stängde för några år sedan.

Här ovan syns banvaktstugan som fanns mitt i Brännberg där min farmor och farfar en gång bodde före de flyttade till huset där jag nu bor.

För att se fler banvaktstugor, gå in på sidan : banvakt.se

Huset jag själv bor i lät min farfar bygga. Han arbetade som banvakt åt Sj och bodde i banvaktarbostaden mitt i Brännberg, men var tvungen att flytta därifrån i samband med att han gick i pension. De flyttade in här 1936, och sedan dess har det bott folk här. Det fanns ingen märkvärdig trädgård här då, björkar som fanns på platsen hade sparats kvar och en hägg planterades senare.

Vårt hus, som det såg ut för länge sedan.

Hoppas att ni nu vet lite mer om den by som jag bor i med min familj, ha en fortsatt bra dag, hälsar Hans